Den senaste tiden har mäns våld mot kvinnor varit i fokus. Många har tyckt till och varit en del av debatten. Man kan dock skymta en viss inflation kring utsattheten för relationsvåld.

Brottsförebyggande rådet (BRÅ) har i sin rapport ”Brott i nära relation” uppskattat att sju procent av alla kvinnor årligen utsätts för någon form av relationsvåld. Våldet verkar väldigt omfattande. Men statistiken ger inte en helt rättvis bild av våldet.

Tittar man specifikt på antal kvinnor som varje år utsätts för grovt fysiskt relationsvåld landar utsattheten på 0,5 procent. Av dessa har en tredjedel behövt träffa en läkare, sjuksköterska eller tandläkare, vilket ger ett resultat på ungefär 0,16 procent. En uppskattning som tycks stämma bra med sjukvårdens egna uppgifter. Motsvarande tal under en livstid är enligt rapporten ungefär 2 procent.

I samma rapport kan man läsa att uppskattningsvis 0,3 procent av kvinnorna årligen utsätts för grovt sexualbrott i nära relation.

Att dessa grova brottstyper utgör en sådan liten del av det totala relationsvåldet beror på att definitionen av våldet är för bred. Den omfattar så mycket mer än vad gemene man anser vara våld i nära relationer. BRÅ:s kartläggning omfattar exempelvis händelser som inte nödvändigtvis är brott i juridisk mening och som inte alltid betraktas som brott av de utsatta personerna. Detta sätter sina spår i statistiken.

När man i rapporten tittar på antalet polisanmälningar är det enbart några få procent av de utsatta som gjort en anmälan. Hälften av de som avstod från att anmäla gjorde det inte av rädsla för motparten, misstro mot polisen eller andra relevanta faktorer. Utan för att man helt enkelt ansåg att det inträffade var alldeles för bagatellartat.

I Veckorevyns uppskattade artikelserie om relationsvåld hos unga, förklarade en legitimerad psykoterapeut vad som menas med psykiskt våld i nära relation. Om en pojke säger till sin tillbakadragna flickvän att hon kan vara svår att nå – kan det anses vara psykisk misshandel.

När allt fler använder en sådan bred definition av relationsvåld är det inte konstigt att många studier slår i taket när det gäller utsattheten.

En studie från Stockholms universitet visade före sommaren att sex av tio gymnasieelever utsatts för våld i nära relation. Utsattheten ska tas på största allvar, men det är trots allt studiens breda definition som fått resultatet att skena.

Givetvis finns ett mörkertal och en underrapportering av verkligt relationsvåld. Man ska inte heller underskatta relationsvåldets omfattning och skadeeffekter. Men när man presenterar studier som påvisar att upp emot 10 procent av männen och kvinnorna årligen utsätts för relationsvåld eller att uppemot 25–60 procent utsätts under en livstid – handlar det ofta om att definitionen är avsevärt bredare än vad gemene man anser vara relationsvåld.

Ska man få ut något relevant av statistik kring relationsvåldet bör definitionen ligga avsevärt närmare de händelser som är brottsliga och går att polisanmäla. För att blanda brottslighet med bagateller, oförskämdheter och händelser som varken är olagliga eller går att polisanmäla – ger en både missvisande och mycket svårtolkad statistik.

Det finns idag även allt för många organisationer och aktörer som har för mycket att vinna på att upprätta hålla bilden av det omfattande relationsvåldet. Desto mer relationsvåld man kan påvisa desto högre blir de ekonomiska bidragen. Fler kurspaket och föreläsningar kan säljas in och mer inflytande får den egna verksamheten. Det har resulterat i en osund kultur och en onyanserad bild av relationsvåldet.

Relationsvåldet och de utsatta ska tas på största allvar. Men vill vi nå framgång behöver bilden av relationsvåldet nyanseras – både vad gäller omfattningen och vilka som utsätts för relationsvåldet.

Magnus Falkman
Fri debattör