Till skillnad från de flesta av oss nu för tiden var våra förfäder övertygade om att de levde i en flerdimensionell värld. Väsen som troll, gastar och älvor var inte bara sagofigurer som man skrämde barnen med, utan högst reella väsen som ingrep i människornas liv och som man var tvungen att förhålla sig till och skydda sig emot.

Särskilt stor makt ansågs dessa väsen besitta vid de nätter på året som markerade en övergång till en ny period, eftersom man trodde att andevärlden då flöt samman med vår egen. Ett sådant tillfälle var valborgsmässoafton.

Valborgsmässoafton firas till minne av helgonet Heliga Valborg, en abbedissa som levde i Tyskland på 700-talet. Då hennes reliker flyttades till en bergsskreva i Eichstätt den 1 maj 870 kom hon att förknippas med vårens ankomst.

Men seden att tända eldar på våren är äldre än så. I bondesamhället var syftet med eldarna att skrämma rovdjur och onda väsen i samband med att man släppte ut djuren på vårbetet. Kulten av Heliga Valborg passade bra in i det folkliga narrativet kring betessläppet. Även Heliga Valborg ansågs nämligen kunna fördriva onda krafter.

En av de äldsta uppteckningarna om vad som skulle kunna vara en föregångare till valborgsmässoelden är en sägen upptecknad på 1600-talet från Oxie härad i Småland. Enligt sägnen offrade man, på vårens första dag, ett levande barn i en eld på en stor stendös! Sedan dansade man runt elden till ”basuner och trummor” tills solen gick upp. En trolig förklaring är dock att det är en förklaringssägen till de brända ben man hittat i de gamla stenåldersgravarna – men vem vet vad som utspelade sig i brytpunkten mellan vinter och vår i forna dagar.

Exakt när eller varför man först tände eldar på valborgsmässoafton vet vi alltså inte. Men än idag lever denna urgamla tradition kvar och runt om i Sverige tänds eldar vår efter vår, år efter år. Valborg markerar fortfarande en viktig övergång från vinter till vår för många svenskar. Valborgsmässoelden är en ritual där själva repetitionen bärs av igenkännande. Det är en tradition som är viktig för gemenskapen och känslan av sammanhang och tillhörighet.

Därför är det beklagligt att allt fler kommuner och hembygdsföreningar runt om i Sverige ställer in sina valborgsfiranden i år. Kulturföreningen Gimle vill uppmana alla och envar att hålla traditionen levande!

Kom till Gimles traditionella valborgsfirande vid Hjälmsbodarna i Småland, eller närvara vid någon annan valborgsbrasa. Sjung majsånger, klä ut er med skråpukar, skräm bort de onda väsen som kanske är extra närvarande denna natt, och hälsa våren välkommen. Men framför allt, upplev gemenskapen och känslan av att vara en del av en tusentals år gammal historieskrivning.

Valborgfirandet binder oss samman inte bara med varandra utan med våra förfäder och deras föreställningsvärldar. Vid valborgselden blir vi en del av det årshjul som alltid rullar och alltid kommer rulla i invanda hjulspår från forntid till framtid. Tänd valborgsmässoeldarna och bevara traditionen! För förfäder och framtida generationer.

Arvid Nikolausson, ordförande kulturföreningen Gimle

Linnea Klingström, andre vice ordförande kulturföreningen Gimle