Den antisemitiska festivalen kring Israel-Hamas kriget har pågått i ca åtta månader nu och fortsätter fortfarande nästintill oförminskat. Kriget har förts i Israel, Gaza och i Libanon men också i Malmö, på Columbia University och nu senast på KTH. Ena stunden försöker man bomba israeliska ambassaden, andra stunden protesterar man utanför den. Inte bara Israel blir attackerat av missiler från Iran och dess utsända, men judar och israeler över hela världen lever i rädsla och osäkerhet. Min israeliska vän i Stockholm blev fysiskt attackerad för att han talade hebreiska på pendeltåget och en väninna fick hot via brevlådan och fick ta ner sitt namn från dörren.

Granater kastades mot den israeliska ambassaden i Stockholm och ett värre terrordåd kunde i sista stund stoppas. För några månader sedan fick vi de chockerande nyheterna att Irans statliga terrororganisation IRGC-QF planerade att döda tre framstående medlemmar av den judiska församlingen i Stockholm med hjälp av två flyktingar från Afghanistan. Många judar blir hotade på sociala medier dagligen runtom i det nya toleranta och mångkulturella Europa. Det är ingen framtid som ser ljus ut för judar runtom vår kontinent.

Till råga på allt åtnjöt de två mest israelhatande partierna på vänsterkanten i Sverige, Miljöpartiet och Vänsterpartiet, stora valframgångar i EU-valet.

I sådana tider tydliggörs det som är ens vän och vem som inte är det.

Sverigedemokraternas stöd till Israel

Sverigedemokraterna har under denna tid varit en stark röst för förnuftet och för Israels rätt att försvara sig självt mot den största världsomspännande ondskan vår generation står inför: islamismen.

Vi har sett otaliga exempel på detta stöd. Ett exempel är partiledardebatten med Jimmie Åkesson där han argumenterade för att man i vänstern bär ett ansvar för att legitimera Hamas och att folk som försöker bedriva kriget mot Israel och judarna i Sverige bör slängas ut. Ett annat exempel är när företrädare från SD i riksdagen talar om hotet som kommer från att låta palestinier från Gaza emigrera till Sverige, något som kraftigt skulle öka den antisemitism vi redan ser i Malmö och andra städer.

Ett tredje exempel är Charlie Weimers och Jimmie Åkessons exceptionella besök i Israel då man bland annat hälsade på hos gisslantagnas familjer och kibbutzen Kfar Aza där minst 52 personer mördades under pogromen den 7 oktober. De besökte Knesset och träffade ministrar och Knessets talman.

Under besöket i Israel talade Charlie Weimers om hur gazabor haft arbetstillstånd i Israel och utnyttjat dem för att bedriva spionverksamhet åt Hamas. Dessa palestinska arbetares spioneri möjliggjorde för Hamas att vara dödligt effektiva i sina pogromer av judar den 7 oktober. Det viktiga i sammanhanget var att Weimers drog paralleller mellan detta och situationen i Europa. Av detta drar jag slutsatsen att Weimers anser att en muslimsk massinvandring gör det möjligt för terrorismen att få ett fotfäste på den europeiska kontinenten, precis som den fick i Israel.

Sverigedemokraterna och Charlie Weimers förstår att terrordådet mot svenskar i Bryssel, mot judar i Israel och upploppen i Malmö mot Israels deltagande i Eurovision alla kommer från samma ideologi: politisk Islam. Denna politiska Islam härrör i sin tur från den muslimska massinvandringen till Europa.

Enligt ECI (European Coalition for Israel), som har mätt hur partierna röstat i EU-parlamentet gällande Israel, finns det bara två partier i hela Europa som har röstat för Israel mer än Sverigedemokraterna under perioden 2019-2024. Sverigedemokraterna är alltså det tredje mest israelvänliga partiet i hela Europa.

Sverigedemokraterna har bekänt färg när det betydde som mest. De har ställt sig på rätt sida av historien.

Sverigedemokraternas historia och agenda

Jag besitter inte någon hemlig kunskap om vad SD och andra partier ”egentligen, innerst inne” tycker om oss, eller vad ”de planerar att göra med oss längre fram”. Dessa spekulationer handlar ofta om vad folk extrapolerar från dåtiden till en ospecificerad framtid.

Vi känner alla till det mörker som finns i Sverigedemokraternas rötter. Det har funnits åtskilliga exempel även under senare år när rasistiska och antisemitiska attityder i SD har blottlagts. En hel del uteslutningar ur partiet har skett och fler kommer säkert att ske framöver. Bland diverse gräsrötter hos SD på Internet finns säkert en hel del antisemiter.

Björn Söder, som tydligen ska ha sagt att judar inte är svenskar, sade bara det som de flesta judar redan vet och håller med om. Jjudars etnicitet inte är svensk, men det inte spelar någon egentlig roll, eftersom vi har varit svenska medborgare under en lång tid och det har fungerat väl. Samme Björn Söder skrev sedan en debattartikel i Jerusalem Post en kort tid senare där han argumenterade för att Sverige skulle flytta sin Israel-ambassad till Jerusalem från Tel Aviv.

Politikens roll

Politik handlar inte om ”äkta vänskap” eller ”en delad historia” utan snarare om delade värderingar och intressen i nuet. Koalitioner kan skifta, och tidigare fiender kan plötsligt befinna sig på samma sida. Se bara på USAs och Sovjetunionens allians under andra världskriget, som ett exempel på att ”min fiendes fiende är min vän”.

Sverigedemokraterna förstår att Israel är i frontlinjen mot islamismens vansinne. De förstår att Israel är västerlandets östra front. Judar kommer aldrig att acceptera att manlig omskärelse och kosherkött förbjuds i Sverige, som Sverigedemokraterna kräver (inte nödvändigtvis utifrån antisemitism utan utifrån krav på assimilation). Men judarna har sannerligen fått bli varse om att de har en vän i kampen mot antisemitism och islamism i Sverigedemokraterna.

Det är verkligen hög tid för många judar och Israel-vänner att inse detta.

Tobias Goldman

lärare och skribent, Stockholm