Våldet i Sverige saknar motstycke. Vi har varit naiva. För att sätta det i kontext: Den kriminella brottslighet som idag utspelar sig började en sen augustidag då den oskyldiga Karolin Hakim blev skjuten med sitt barn i famnen. Fokus nu i medierna ligger på Stockholm och Uppsala med ”Kurdiska räven” och ”Jordgubben”.

El Salvadors kriminalpolitik är starkt omdebatterad sedan presidenten Nayib Bukele tog över. Genom sina metoder fick han ner antalet mord i landet, och denna utveckling vill svenskar se genom mer repressiva åtgärder i kriminalpolitiken. Frågan är: bör Sverige inspireras av El Salvadors kriminalpolitik?

El Salvador har tagit till kontroversiella åtgärder för att hantera brottslighet, såsom att fängsla människor utan åtal, hålla dem häktade i upp till två år utan rättegång, begränsa besökstiden i häkten och fängelser, samt gripa misstänkta utan laga skäl utan endast på grund av tatueringar eller andra kännetecken. Sådana tillvägagångssätt ifrågasätts i en rättsstat som Sverige, där oskuldspresumtionen är en grundprincip.

Samtidigt finns det brister i det svenska rättsväsendet då stora delar av den faktiska brottsligheten inte kommer till ytan. Detta kan öka risken för att vanligt folk tar lagen i egna händer när rättssystemet inte ges tillräckliga befogenheter, exempelvis på grund av vittnens rädsla som försvårar rättskipningen. Därför behöver vittnesskyddet förstärkas. Samtidigt varnas det för att parallella rättssystem, som blodspengar för att gottgöra familjemedlemmar, kan uppstå i vissa kulturer.

De som ägnar sig åt olagligheter funderar över varför man sliter på ICA när man kan tjäna lika mycket pengar på kortare tid. Samtidigt belyser detta hur brottsliga värderingar och gangsterkultur som florerar i sociala medier bidrar till kriminaliteten i samhället.

Kriminella rekryterar ungdomar som entreprenörer i sin verksamhet. De som utför morden måste vara under arton år, annars riskerar de livstids fängelse. Många lockas av pengarna och att straffet för minderåriga bara blir högst fyra års sluten ungdomsvård.

Det handlar också om status och att känna sig sedd och uppskattad. Ofta rör det sig om unga män som saknar respekt för samhället. De kriminella är ofta känslomässigt avtrubbade och bryr sig inte om vem deras skott träffar. Deras tankesätt är ”först skjuta, sedan tänka”.

Dessvärre är lagstiftningen inte anpassad för den verklighet vi ser idag. Straffrätten behöver ses över, exempelvis genom att se över rabatter för unga lagöverträdare och införa avskräckande hårda straff.

Signalen måste vara tydlig. Dessa brott är ett medvetet val, inte ett offerskap, och de skyldiga ska dömas som vuxna. I jämförelse med El Salvador är det svenska samhället mer byråkratiskt, där det tar tid att stifta nya lagar.

Även om noggranna analyser ofta är något positivt, har vi inte den tiden när vårt samhälle redan befinner sig i kris och ett ”vilda västern-tillstånd”. Åtgärder som borde ha vidtagits för länge sedan kan inte vänta.

De misstänkta uppträdde nonchalant, men Danmark visade vägen. Dödspatrullen fick lära sig att i Danmark är det inte fråga om ”saft och bullar”, utan livstids fängelse när man begår ett dubbelmord, något som i Sverige högst skulle leda till sluten ungdomsvård.

Rätten resonerade som så att den tilltalade var kapabel att använda ett automatvapen och ansåg därför att ett sådant straff var proportionerligt i relation till brottets allvar, vilket är vad man förväntar sig i en rättsstat. Genom implementeringen av Tidöavtalet införs den danska kriminalpolitiken i svensk lag.

För en 12-åring som ser sin pappa avrättas framför ögonen är det svårt att tänka på rättsstatens principer. En mamma som får veta att hennes 12-åriga barn har skjutits tänker inte på de mänskliga rättigheterna för gärningsmännen, något som människor i mer privilegierade områden kanske kan betona. Brottsoffren tänker på upprättelse, och det är vad brottsoffer i en rättsstat som förtjänar namnet har rätt till.

Sammantaget har situationen i El Salvador lett till en växande oro kring rättsstaten och de mänskliga rättigheterna. Trots att tryggheten i landet har ökat, har detta skett genom att unga människor fängslats i alltför stor utsträckning på lösa grunder.

Sverige har varit ett tryggt och sammanhållet land. Nu ställs vi inför frågan om vi kan dra några lärdomar från El Salvadors kriminalpolitik och implementera delar av den i den svenska kontexten.

Är det möjligt att uppnå ökad trygghet genom liknande metoder, samtidigt som vi värnar om rättsstaten och de mänskliga rättigheterna? Utmaningen ligger i att hitta en balanserad och human approach, som tar tillvara de positiva effekterna av El Salvadors kriminalpolitik, men anpassar dem till det svenska samhällets förutsättningar och värderingar.

En sådan långsiktig strategi kan potentiellt bidra till att återskapa den trygghet och sammanhållning som Sverige tidigare varit känd för.

Helen Hassan

Samhällsintresserad student