Det senaste året har antisemitismen blossat upp världen över, och det gäller även Sverige. Svenska judar är inte längre trygga, och på gatorna ger tusentals sitt stöd för folkmord och terrorism. Det måste bli ett slut på detta. Det angår oss alla. Detta skriver Christoffer Jonsson.
Ettårsdagen då terrorsekten Hamas och andra mindre terrorgrupper invaderade södra Israel och massakrerade 1 200 israeler i flera kibbutzer och städer har passerat. Vad 7 oktoberattacken visade för omvärlden var hur starkt judehatet är bland många grupper och rörelser.
I en dokumentär i den israeliska kanalen N12 så berättade en judisk kvinna i Malmö att hon inte fick veta om attacken via nyheterna, utan från jubel på gatan. Där flera individer viftade med palestinska flaggor och sköt raketer för att fira denna fruktansvärda dag
Den 7 oktober år 2023 blev dagen då det blev tydligt hur stort problem Sverige har med antisemitism och islamism. Varje vecka uppmanar antiisraeliska demonstranter till ”intifada” och skanderar ”from the river to the sea”. Det har gjorts flertalet avslöjanden efter 7 oktoberattacken där antiisraeliska demonstranter i olika svenska städer hyllat eliminerade terrorledare. Till och med en moské i Göteborg höll en bön för den eliminerade terrorledaren Ismail Haniyeh.
Sydsvenskan avslöjade att pro-palestinska demonstranter i Malmö hyllade Hamas militära gren Izz ad-Din Qassam-brigaderna och deras nyligen eliminerade ledare Mohammed Deif.
Granskande journalisten Sofie Löwenmark från Doku delade nyligen en nyhet där den tillfälligt avstängde vänsterpartisten Kristofer Lundberg från Angered som tidigare romantiserat PFLP håller ett tal framför en kvinna som håller upp en bild på den eliminerade terrorledaren Hassan Nasrallah.
Detta var bara ännu ett exempel på svenska politikers kopplingar till rörelser som hyllar terrororganisationer. Därför undrar jag över Sveriges framtid, särskilt framtiden för svenska judar. För den tid vi lever i nu kommer att forma hur vår framtid i Sverige blir. Och just nu verkar det som att vår framtid ser väldigt mörk ut.
Man kan undra vad min agenda är, för jag är varken jude eller israel. Men jag har läst historia och jag vet historien om Förintelsen och Kristallnatten. En förintelseöverlevare vid namn Tobias Rawet föreläste vid min skola när jag var 14 år. Han beskrev den fruktansvärda tiden han spenderade i gettot i staden Lodz och koncentrationslägret Ravensbrück.
Och just nu lever vi i en tid där det för lite mer än ett år sedan utfördes den värsta attacken på judar sedan Förintelsen. Attacken är dessutom inte helt över än, då alla gisslan ännu inte släppts eller fritagits.
De senaste rapporterna från Segerstedtinstitutet och Brottsförebyggande rådet visar att det blivit allt fler anmälningar om hatbrott med antisemitiskt motiv, samt att judar i Sverige har en svag tilltro till det svenska samhället.
Med detta sagt så vill jag helt enkelt att framtiden ska se annorlunda ut. Jag vill att i framtiden så ska judiska skolor och synagogor runt om i världen inte längre behöva polisbeskydd. Jag vill att judar i Sverige inte ska behöva vara rädda för att visa sin identitet. Man ska kunna gå runt med sin judiska symbol utan att behöva vara rädd för att bli trakasserad eller till och med attackerad.
Men för att detta ska kunna bli verklighet i framtiden så måste något ske och vad som måste ske kan jag inte svara på. Dock så vet jag att vad som behövs är att politiker från alla håll måste enas i kampen mot antisemitism och terrorromantik. Om de inte lyckas enas i den kampen så kommer framtiden se väldigt mörk ut.
Och de politiker som just nu väljer att inte stå upp mot antisemitism och terrorromantik befinner sig på helt fel sida av historien.
Christoffer Jonsson