Ahmed al-Sharaa har nu framträtt i FN i New York. Det är första gången på över femtio år som en syrisk ledare talat i detta forum. Han talade om att Syrien går in i en ”ny era av fred och stabilitet” och menade att det förflutna inte kan bedömas med dagens mått. Men samtidigt som han försöker tvätta bort sitt förflutna som jihadistledare, växer rapporterna om systematiska övergrepp mot minoriteter på marken.

al-Sharaa, tidigare ledare för den islamistiska rörelsen Hay’at Tahrir al-Sham (HTS), tog makten i december efter att Bashar al-Assad hade störtats. Trots rörelsens jihadistiska ursprung har den nya regeringen arbetat hårt för att vinna internationell legitimitet – bland annat genom möten med USA:s president Donald Trump och Frankrikes Emmanuel Macron.

Men medan al-Sharaa försöker vinna internationellt erkännande växer larmen om en systematisk kampanj för att rita om Syriens demografiska karta. Enligt människorättsorganisationer och assyriska organisationer pågår fördrivningar, konfiskeringar av egendom och riktade attacker mot minoritetsbefolkningar i både norra och centrala Syrien.

I september slog både European Syriac Union (ESU) och Levantine National Council (LNC) larm om en dramatisk våldsvåg mot assyrier och kristna minoriteter i al-Qusayr.

På bara en vecka inträffade en rad brutala övergrepp: en familj rånades under vapenhot, den unge Alaa Faeq Jrous kidnappades och torterades så svårt att han fick en skallfraktur innan familjen tvingades betala lösensumma, assyriska hem besköts av maskerade gärningsmän, och den 18 september stacks Selim Wakims hus i brand medan kvinnor, ett barn och en äldre man befann sig där inne. Familjen överlevde mirakulöst, men huset förstördes helt.

Organisationerna beskriver detta som ett systematiskt våld riktat mot en specifik grupp och varnar för att den syriska statens tystnad i praktiken uppmuntrar förövarna. ”Det här är inte slumpmässigt våld, utan en oannonserad tvångsfördrivning”, konstaterade LNC i sitt uttalande.

Samtidigt inleder Syrien den 5 oktober en urvalsprocess för ett nytt övergångsparlament. Den nya församlingen ska bestå av 210 ledamöter under fem år – varav 70 utses direkt av al-Sharaa själv. Oppositionen menar att minoriteter systematiskt utestängs och att parlamentet riskerar att bli en kuliss för fortsatt maktkoncentration.

På marken tilltar också våldet mellan regeringsstyrkor och den USA-stödda SDF-milisen. I mitten av september dödades sju civila, däribland barn, i byn Um Tineh. Båda sidor skyller på varandra, men människorättsorganisationer framhåller att resultatet är detsamma: civila i minoritetsdominerade områden fortsätter att drabbas. Oavsett om attackerna utförts av regeringsstyrkor eller av fraktioner inom SDF förstärker de ett mönster av skräck och fördrivning.

Medan civila fortsätter att dödas i konflikter som Um Tineh-massakern framstår FN:s roll som alltmer marginaliserad. I september meddelade FN:s särskilde sändebud Geir Pedersen att han avgår efter mer än sex år. Officiellt hänvisade han till personliga skäl – men tidpunkten talar sitt tydliga språk. Hans avhopp ses av många som en signal om att FN i praktiken spelat ut sin roll i Syrien och att minoriteternas säkerhet nu lämnas åt sitt öde. I sitt sista anförande varnade han uttryckligen för behovet av att återvinna minoriteternas förtroende efter alla massakrer.

Pedersens avhopp speglar hur FN tappat mark i Syrien – samtidigt som organisationen nu öppnar sina dörrar för en ledare som anklagas för etnisk rensning. Risken är att detta normaliserar en mycket farlig utveckling.

Den enda vägen framåt för Syrien är en federalisering. Utan självstyre för assyrier, alawiter, druser och andra folkgrupper väntar ett existentiellt hot och ett långsamt folkmord. Då riskerar den assyriska ursprungsbefolkningen – som givit Syrien dess namn – att helt fördrivas ur landet.

Michael Merdoyo,
exilassyrier och medlem i Medborgerlig Samling