Fyra långa år har gått sen den illegitima despoten Putins fullskaliga invasion av Ukraina den 24 februari 2022. Vintern har varit svår för vanliga människor i städerna med nattliga anfall mot civil infrastruktur som orsakat brist på vatten, el och värme, samtidigt som kvicksilvret gått mot negativa 20. Rysslands bomber kan förstöra vattenrör och elstationer, men inte knäcka den ukrainska motståndskraften.

Samtidigt så visar kriget inga tecken på att avslutas inom en nära framtid. Ryssland har, trots enorma förluster av militär materiel i form av pansar, flyg, båtar (såväl som ubåtar) och manskap – fortsatt sina attacker. Målet att ta hela Ukraina kvarstår.

Den ryska ekonomin blöder med höga räntor, tvåsiffrig inflation, brist på arbetare, en ekonomi som endast kan producera vapen, energi och död. Det är såklart inte hållbart, ändå fortsätter despoten Putin och hans regim och korrumperar de ryska institutionerna till att endast tjäna ett syfte: Putins makt och fortsatt krig.

Kriget med Ukraina är det som definierar hela Putins existens. Det är det som avgör om han blir ihågkommen som ”Den store ledaren” som Alexander den store eller Djingis khan. Eller som förloraren som förstörde och splittrade Ryssland. Detta vet Putin, som använder hela Ryska befolkningen som gisslan för att uppnå det: ”antagligen vinner Jag eller så kraschar hela landet och ni förlorar allt”.

Detta är det som håller igång kriget, hela samhället är tvångsinvesterat i att utgången blir en vinst. Det räcker inte med att ta några områden eller att behålla det man har lyckats ta. Det skulle ses som en total förnedring, som Putin-regimen inte skulle överleva. För vad offrade man allt?

Utöver det är det energiförsäljningen som hållit den ryska regimen flytande, men även där väntar stora problem då infrastruktur för leverans såväl som raffinaderi bombas nästan varje natt av ett ständigt kraftfullare Ukraina. Som trots sin underlägsenhet i alla kvantifierbar data i fråga om ekonomi, invånare och försvar har lyckats både att försvara sitt land men samtidigt utveckla ny teknologi för att slå motståndaren. Utöver de miljontals drönare man tillverkar årligen producerar man nu också egendesignade långdistansmissiler som kan slå djupt inne i Ryssland.

Men Putin är inte uträknad, och kriget är långtifrån slut. Nästa fas har redan inletts där Europa ska destabiliseras. Genom propaganda ska man ingjuta känslan av att Ukraina är en ”lost cause”, att situationen är så dålig för dem och stöd är meningslöst. Detta ackompanjerat med rekrytering av kriminella lokalt i Europeiska länder för terror och sabotage. Syftet är att minska stödet för Ukraina såväl som för NATO.

Det man kallar fredsförhandlingar har nu pågått drygt ett år utan att några steg mot fred har tagits, men man kan ändå lura vissa att det gjorts. Fredsförhandlingarna kan istället beskrivas som en rysk psy-ops, där Amerikas president Trump gärna spelar med så länge han får ta åt sig ära och stå i centrum.

Ryssland är kraftigt försvagat, men paradoxalt samtidigt otroligt farligt. Likt ett skadat och trängt djur kan det bita hårt.

Ukraina har idag målsättningen att ta tillbaka förlorat territorium, befria människorna som lever under den ryska regimens förtryck och få fred. Frågan är om det räcker. Ukraina har aldrig varit ett hot mot Ryssland, aldrig försökt invadera dess granne, våldföra sig på dess befolkning med systematiska våldtäkter och tortyr. Spränga dess sjukhus och sprida minor i dess åkrar, kört över äldre människor med pansarvagnar för skojs skull eller velat diktera vem som bestämmer i den ryska duman. Det är Ryssland som gör så.

Det finns idag sannolikt inget annat alternativ kvar, på ett eller annat sätt måste ”pansarvagnarna rulla hela vägen till Moskva”. Även om det känns osannolikt. Men för att besegra Ryssland, stoppa kriget mot Ukraina och det annalkande kriget mot europeiska länder, stoppa terror, bombande av skolor, brinnande städer och lemlästade kroppar så måste regimen i Moskva bort. På ett eller annat sätt.

Detta är det förhållningssättet och attityden som alla europeiska ledare måste ha klart för sig. Utöver nuvarande samarbete bör en koalition av Ukraina och dess allierade stater skapas med syftet att få långvarig fred i Europa.

Putin har haft sin chans att göra nått vettigt av Ryssland, men inte tagit den. Istället för att bygga upp ett välfungerande samhälle med innovation, handel och välstånd har han valt en förlorarmentalitet som endast syftar att obstruera, förstöra och sprida död. Vi måste hindra honom.

Jonas Wahlin

Oberoende skribent