För en liten tid sedan publicerade Tankesmedjan Oikos en rapport som visade att i den mån samtida antijudiska attityder har en tydlig politisk hemvist på höger-vänster skalan så har den till övervägande del legat till vänster.

Denna rapport har mötts av kritik från en grupp forskare. Kritiken är formulerad i extremt högt tonläge. Man säger bland annat att rapporten är vilseledande och osaklig, att den utgör ett sammelsurium av citat och referat samt att den är propagandistisk.

Kritikerna påpekar att antisemitismen historiskt varit betydligt mer framträdande i konservativa och högernationalistiska rörelser och att den fortsatt utgör en viktig ideologisk komponent inom en rad högerradikala partier och grupper. Kritikerna menar också att rapportens författare haft som syfte att elda på misstro och fientlighet mot muslimer.

Samtidigt som den här artikeln tar avstamp i den diskussionen så kommer den inte att i detalj värdera sakargumenten som framförts där.

Statistik över hatbrott riktade mot judar

Den myndighet inom EU som benämns European Union Agency For Fundamental Rights (FRA) gör återkommande undersökningar om europeiska judars erfarenhet av antisemitism. Undersökningarna genomförs som en enkät via Internet. De som inbjuds att svara är personer som identifierar sig som judar.

Bland de svenskar som valde att besvara enkäten vid undersökningen 2018 så angav 40 procent att de upplevt antisemitiska trakasserier under de senaste de senaste 5 åren. Bland dessa anger den svarande att vederbörande uppfattat gärningspersonens bakgrund som en person med islamistisk uppfattning (a Muslim extremist view) i 40 procent, som vänster i 27 procent samt som höger i 18 procent av fallen.

Relationen mellan procentsiffrorna för respektive kategori av gärningsperson är snarlik för svarande från samtliga deltagande länder (12 stycken). I det senare fallet är dock andelen svarande som inte anser sig kunna klassificera gärningspersonens bakgrund större jämfört med bland svenska svarande, vilket medför att procentsiffrorna avseende de nämnda kategorierna av gärningsperson är något lägre.

I den senaste undersökningen i samma syfte från FRA gjordes datainsamling under 2023. I denna undersökning redovisas resultat motsvarande de som relaterats ovan något annorlunda. I rapporteringen kring uppfattningen om gärningspersonens bakgrund fokuseras på de svarande som varit utsatta för fysiska attacker.

De redovisade procentsiffrorna angående gärningspersonens bakgrund baseras därför på ett avsevärt lägre antal svarande jämfört med motsvarande från undersökningen 2018 och man har, antagligen av den anledningen, valt att inte dela upp frågan med avseende på den svarandes nationalitet. Bland de svarande från samtliga deltagande länder (13 EU-länder) vilka varit utsatta för en fysisk attack under de senaste fem åren angavs i 50 procent av fallen att de uppfattat att gärningspersonen hade islamistisk bakgrund, att gärningspersonen i 22 procent av fallen hade extrema vänsteråsikter och i 17 procent hade extrema högeråsikter.

Givet resultaten från den tidigare undersökningen finns ingen anledning att anta att relationen mellan andelen gärningspersoner tillhöriga de redovisade kategorier skulle avvika markant för Sverige. Det skall påpekas att i FRA:s undersökning från 2023 så gjordes datainsamlingen före den 7:e oktober 2023.

År 2019 publicerades en rapport från Brottsförebyggande rådet (Brå) om antisemitiska hatbrott. Redovisningen bygger bland annat på polisanmälningar om hatbrott och på insamlade domar. Det redovisas dock inga kvantitativa jämförelser avseende förekomsten av gärningspersoner med olika bakgrund. Rapporten redovisar också resultat från intervjuer. I dessa säger flera personer som arbetar med säkerhet i judiska församlingar och föreningar att de uppfattar att den våldsbejakande jihadistiska miljön utgör det största hotet mot judiska institutioner.

