Jag satt på göteborgståget på väg ut till havet och läste Bordssamtal av Plutarchos i Sven-Tage Teodorssons nya översättning. I Hallsberg klev en kille i tolvårsåldern ombord och satte sig snett emot mig. Han var blond med runda glasögon och knappade på sin mobil. Sedan tittade han rakt fram i luften medan han lyssnade i sina hörlurar.

Ibland skrattade han, men för det mesta såg han allvarlig ut. Efter någon halvtimme tog han av sig hörlurarna och letade fram en ostmacka från en ryggsäck, som var märkt på framsidan med ”BRYNOLF” och ett mobilnummer.

– Får man vara nyfiken och fråga vad du lyssnar på?

– Javisst. Percy Jackson! svarade Brynolf.

– Vem är det?

– Det är en bok om kille utan pappa som bor i New York … han har ADHD och dyslexi.

– Låter jobbigt.

– Jo, men hans riktiga pappa är guden Poseidon!

Jag sneglade på min bok och tänkte att vi åtminstone delvis hade gemensamma litterära intressen.

– Vilken tur för honom! Men vad gör Poseidon på andra sidan Atlanten?

– Han bor där.

– Bor där?

– Ja, olympierna bor i New York nuförtiden.

Läs även: Engelska landslagsstjärnan kritiserar regeringen efter rasistiska påhopp

Brynolf såg kanske att jag inte riktigt hängde med, men forsatte entusiastiskt:

– Vuxna kan inget om grekiska gudar! Zeus, Apollon, Ares, Athena och dom andra gudarna, dom flyttar alltid till den stad som har mest makt i världen. Först bodde dom i Grekland, sen flyttade dom till Rom, sen till Paris och London…och just nu bor dom i New York.

– Aha, då förstår jag, vad gör dom där då?

– Dom har roliga fester och viktiga konferenser på Olympen.

– Var ligger Olympen?

– 600 våningar ovanför Empire State Building!

– Häftigt! Och alla dumskallar och skurkar, vad händer med dom då?

– Dom kastar Ares iväg till Tartaros! sa Brynolf och skrattade förtjust.

– Haha, och var ligger det då?

– Under en övergiven filmstudio i Hollywood så klart.

En lämplig plats för syndare, tänkte jag, medan Brynolf halade fram en Coca-Cola ur ryggsäcken.

– Det här låter ju häftigt, sa jag. Hur många böcker är det?

– Fem, jag har läst dom tre gånger, sa Brynolf, och just nu lyssnar jag på sista delen, på engelska.

– Vad heter den?

– Percy Jackson and the Olympians.

Brynolf drack ur den sista colaslatten och sträckte sig efter hörlurarna som om samtalat var avslutat. Men det tyckte inte jag.

– Jag läste Iliaden i vintras, det är därifrån alla gudarna kommer! sa jag, ungefär som när en bridgespelare spelar ut hjärter ess för att dra ut trumfen hos en motspelare.

– Jag vet!, svarade Brynolf med förnyad iver. Jag har läst om trojanska kriget på Riordans Fandom. Fast Iliaden, är inte den rätt jobbig?

– Både och. Man får googla namn och gudar ibland, men storyn är inte så svår, det handlar mest om att Akilles är arg hela tiden.

– Jag kollade i morfars bok i somras, men språket var superkonstigt. Mamma sa att jag skulle vänta med att läsa den.

– Läs en modern översättning istället, sa jag och skrev ner Ingvar Björkesons namn på en lapp som jag gav honom, då blir det enklare!

Läs även: Massiva protester på Kuba: Vill ha frihet

Brynolf granskade min lapp som om den kom från en annan värld.

– Kan du inte skicka på WhatsApp istället? Numret står här, sa Brynolf och pekade på ryggsäcken.

När tåget passerade Herrljunga frågade Brynolf varför Akilles var så arg.

– I Percy Jackson and the Olympians säger Akilles att han hade fått hybris … och att Zeus därför skickat honom till Hades. Var Akilles högmodig?

Jag berättade vad jag kom ihåg från Iliaden. Om Akilles och Agamemnons bråk om slavinnorna. Om rustningen som hans mor Thetis bett olympiern Hefiastos smida åt honom. Om hur Akilles bästa vän Patroklos dödats av Hektor, och hur Akilles då blev ursinnig och dödade Hektor och släpade hans lik efter sin vagn. Och så vidare.

