Socialdemokraterna och Moderaterna verkar ha tappat fotfästet i integrationspolitiken. Det ena partiet vill bygga om bostadsområden för att ”blanda” befolkningen. Det andra vill införa integrationszoner med särskilda skatteregler – en sorts ”integrationsskatt” som ska rädda förorten. Är det här seriös politik eller bara desperation inför valet? Det skriver Michael Merdoyo från Medborgerlig Samling.
Relationer kan inte kommenderas fram av staten. Att bli tvingad till en vänskap eller gemenskap skapar inte närhet – det skapar motstånd. Ändå tror Socialdemokraterna att man kan tvinga fram integration genom att bestämma vem som ska bo var och med vem. Det är både orealistiskt och nedlåtande.
Moderaterna tror att parallellsamhällen försvinner med ännu ett skatteupplägg. Men Sverige har redan ett lapptäcke av bidrag, avdrag och specialregler som cementerat beroendet i utsatta områden. Att införa integrationszoner blir ännu en dyr konstruktion, ett kosmetiskt trick för att visa handlingskraft men utan långsiktig effekt.
Det som verkligen fungerar är när människor själva ser nyttan och känner sig delaktiga. En människa hittar alltid en väg framåt när den ser egennyttan i något och känner sig delaktig. Då byggs ansvar och drivkraft – inte genom tvång eller rabatter, utan genom frihet att växa. Det är stigmatiserande att peka ut människor som problem. Integration sker när människor får förutsättningar att bli den bästa versionen av sig själva.
Både S och M pekar gärna på andra länder för att rättfärdiga sina idéer. Danmark med sina rivningar, USA och Storbritannien med sina skattezoner. Men erfarenheterna därifrån visar något helt annat: resultaten har varit högst begränsade och ofta tillfälliga.
Problemen har snarare flyttat än försvunnit, och segregationen består i ny skepnad. Trenden inom svensk politik att reflexmässigt titta på andra länder måste få ett slut. Sverige behöver egna idéer – anpassade till vårt samhälle, vår historia och vår framtid.
Politikens uppgift är inte att leka gud med människors liv, utan att undanröja hinder. Det kräver modiga reformer som får mer långsiktig effekt:
- Avskaffa eller reformera hyresregleringen – fler bostäder byggs, köerna kortas, människor kan bo där de vill. Bostadsbristen är en orsak till att människor fastnar i utanförskap.
- Reformera Plan- och bygglagen – halvera planeringstiderna, minska byråkratin, frigör byggandet.
- Sluta med subventioner och speciallösningar – integration kräver riktiga jobb, inte konstgjorda zoner. Tillträde till arbetsmarknaden är nödvändig för lyckad integration.
- Främja traditionell blandstad – inte genom tvång utan genom stadsplanering som låter människor själva forma levande miljöer.
- Skolan som del i integrationen – ge lärarna arbetsro, mindre byråkrati och låt undervisningen kopplas till verkliga samhällsfrågor som engagerar eleverna.
En ”integrationsskatt” och tvångsblandning – är det verkligen det bästa våra statsbärande partier kan komma på? Sverige har inte råd med fler kortsiktiga symbollösningar. Socialdemokraternas tvångstänk och Moderaternas skattezoner är olika sidor av samma mynt: politiker som tror att människor inte klarar sig själva.
Sanningen är den motsatta. Ett samhälle fungerar när individen ges förutsättningar, frihet och ansvar. Integration sker när människor ser att de själva kan bygga sin framtid. Därför måste vi lämna social ingenjörskonst bakom oss och i stället bygga ett Sverige som litar på människors egen kraft.
Michael Merdoyo,
Samhällsdebattör och medlem i Medborgerlig Samling
