Att Moderaterna i Sölvesborg grovt svek väljarnas tydliga utslag i Sölvesborg, offrade den politiska hedern och moralen på den personliga girighetens altare är mindre viktigt än att Sverigedemokraterna bakvägen tvingades bort från makten. Åtminstone för de medier, främst Aftonbladet, vars reportrar åker i skytteltrafik till den idylliska pärlan i västra Blekinge för att låta M-ledaren Kith Mårtensson gråta ut om det hat och hot, som drabbat henne sedan hon gick över tlll huvudmotståndaren, Socialdemokraterna, och där fick den åtråvärda och välbetalda kommunalrådsposten, som hon på goda grunder vägrats av SD. Moderaterna var ju en av förlorarna i valet och hade redan vid valet 2018 fått större utdelning än de var berättigade till.

Därmed var skandalen ett faktum, löftet till väljarna och demokratins själva essens, valresultatet, satta ur spel. S-ledaren Birgit Birgersson Brorsson legitimerade snabbt det grova sveket genom att omedelbart utlova den eftertraktade kommunalrådsposten.

Förlorarna slog sina påsar ihop, vände ryggen åt väljarna och deras uttalade förtroende för SD. Sällan har nämligen en framgång varit så tydlig som partiets nästan tioprocentiga ökning i Sölvesborg. Partiet formligen sopade banan med Socialdemokraterna och reducerade det gamla maktpartiet i kommunen, där dess distriktsordförande, tidigare kommunalrådet och nuvarande riksdagsledamoten Heléne Björklund är bosatt, till inte ens 30-procentsgränsen.

Samstyrets (SD och M) triumf var alltså solklar, även om den tillföll SD. Demokratins beslut utan appell. Vad fanns egentligen mer att diskutera? Samstyrets båda politiska pelare hade ju under fyra år stakat ut kursen och tillsammans under möten inför valet 2022 – senast bara fyra dagar innan valdagen – lovat väljarna att kusten, och kursen var klar. Sölvesborg skulle fortsätta att vara åtminstone SD:s skyltfönster.

Men löftet från M att fortsätta smycka fönstret stod fast. Allt var frid och fröjd. Den borgerliga politiken skulle fortsätta, särskilt som den ju visat sig vara framgångsrik – och alls inte överensstämde med utsagorna från flera medier och olyckskorpar. Själva tanken att en SD-ledd kommun måste misslyckas fick inte rubbas. Svartmålningarna av Sölvesborg var ju många, sedan SD redan 2018 fått väljarnas förtroende.

Men en som inte stämde in i den kören var författaren Per Nilsson, som länge bott i Sölvesborg och därför på nära håll följt det som skedde. I en artikel i just Aftonbladet den 19/6 2022 – alltså knappt tre månader innan valet skulle äga rum – gav han sin syn på hur SD skött sitt pastorat under den gångna mandatperioden. Det är en skildring, som står i bjärt kontrast till alla tidigare nidbilder.

Louise Erixon (dåvarande kommunalrådet) ”visade sig högst kompetent, både när det gäller kommunalpolitiken och att handskas med media.” Ingen revolution, inga ”spektakulära utspel eller stora blamager”, fastslår han och fortsätter: ”Inga vajande svenska fanor, inga bidrag för återvandring till invandrare och flyktingar, inget slöjförbud, ingen utrensning av böcker på de stora invandrarspråken från biblioteket, inget hejdundrande nationaldagsfirande”.

Här dementerar alltså Nilsson lugnt, sakligt och lågmält att de påstådda utrensningarna av böcker aldrig ägt rum (något som också företrädare bekräftat för mig). På samma sätt tar han den demagogiska udden av andra groteska beskrivningar av SD-styrets utmålade framfart i Sölvesborg. Annars enkla att konstatera för var och en som har viljan och ambitionen att hålla sig till sanning och verklighet. Men det har som bekant långt ifrån alla.

Och vilken är då Per Nilssons slutsats i nämnda artikel? Jo följande:

”Nej, på det hela taget har SD styrt Sölvesborg som vilket borgerligt parti som helst. Och kommunalrådet Louise Erixon har skött sitt arbete.”

Det tyckte tydligen väljarna också, när de den 11 september gav henne och SD ett nytt och ännu starkare förtroende. Det kan tilläggas att kommunens ekonomi också är i mycket bättre skick än länets andra kommuners, särskilt då Karlskronas och Karlshamns.

Dock har fakta inte sällan en tendens att underordnas politiskt förutfattade och i kampanjer signerade åsikter. Då blir det, som nu varit fallet efter sveket mot väljarna i Sölvesborg, viktigare för exempelvis Aftonbladet, vars politiska redaktion tydligen inte läst Per Nilssons artikel, att i flera reportage och ledare låta M-ledaren Kith Mårtensson gråta ut över det hat och hot, som hennes sidbyte föranlett och förvisso ibland varit oacceptabelt. Hon kunde ju inte ana att det finns så mycket ont i världen (se Aftonbladet 1/11-22, 25/12-23 och 16/7-24).

Samtidigt har Arbetet basunerat ut att S-ledaren i staden är ”facksossen som krossade SD:s skyltfönster” (20/4-23). Men det gjorde fackbossen naturligtvis inte alls. S-förloraren tog i stället den andra förloraren i famnen, föll snabbt till föga för dennes tiggeri om en heltidspost. Vad väljarna hade sagt i valet var plötsligt oviktigt.

Att okritiskt låta M-ledaren Kith Mårtensson spela martyrrollen i detta motbjudande och djupt omoraliska drama är groteskt men en viktig pusselbit i det övergripande syftet att lägga skulden på SD. De medie- och andra röster, som lika okritiskt återger M-ledarens förklaring till sidbytet – att det länge hade gnisslat i samarbetet med SD – är också ute och cyklar i det politiska ogräset.

Själv har jag noga följt utvecklingen, granskat epostkommunikationen mellan Kith Mårtensson och SD-ledaren Louise Erixon, fått flera vittnesmål från berörda politiker samt – inte minst! – noterat vad Kith Mårtensson själv betonade för SvT Nyheter den 4 oktober, drygt tre veckor efter valet:

”Samarbetet (med SD, min anm) har fungerat bra. Vi inväntar en förhandling med SD för fortsatt Samstyre, om de är intresserade av det.”

Det var SD men inte av att grundlöst berika M-ledaren med en heltidspost. Först därefter skyndade sig Kith Mårtensson till S-ledaren, som glatt vidimerade förlorarnas omoraliska kupp genom att skratta väljarna rakt i ansiktet.

Moderaternas sidbyte var måhända inte heller oöverkomligt, eftersom mer än en tredjedel av dess åtta personer stora fullmäktigegrupp av åtta ordinarie ledamöter har direkt familjeanknytning till Mårtensson. Exempelvis är en av dem hennes dotter.