Brynolf ställde fråga efter fråga och jag svarade så gott jag kunde. Det var nästan obegripligt hur mycket kunskap om grekisk mytologi som rymdes i hans frågor.

Just när tåget saktade in vid perrongen i Göteborg tittade Brynolf på mig med allvarlig min:

– Du. Fröken har sagt att Akilles dog av en pil i hälen, men om Akilles kropp nu var osårbar, bortsett från hälen alltså, då fanns det väl ingen anledning för Hefaistos att smida en rustning åt honom, typ ett hockeyskydd för benet, eller foten hade väl räckt?

Jag kom inte på något bra svar – men lovade honom att återkomma. Någon tid senare kontaktade jag Brynolf på WhatsApp för att försöka reda ut saken:

– Akilles död skildras aldrig av Homeros, varken i Iliaden eller Odysséen, även om den ibland förutspås av hans mor och en del andra. Och någon historia om en pil i hälen finns inte heller med i Iliaden.

– Superkonstigt, svarade Brynolf med en tydlig besvikelse i rösten.

– Ja, det är väldigt konstigt. Men det finns en annan berättelse från 700-talet f. Kr. Den heter Aethiopos. Och i den dödar Akilles en kung från Ethiopien som heter Memnon.

– Va?!

– Jo. Och strax efter att Akilles har dödat Memnon skjuter Paris med Apollons hjälp en förgiftad pil i hans häl. Och sedan, när Akilles lik ska brännas på stranden nedanför Troja, då dyker Thetis upp ur havet och rycker bort hans kropp från likbålet och flyger i väg med honom till en ö som idag heter Snake Island.

– Snake Island, vilket coolt namn, var ligger den?

– Högt upp i Svarta Havet. Men på grekernas tid kallades den för Leuke, den vita ön. Till och med ormarna är vita där. Romarna döpte den sedan till Alba.

På detta svarade Brynolf att han hade en kompis som hette Alba och att han sett flera ormar, men aldrig några vita. Sedan ställde han nya och ännu mer knepiga frågor. Jag gjorde en lista på frågorna och lovade att skicka svaren om jag kunde hitta några. Och därefter har jag konsulterat både levande och döda klassiska filologer från alla tider och från många länder, för att besvara Brynolfs frågor. Men det är en annan historia.

Rick Riordan föddes 1964 i San Antonio i Texas. Han var lärare i engelska och historia innan han började skriva böckerna om Poesidons son. Historierna bygger på de godnattsagor som han berättat för sin egen son Haley, som liksom Percy hade ADHD och dyslexi.

Böckerna om Percy Jackson har sålt i över 70 miljoner exemplar världen över och enligt experter på området, till exempel Brynolf, är han idag är lika populär som Harry Potter och Katniss Everdeen i Hungergames.

Läs även: SSU:are om ölen med SD-ungdomspolitiker: ”Kan skilja på sak och person”

Varje bok beskriver olika grekiska gudar och mytologiska begrepp. Och för de läsare som är nyfikna finns även en Fandom på Nätet, där man kan lära sig mer om Akilles och andra gudar och hjältar. Så resultatet av Riordans författarskap har blivit att den unga läsande generationen kan långt mer om grekisk mytologi än sina föräldrar och lärare, ja kanske mer än många historiker.

Häromdagen till exempel, när jag var på en middag där alla pratade golf och huspriser, försökte jag lätta upp stämningen med en quiz om Antiken mellan vuxna och barn. Av 19 frågor plockade de unga in femton, medan golffolket fixade sju. En av vinnarna i barn- och ungdomslaget, Gudrun, som också är ett hängivet Percy Jackson-fan, berättade för mig att Disney+ nästa år kommer att lansera en ny och påkostad filmversion om Percy Jackson.

– En ny? frågade jag.

– Ja, den förra var jättekass, så dom fick göra en ny.

Man behöver inte ha Prometheus gåva för att inse att Disney+ kommer att göra succé med filmen om Percy Jackson. Och golfarna och husprisexperterna, och kanske även jag, gör klokt i att lära oss mer om grekisk mytologi, om vi någotsånär vill hänga med i de ungas framtida bordssamtal.