Efter att Putin och Trump pratade i telefon förra veckan och kom överens om att träffas i Budapest, verkade det för ett ögonblick som om fredsprocessen hade kommit ur återvändsgränden och att spöket av om inte fullständig fred så åtminstone en vapenvila åter dök upp vid horisonten.

Men bara några dagar senare angrep Ryssland Kiev från luften 7,5 timme i sträck. Och ytterligare några dagar senare meddelade Trump att han skjuter upp toppmötet i Ungern och inför nya sanktioner mot Ryssland. USA:s president tillade att han är besviken på Putin: deras samtal är påstås alltid vara konstruktiva, men leder ändå inte till något konkret.

Den centrala territoriella stötestenen i det ukrainska kriget idag är Donbass: Moskva kräver att denna region överlämnas, men Kiev är bestämt emot. Varför är då detta område så viktigt för Ryssland? Varför ”dansar” och snubblar alla utsikter till fred kring det? Låt oss undersöka dessa frågor.

Donbass – krigets epicentrum

Donbass är en historisk region i sydöstra Ukraina, idag koncentrerat huvudsakligen inom de administrativa gränserna för Donetsk- och Luhanskregionerna. Detta är platsen där avtryckaren drogs 2014 för det krig som fortsätter i fullskalig form än idag. En bister, industriell, unik ukrainsk region ur ekonomisk, kulturell och politisk synvinkel, en gång levande och på sitt sätt vacker, som hade oturen att hamna i epicentrum för den politiska och militära konfrontationen.

Nu är vi inne på det andra decenniet där allt kretsar kring Donbass och på ett eller annat sätt leder tillbaka till Donbass. Särskilt är överlämnandet av Donbass nästan Vladimir Putins huvudvillkor för att han ska gå med på eldupphör. Även om det finns välgrundade tvivel i Ukraina och i världen om att den ryska diktatorn inte skulle kräva något mer efter Donetsk-regionen.

Detta territorium har avgörande betydelse för både Ukraina och Ryssland i flera dimensioner. Det finns ungefär fyra: ekonomisk, militär, politisk och symbolisk-ideologisk.

Donbass betydelse för Kreml

Varför Donbass är så viktigt för Ukraina är uppenbart. Det är trots allt helt enkelt ett lagligt och av hela världen erkänt ukrainskt territorium, så det finns inte ens något att diskutera. Men när det gäller Kreml är allt mycket mer intressant.

Ur ekonomisk synvinkel förblir Donbass ett mycket resursrikt territorium, även med sin förstörda industriella potential. Från kol och salt till naturgas, olja och sällsynta jordardsmetaller som litium – Donbass mark, som har lidit mest och längst av kriget, är fortfarande full av naturtillgångar.

I Donbass finns det, enligt olika uppskattningar, stenkolreserver på upp till 12 miljarder ton. Detta är cirka 35% av allt som finns i Ukraina. Det finns ännu mer naturgas i denna region – dock praktiskt taget outforskad. Potentiella fyndigheter av skiffergas uppskattas till 10 biljoner (!) ton: detta är cirka 20% av all naturgas som finns i Norge. Ukraina är inte särskilt rikt på olja, men åtminstone 15-20% av dess fyndigheter finns också i Donbass.

Ryssland har definitivt inte för avsikt att utveckla regionen: under 8 år av ”effektiv förvaltning” förvandlades de delar av Donetsk och Luhansk oblast som ockuperades redan före 2022 till deprimerade ”gråzoner” där beväpnad brottslighet härskade. Men Moskva kan definitivt pumpa ut resurser från regionen – och kommer att göra det.

Ur militär synvinkel är Donbass ”porten” för vidare framryckning in i Ukraina. Här finns de mest befästa positionerna för de ukrainska väpnade styrkorna, som Ryssland har stormат i åratal till priset av hundratusentals liv på båda sidor. Om de erhålls utan strid uppstår ett direkt geografiskt utsprång, en sorts ”kil” mot Charkiv- och Dnipropetrovsk-regionerna, från vilken det blir bekvämt att anfalla om Putins aggression fortsätter eller förnyas.

Ur politisk synvinkel har Donbass sedan 2014 betraktats av Kreml som sitt främsta ”kort” i ukrainsk politik. Idag är allt annorlunda eftersom omständigheterna har förändrats. Men denna region har inte förlorat sin politiska betydelse.

Om Ukraina lämnar detta territorium kommer Ryssland att skapa ett nytt prejudikat: när man ger dem det de ville ha och kämpade för militärt. Ett sådant beslut, om det fattas, kommer oundvikligen att orsaka en mycket allvarlig politisk kris i Ukraina, ända upp till hypotetiska risker för en ny revolution eller militärkupp från radikala element.

Slutligen har Donbass enorm symbolisk och ideologisk betydelse. I grund och botten började kriget just här, redan 2014, tillsammans med den så kallade ”ryska våren” – demonstrationer av beväpnade pro-ryska separatister och ryssar som ockuperade staden Slovjansk. Det var bland annat för att ”försvara folket i Donbass” som Rysslands fullskaliga aggression formellt påbörjades 2022.

Vladimir Putin har investerat alltför mycket av sitt eget politiska kapital i denna region. Han har översvämmat den med oräkneliga mängder blod från sina egna och andras soldater, för att inte tala om civila. Därför är Donbass en så principiell punkt i alla förhandlingar med Rysslands ledare.

En region som hade otur

Sammanfattningsvis kan man dra en uppenbar slutsats: fallet Donbass är ett exempel på en region som helt enkelt hade otur. Det var just Donbass som blev arenan för de längsta, blodigaste och mest fruktansvärda striderna. Det var därifrån detta krig började. Och det är fullt möjligt att det är där det också kommer att sluta.

Varför detta territorium är så viktigt för Ukraina är uppenbart. Men regionen har också principiell betydelse för Ryssland: åtminstone enligt Putins logik. Det är därför Kremls ledare i alla förhandlingar kategoriskt ställer frågan om Donbass tillhörighet. Och troligen kommer han att fortsätta göra det i framtiden.