När en moderat föreställer sig en vegan tänker hen kanske på en långhårig man som ”tror på kärleken” och ogillar ”förtryckande dusch-normer”, eller en rabiat feminist som hatar män lika mycket som hon älskar jämställdhet. Som smutsig socialist finner jag associationen delvis begriplig, då djurrättsbaserade kosthållningar (veganism, vegetarianism, och flexitarianism) är vanligare hos vänstern — men så borde det inte vara! Empatiska matval matchar lika väl med frihetliga värderingar.

Ett konservativt brittiskt djurrättsförbund hänvisar till en beräkning på att 2 miljarder pund kunde sparas årligen genom att minska köttkonsumtionen i Storbritannien. Till följd av hälsoförbättringar som även måttlig minskning medför. Liknande effekter skulle troligen uppnås även i Sverige, och bli bara bättre ju närmre veganism vi når. Men det egentliga hjärtat bakom bojkotter av djurfientliga varor är förstås inte människans egennytta, utan medlidande.

Konservativa och liberaler skulle inte acceptera att föda upp människor i fångenskap i syftet att döda dem för att producera handelsvaror. Även om människan anses ha högst värde, så finns det ingenting hos djuren som sänker dem till en nivå så låg att slaktindustrin blir försvarbar. Kor och grisar är sociala, kännande och förhållandevis intelligenta varelser.

Samma högerprinciper som gör att smartare och starkare individer inte har rätt att trampa på övriga människors rättigheter — förbinder oss att även visa hänsyn för våra fyrfota vänner.

John Stuart Mill formulerade skadeprincipen som: ”Det enda verksamhetsområde där man är ansvarig inför samhället, är det som berör andra människor, medan man inom det som bara berör en själv bör ha rätt till oinskränkt frihet”. Det kan låta som en sund artikulering av frihetliga värderingar, men oavsett om grannen plågsamt dödar barn eller sin hund så utgör bägge något som blåa hjärtan skärs av. Från den intuitionen kan vi härleda den bredare slutsatsen att djur bör inkluderas i skadeprincipen, vilket gör slakt och jakt till övertramp.

Det uppskattas att för varje år du lever helt veganskt så räddar du genomsnittligen 105 landdjur och fiskar. Vi kan för sakens skull utgå från att siffrorna överskattar enormt, att enbart 10 liv räddas årligen. Vilket under en livstid ändå blir en fantastisk skillnad!

Den som försanthåller att marknadsekonomi fungerar borde försöka agera som en god konsument. Det borgerliga idealet av individuellt ansvarstagande blir även aktuellt. Om du anser att staten och facket inte bör lägga sig i för mycket mellan löntagare och arbetsgivare. Att den starkare parten bör, på grund av sunt förnuft och godartade marknadskrafter , förse de i en svagare position med drägliga villkor — då bör samma skyldighet gälla dig själv som konsument i relation till djuren.

Vill inte antyda att högerväljare som äter hamburgare är sämre än mig. Budskapet är att om du identifierar dig som blå och inte i alla fall försöker äta så djurvänligt du har viljestyrkan till, då finns det utrymme för förändringar som skulle göra ditt framtida jag stolt. Testa att äta kött bara en gång i veckan, sedan gradvis gå längre. Varje steg i rätt riktning räknas.

Komikern Ricky Gervais, vars hånande av vänster-moralism många högersympatisörer känner igen sig i, eskalerade på liknande sätt tills han blev vegan. Gervais motiverade det med att det kändes som hycklande när han räddade livet på hundar men åt får.

Staffan Marklund, kontorsarbetare och samhällsdebattör