Det har aldrig varit så utmanande att vara Centerpartist som det är idag. Partiet kämpar med låga opinionssiffror, interna konflikter mellan ungdomsförbundet och partiledaren Muharrem Demirok, och en osäkerhet kring vilken roll partiet ska spela i svensk politik. Kärnan i problemet är Sverigedemokraternas existens och hur Centerpartiet ska förhålla sig till dem.

Vi minns alla Annie Lööfs tydliga markering om att hon hellre skulle äta sin högra sko än samarbeta med Socialdemokraterna – en hållning som senare ändrades. Nu står partiet inför en liknande brytpunkt men saknar tydlig riktning.

Ett av Centerpartiets största problem är inte vilken blocktillhörighet de ska välja, utan snarare partiledarskapet. Muharrem Demirok upplevs som en ledare utan trovärdig koppling till partiets rötter, särskilt när han ser Magdalena Andersson som sin kandidat till statsminister – en hållning som varken är förankrad i partiet eller dess historia och som får Thorbjörn Fälldin att vända sig i graven.

Demiroks trovärdighet sjönk även med misslyckandet att försöka representera landsbygden i en Aftonbladetintervju, där hans pressekreterare föreslog att han skulle ”göra något med pinnar” – en detalj som snarare förstärkte bilden av honom som oautentisk.

Kritiken kommer inte bara från externa aktörer, utan även från partiets egna led. Centerpartiets ungdomsförbund har uttryckt misstro mot Demirok, och trots hans försäkringar om att medlemmarna har ”fullt förtroende för honom” verkar det inte stämma.

Att dessutom Europaparlamentarikern Abir Al-Sahlani uppmanat kritiska röster att lämna partiet bidrar till att förvärra de interna konflikterna. Klyftan mellan ungdomsförbundets libertarianska idéer och partiets nuvarande linje är en central del av problemet. Detta kräver allt tydligare sakpolitik som är förankrad i Centerpartiets rötter och som kan återskapa förtroende för Demirok i partiet, bland väljarna, och i ungdomsförbundet.

En annan central fråga är Centerpartiets relation till Sverigedemokraterna. För många väljare tycks partiets huvudsakliga agenda vara att hålla SD borta från inflytande. Denna åsikt stärks när exempelvis Al-Sahlani i en intervju uttrycker:

”Det går inte. De är ju fascister i nya slipsar. Har du inte sett hur Sverige mår? Hur det civila ’spacet’ krymper allt mer. Hur folk börjar självcensurera sig. Vi har en människa som är ordförande i justitieutskottet som har stått anklagad för hets mot folkgrupp.”

Detta resonemang må appellera till vissa väljare, men det är inte tillräckligt för att definiera partiets roll i svensk politik. Centerpartiet, genom att framställa sig själva som den del av blocket som är motsatsen till Sverigedemokraterna, riskerar politiskt självmord. Centerpartiet riskerar att framstå som fast i en föråldrad retorik utan att erbjuda relevanta lösningar på dagens problem. Att landsbygdsväljare i allt högre grad röstar på SD visar på ett svagt förtroende för Centerpartiets förmåga att representera sina traditionella målgrupper.

För att återvinna relevans i svensk politik behöver Centerpartiet återgå till sina rötter och tydligt definiera sina kärnfrågor. Partiet måste rikta sig till sina traditionella väljargrupper – landsbygdsbefolkningen, småföretagarna och akademikerna – och lyfta fram frågor som miljö och klimatpolitik, HBTQ-frågor och jämställdhet, samt goda villkor för företag och regional utveckling.

Partiets grundvärderingar om liberal öppenhet och tolerans måste åter stå i fokus. Genom att prioritera sakpolitiken framför blocktillhörigheten kan Centerpartiet vinna tillbaka väljarnas förtroende och etablera en tydlig roll i svensk politik.

Centerpartiet står inför ett vägval: att fortsätta fastna i blockpolitikens låsningar eller att fokusera på sin sakpolitik och sina grundvärderingar. Centerpartiet har en otillförlitlig ledare som inte representerar partiets grundidéer eller dess huvudsakliga målgrupp.

Detta har lett till misstro och en ökad klyfta mellan partiet och dess ungdomsförbund, samt till oklarhet kring hur partiet ska förhålla sig till Sverigedemokraterna. Genom att återknyta till sina rötter och fokusera på sakpolitiken kan Centerpartiet öka förtroendet för Muharrem Demirok, stärka relationen till ungdomsförbundet och tydliggöra sin hållning gentemot Sverigedemokraterna.

På grund av allt detta borde inte fokus ligga på vilken sida Centerpartiet står på, eller om att stänga ute dem som befinner sig på andra sidan. Istället bör fokus ligga på vilken praktisk politik partiet står för.

Helen Hassan

Samhällsdebattör