Helt nyligen redovisade Brå en kortfattad analys som beskriver en kraftig ökning av polisanmälda hatbrott med antisemitiskt motiv hösten 2023 jämfört med motsvarande period 2022. Genomgången visar att händelseutvecklingen mellan Israel och Palestina som inleddes i oktober 2023 sannolikt bidragit till detta. Redovisningen innehåller ingen information om gärningspersonernas bakgrund. Det förefaller dock mindre sannolikt att de som står för ökningen har en högerradikal bakgrund.

Judiska Centralrådet i Sverige har låtit göra en undersökning om judars erfarenheter av antisemitism efter den 7 oktober. Undersökning genomfördes i mitten av november 2023 som en Internetenkät. Medlemmar över 18 år i de judiska församlingarna i Stockholm, Göteborg och Malmö inbjöds att svara. 71 procent av respondenterna svarade att det blivit mycket otryggare att leva med en öppen judisk identitet den senaste månaden. Åtta av tio uppger att det finns områden som känns otrygga på grund av antisemitism.

I frisvaren nämns Malmö, förorter med en stor befolkning med ursprung i Mellanöstern samt storstäder generellt. Närmare 80 procent tror att det kommer att bli otryggare att leva med öppen judisk identitet de kommande åren. Närmare hälften av de svarande har diskuterat att flytta från Sverige.

En enskild svarande skriver så här: ”I mitt arbete kommer jag till alla typer av områden. I områden med stor andel invånare med ursprung i Mellanöstern känner jag mig betydligt mer otrygg….. Det finns platser som skulle vara direkt farliga att besöka med exempelvis kippa på huvudet.”

De ovan redovisade undersökningarna visar att gärningspersonerna bakom dagens hatbrott riktade mot judar redan före den 7 oktober till övervägande del haft islamistisk eller vänsterbakgrund. Situationen i det avseendet har antagligen förvärrats därefter.

Sentida politisk utveckling

Allmänt sett så röstar invandrargrupper åt vänster. Gruppen invandrare är självklart heterogen och olika invandrargrupper röstar olika. Nedan följer ett exempel i form av valresultat från det mest välbekanta invandrartäta området i Stockholm - Rinkeby.

Det finns fem valdistrikt i Rinkeby som är jämförbara mellan valen 2018 och 2022 (Spånga 17, 21-23 och 27). De siffror som redovisas nedan gäller dessa fem valdistrikt sammanlagt. I riksdagsvalet 2018 fick S och V tillsammans 82 procent av rösterna. I riksdagsvalet 2022 tillkom det nybildade Partiet Nyans. I detta val fick S plus V tillsammans med Nyans 83 procent av rösterna. År 2022 var valdeltagandet i dessa valkretsar sammanlagt 49 procent. I hela riket var valdeltagandet bland inrikes födda 89 procent och bland utrikes födda och 67 procent.

Det finns således starka skäl för vänstern att appellera till människor i stora invandrargrupper. Inte minst så att de går till valurnorna, men det handlar också om konkurrens om rösterna. Partiet Nyans som utgjorde en stark konkurrent om vissa invandrargruppers röster i senaste riksdagsvalet gick i och för sig mycket kraftigt tillbaka EU-valet. Likafullt behöver nog vänsterpartierna framdeles beakta förekomsten av partier som vänder sig särskilt till invandrare.

Sverige har under en tid haft en betydande invandring av grupper från områden i världen där antisemitismen är mycket utbredd (12). Ett sätt att försöka öka antalet röster från dessa grupper är att appellera till antisemitism och anti-israeliska stämningar. Framför allt har detta förekommit inom Vänsterpartiet. Av utrymmesskäl skall här endast nämnas ett fåtal exempel.

I partiledardebatten i SvT den 5 maj påstod Vänsterpartiets nuvarande partiledare Dadgostar utan grund att Israel skulle ha dödat barn och dumpat dem bakbundna och nakna i massgravar. Detta påstående ger associationer till medeltida antisemitiska myter.

