De som påstår sig bry värna och bry sig om andra människor, och högljutt kräver ökade resurser till de som har det sämst, bidrar ofta själva väldigt lite. Istället för att kräva en ”extra ledig dag” borde dessa människor betala mer skatt, skriver Jonas Wahlin.
Sveriges meritbaserade marknadsliberala demokrati erbjuder många möjligheter för den som vill hjälpa andra genom både anställningar och större skatteinbetalningar genom företagande. Då grunden i företagande är att hjälpa andra, lösa problem och skapa värde. Genom anställningar kan företagets verksamhet växa och samtidigt betalas stora summor in till staten genom sociala avgifter, löneskatt, vinstskatt samt köp av varor och tjänster. När människor får anställning lyfts de ur fattigdom, med en egen inkomst slipper de förlita sig på sociala skyddsnät och bidrag. Istället för att vara en belastning för samhället blir de en tillgång, av den anledningen borde fler vilja starta företag och anställa.
Vänsterpartiet och de kollektivistiska partiernas budskap i valrörelsen är enkelt, de som har mer ska betala mer! De är de rika, miljardärerna och storföretagen som orättfärdigt samlar på sig stora summor för sig själva som gör att andra är fattiga. Genom vänsterpartiernas (S, V, MP) omfördelningspolitik ska pengar flyttas från de som producerar dem till de som inte producerar dem.
De kollektivistiska partiernas följare borde göra samma sak som de som de kritiserar och bidra mer till samhället. Ett av Sveriges större företag Hennes & Mauritz har till exempel betalat många miljarder i skatt, dess majoritetsägare Stefan Persson finansierar ensam upp mot 1 500 sjuksköterskor med hans senaste årliga inbetalning på närmare 1 miljard i kapitalvinstskatt.
För att hålla välfärden på ekvivalent nivå så krävs ett visst antal personer som är nettoskattebetalare, med andra ord personer som betalar in mer i skatt än de tar ut genom välfärdstjänster, bidrag och pension. Idag är antalet under 50 procent av befolkningen samtidigt som andelen nettobidragstagare ökar vilket är ohållbart på sikt. De som bidrar till statens kassa och vår gemensamma välfärd är inte jämt utspritt, till exempel står de 5 procent som tjänar mest för över 25 procent av statens totala intäkter.
Att som arbetsför och normalbegåvad person i Sverige klaga på att andra gör för lite medans man själv inte bidrar mer skapar konflikt, missunnsamhet och oförstående för hur skattesystemet fungerar. Det riskerar om de kollektivistiska vänsterpartiernas politik får genomslag att erodera incitament och individers förmåga att skapa värde och därmed statens möjligheter att finansiera välfärd och övrig verksamhet.
De som skriker högst om högre skatter för ”de rika” men samtidigt inte är villiga att göra jobbet bryr sig inte om sina medmänniskor. De som vill ha omfördelning av ”rättviseskäl” samtidigt som de vägrar sätta sig in vem som faktiskt redan bidrar mest struntar i dem som har det sämst. Att som arbetsför kräva en extra ledig dag betyder bara att kostnaderna ökar och resurserna för det allmänna minskar.
Samhället är summan av dess medborgare och deras insatser. Att fler väljer att vara en belastning trots att de i teorin har möjlighet att bidra mera är en skym både mot dem som faktiskt gör det svåra jobbet; de som startar företag, tar risker och anställer andra; och mot dem som faktiskt behöver stöd av samhällets skyddsnät; De sjuka och gamla. Istället för att vara nettobidragstagare borde fler vilja bli nettoskattebetalare!
Jonas Wahlin, kandidat till kommunfullmäktige för Moderaterna i Stockholm
