Enligt bestämmelserna i rättegångsbalken (1942:750) kan en åklagare i princip styra ett ärende i den riktning denne vill. Problem för målsägande uppkommer, när en misstänkt gärningsman uppenbarligen har begått brottsliga gärningar och åklagaren har mottagit bevisning som styrker att brott begåtts som inte är ringa, men åklagaren trots det, bestämmer sig för att lägga ner ärendet. En målsägande kan då inte få upprättelse genom staten. Ett ärende som har lagts ner av åklagare kan inte överklagas.