Även i slutdebatten inför EU-valet användes en betydande del av tiden åt att diskutera Israels krigföring i Gaza. Den förre partiledaren för Vänsterpartiet, Sjöstedt, kritiserade Israel i extremt hårda ordalag. Han hade också en liten, mycket diskret, nål med en palestinsk flagga på kavajslaget. En som det tycks subtil signal till den betydande gruppen väljare med bakgrund i Mellanöstern om samförstånd.

Vänsterpartiet ökade sin andel av de avgivna rösterna i EU-valet med drygt 60 procent jämfört med förra EU-valet. Inte minst hade partiet mycket stora framgångar i invandrartäta områden. Dadgostar har kommenterat att Vänsterpartiets engagemang i Gaza-frågan bidragit till partiets stora framgång i EU-valet.

Tendenser i samma riktning ses även inom socialdemokratin. I Göteborg har S varit med och drivit igenom ett beslut om att kommunen skall bojkotta israeliska varor. Det ligger dock inte inom en kommuns beslutskompetens att bedriva utrikespolitik. För cirka ett år sedan hävdade också den socialdemokratiske ordföranden i kommunstyrelsen, Attenius, denna princip i samband med diskussioner om bojkott av företag som fortsatt att verka i Ryssland efter det militära angreppet på Ukraina. Nu har han alltså övergivit denna princip. Det ligger nära till hands att tro principen har fått vika i förhållande till utsikten av att värva stöd från en betydande väljargrupp. Huruvida beslutet om bojkott är lagligt är för närvarande föremål för rättslig prövning i förvaltningsrätten. Rätten har i väntan på dom stoppat beslutet.

Sammanfattning och avslutande kommentar

Det är fruktansvärt och ovärdigt ett civiliserat samhälle att människor skall behöva oroa sig för att bli attackerade av personer som de inte har något otalt med. Till följd av antisemitiska hot är en betydande del av den judiska befolkningen idag orolig för att den inte har någon framtid i Sverige. Som framgår ovan emanerar antisemitiska hot idag huvudsakligen från personer med islamistisk eller vänsterbakgrund. Den utveckling som skett med ett växande antal röstberättigade med bakgrund från områden, framför allt Mellanöstern, där antisemitism och anti-israeliska uppfattningar är särskilt utbredda medför att sådana föreställningar också får ökat inflytande i politiken. Detta visar sig inte minst i agerande av personer på betydelsefulla positioner inom Vänsterpartiet.

Det är lätt att instämma med de i inledningen nämnda forskarna att det är av yttersta vikt att vända den utveckling med uppblossande antisemitism som skett och att det krävs en saklig analys för att ha möjlighet att åstadkomma detta. Samtidigt kritiserar dessa forskare i mycket högt tonläge Oikosrapporten vilken kommit till ungefär samma slutsats som här. Kritiken fokuserar dock mindre på presenterade fakta och mer på annat, exempelvis det förmenta syftet med rapporten som de menar varit att elda på fientlighet mot muslimer.

Här måste man emellertid kunna hålla två tankar i huvudet samtidigt. Att förkastliga föreställningar och förhållningssätt är vanliga inom en viss grupp innebär självfallet inte att man har rätt att behandla enskilda människor respektlöst eller fientligt bara för att de tillhör densamma. Å andra sidan kan man inte blunda för att omfattande invandring från kulturer med oönskade föreställningar och förhållningssätt medför att sådana också får genomslag i det mottagande samhället. Djupt rotade föreställningar och förhållningssätt ändras inte bara för att människor passerar en nationsgräns. Det är svårt att se hur man skall kunna vända en allvarlig trend om diskussioner kring vissa orsaker till denna tabu-beläggs. Frågan är om ens någon grupp i det långa loppet är betjänt av att locket läggs på avseende diskussion om ett allvarligt samhällsproblem.

Jan Weiner

Civilingenjör i teknisk fysik. Idag pensionär. Tidigare statistiker vid Arbetsmiljöverket. Har där varit ansvarig för en del av Sveriges Officiella Statistik om arbetsmiljön. Har även omfattande forskningserfarenhet inom området arbetsmiljöepidemiologi.