Vi har länge inbillat oss att svensk juridik vilar på objektivitet och beviskrav. Det är en illusion. Bakom rättssalarnas ekdörrar pågår ett experiment som saknar motstycke i västvärlden. I år är det 20 år sedan JK-rapporten Felaktigt dömda (2006) varnade för att oskyldiga offras på grund av bristande rättssäkerhet, men varningen ignorerades.

Varför?

För att svensk rättvisa sedan slutet på 90-talet har kidnappats av en ideologisk dogm som inte tillåter kritisk granskning. Allt går tillbaka till Kvinnomaktsutredningen (SOU 1998:6), ”Ty makten är din…”, som leddes av sociologer snarare än jurister och slog fast att Sverige inte består av individer utan av en fastlåst könsmaktstruktur.

Denna 90-talsideologi kodades in i statens DNA. Myndighetsutövningen skulle användas som ett verktyg för att omforma samhället. Synsättet kom att fundamentalt påverka lagstiftningen. Allt från samtyckeslagen till de diffusa kvinnofridsbrotten är i sin nuvarande tillämpning inte modern juridik; de är 25 år gamla sociologiska hypoteser upphöjda till lag.

Utbildning som ideologisk garant

Hur lever dessa dogmer kvar efter alla dessa år? Genom utbildningsmoment med begrepp om genus och könsmakt , särskilt inom polis- och myndighetsutbildning. Forskning och myndighetsdokumentation visar att genusperspektiv och normkritiska analyser integreras i delar av svensk polisutbildning, bland annat vid Malmö universitet.

Blivande poliser får analysera hur maktordningar och normer om kön, ras och sexualitet kan påverka polisens praktik. Även för åklagare och domare finns vägledande stödmaterial med genusvetenskapliga perspektiv.

Känslojuridik blir normen

När poliser och åklagare uppmuntras att tolka en målsägandes motsägelser som symptom på maktprocesser, snarare än som tecken på låg tillförlitlighet, har vi i praktiken monterat ner objektiviteten. Vi skapar en kår som inte i första hand letar efter sanningen, utan efter tecken som bekräftar 90-talets teorier.

Ett knytnävsslag lämnar spår som kan motbevisas. En subjektiv upplevelse av maktlöshet är juridiskt omöjlig att försvara sig mot. Känslor får företräde framför objektiv bevisning och vänder därmed på bevisbördan. Det blir upp till den anklagade att visa att målsägandes upplevelse inte kan stämma.

Internationell kritik

Sveriges synsätt har börjat kritiseras internationellt. Medan resten av världen strävar efter evidens och vetenskap följer Sverige en ideologisk karta som härrör från förra seklet. Vetenskapliga rön som inte stämmer överens med det könsmaktsbaserade rastret ignoreras rutinmässigt.

Ett tydligt exempel är teorier om föräldraalienation. Trots att problematiken erkänns av WHO (ICD-11), erkänns den inte inom svensk rätt eller av instanser som Socialstyrelsen. En rimlig förklaring är att resonemangen går stick i stäv med ideologin om att en förälder kan manipulera ett barn. Det krockar med dogmen om kvinnan som det eviga offret.

Det svenska ideologiska experimentet noteras även i internationell akademisk litteratur. Analyser av svensk gender mainstreaming pekar på djupa spänningar i hur ideologisk genuskunskap används för att styra statliga institutioner på bekostnad av professionell objektivitet (Cambridge University Press, 2017).

Återställ rättsstaten

Vi lever i ett juridiskt haveri där 90-talets könsmilitans har blivit domstolarnas filter. Domstolar ska inte vara tankeläsare eller socialingenjörer; de ska vara faktagranskare. Det krävs en oberoende haverikommission som granskar hur genusvetenskapliga teorier tillåtits korrumpera rättskedjan.

Vi måste rensa ut utbildningsmaterial som prioriterar ideologisk lojalitet framför juridisk robusthet. Det är dags att begrava 1998 års dogmer och ge svenska medborgare rätten till en rättvis prövning tillbaka. Sanningen kan inte längre underordnas en ideologi som uppstod för decennier sedan.

Lotta Varga

Journalist och författare