Vi hör ofta att högkvalificerad invandring bara är av godo för Sverige. Men stämmer det verkligen? EU:s nya frihandelsavtal med Indien tvingar oss att fundera på påståendet en sväng till. Stor rörlighet för arbetskraft är viktigt för ekonomin men nackdelarna diskuteras inte tillräckligt i svensk offentlighet.

SE ÄVEN: EU och Indien enas om historiskt frihandelsavtal

I en tidigare artikel hos Expressen har vi varnat för stigande bostadspriser, industrispionage, nationella säkerhetsrisker, undergrävande av inhemsk kompetens och kulturella konflikter. Här ämnar vi att lyfta ytterligare aspekter.

Remitteringar dränerar den svenska ekonomin

En fråga man bör ställa sig är varför länder som Indien är så angelägna om att exportera sina talanger. Många västländer agerar i motsatt riktning, och försöker behålla sina högutbildade medborgare.

Ett skäl är att många av ursprungsländerna bygger sin ekonomi på remitteringar. Det vill säga pengar som skickas ut ur värdlandet för ombesörjning av familj och släkt till migranter i ursprungslandet. Remitteringar är gynnsamma för de utvecklingsländer som exporterar sina medborgare till Sverige, men urvattnar samtidigt den svenska ekonomin.

Uppskattningar från Världsbanken visar exempelvis att uppemot 4 miljarder dollar i remitteringar skickades från Sverige till utlandet år 2024. Med andra ord så investerar, utbildar, och betalar vi löner till utländska medborgare, men samtidigt försvinner stora summor pengar ut ur landet. Enligt Världsbanken är Indien är världens största mottagare av remitteringar.

Ett överskott av eliter skapar instabilitet

Ytterligare en förklaring kan vara att ursprungsländerna vill minska de inhemska sociala spänningarna som orsakats av hög arbetslöshet bland utbildade genom att exportera en del av de individer som berörs utomlands. Många av de länder som arbetskraftsinvandrare kommer ifrån har stora och växande problem med att de utbildar fler än vad deras arbetsmarknader effektivt kan absorbera.

I sin bok End Times: Elites, Counter-Elites and the Path of Political Disintegration visar komplexitetsforskaren Peter Turchin att just en överproduktion av “eliter” är en destabiliserande faktor för länder. Om för många högutbildade slåss om för få positioner på arbetsmarknaden leder det till en omänskligt hård konkurrens och därefter fusk, korruption och minskad social tillit – problem som många av ursprungsländerna i fråga dras med. Politisk oro uppstår när de överutbildade individerna börjar organisera sig politiskt för att få utlopp för sin frustration.

Vi bör därför vara försiktiga med att importera denna problematik till Sverige via arbetskraftsinvandringen, särskilt med tanke på sannolikheten att AI inom en snar framtid kommer att transformera många sektorer där högutbildade riskerar att bli arbetslösa.

Outsourcing av upplärningsår underminerar svensk talangförsörjning

När vi talar om ”kompetens” handlar det ofta om år av arbetslivserfarenhet och inte banbrytande spetskompetens. Majoriteten av högkvalificerade invandrare kommer från låg- och medelinkomstländer (Indien, Kina, Turkiet, Iran med flera) där lönerna är mycket lägre och kvalitén på utbildning lägre. I många fall har länderna få högt rankade universitet i jämförelse med Sverige. Företag outsourcar då i praktiken sina upplärningsår billigt utomlands istället för att investera i nyutexaminerade svenskar. Detta undergräver långsiktigt vår egen kompetensförsörjningskedja.

Slutsats: Vi behöver en attitydförändring

Vi menar att det inte är mer högkvalificerad invandring som vi behöver, utan en attitydförändring i näringsliv och politik. Ett ständigt behov av att ta in utländsk arbetskraft borde ses som ett tecken på att vi istället borde se över vår inhemska talangförsörjningskedja. Vi har en fantastisk talangpool i Sverige som vi bör använda. Självklart kan utländska experter tas hit tillfälligt för att lära upp vår

inhemska arbetskraft. Men vi får inte undergräva vår egen talangförsörjningskedja eller ta övriga risker som associeras med arbetskraftsinvandring.

En bättre väg framåt kan vara att subventionera upplärning av svenska nyutexaminerade, skapa fler lärlings- och traineetjänster, samt skapa incitament för företag att investera i och anställa inhemsk arbetskraft. Med AI och digitalisering blir det ännu viktigare att stärka vår egen kompetensförsörjning istället för att importera den eftersom många jobb kommer försvinna.

Sverige ska ha goda relationer och utbyten med resten av världen, men att hela tiden inlemma utländska medborgare från olika kulturella bakgrunder i vårt land medför betydande risker. Visst kan invandring ge kortsiktiga vinster, men vi menar att det långsiktigt kan orsaka betydande kostnader som ofta förbises. Det vore bra med en ärlig debatt om detta.

Markus Johansson-Martis

Visiting Fellow, Danube Institute

Amanda Meisner

Digital marknadsförare och Substacker