Den iranske oppositionsledaren och kronprinsen Reza Pahlavi har bjudits in till Sveriges riksdag av Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna. Detta kallar vänsterpolitikern Amineh Kakabaveh för ”hyckleri”. Människorättsaktivisten och juristen Karl Mattias Bergsten ger svar på tal.
När Amineh Kakabaveh den 6 april publicerade sitt inlägg på Facebook, där hon beskriver det som ”djupt beklämmande” att två regeringspartier bjudit in Reza Pahlavi till riksdagen, avslöjade hon mer om sin egen syn på demokrati än om svensk utrikespolitik. Hennes text är ett skolboksexempel på hur vissa inom vänstern använder begrepp som ”folket”, ”mänskliga rättigheter” och ”solidaritet” som politiska verktyg – inte som principer.
I inlägget hävdar hon att svenska riksdagsledamöter ”agerar bakom ryggen på det iranska folket”. Men vem har gett henne ensamrätt att definiera vad det iranska folket tycker? Vem har utsett henne till uttolkare av vilka oppositionella röster som är legitima och vilka som ska tystas? Det är just denna typ av retorik som visar hur selektivt vissa aktörer använder ordet ”demokrati”.
Hon skriver att Reza Pahlavi ”tappat tron på sin egen roll” och hänvisar till att ”till och med Donald Trump vänt honom ryggen”. Det är ett argument som inte handlar om Irans frihetskamp, utan om att misstänkliggöra en oppositionell röst genom guilt-by-association. Det är samma logik som används när vänstern vill avfärda en person utan att bemöta deras idéer: man pekar på vem som inte längre stödjer dem, som om det vore ett sakargument.
Kakabaveh fortsätter med att jämföra situationen med när hon själv försökte lyfta kurdernas kamp i Syrien och möttes av motstånd. Men det är just här hyckleriet blir som tydligast. Hon kritiserar andra för att inte lyssna på kurderna – men i samma andetag avfärdar hon iranier som inte följer hennes egen politiska linje. Hon kräver att andra ska erkänna mångfalden inom kurdisk politik, men vägrar erkänna mångfalden inom iransk opposition.
Det är denna dubbelmoral som är kärnan i min kritik: man kan inte kräva respekt för sina egna perspektiv och samtidigt förneka andra rätten att representera sina.
När hon skriver att svenska politiker ”aktivt rundar det iranska folket”, är det i själva verket hon själv som rundar alla de iranier som inte delar hennes syn på vem som får vara opposition. Det iranska folket är inte en monolit. Det finns republikaner, monarkister, liberaler, socialdemokrater, vänsteraktivister, sekulära, religiösa – och alla dessa grupper har rätt att bli hörda.
Att svenska riksdagsledamöter träffar Reza Pahlavi är inte ett svek. Det är ett erkännande av att Irans framtid inte kan reduceras till en enda godkänd röst. Det är just så demokrati fungerar: man lyssnar på fler än en.
SE ÄVEN: DEBATT: Bjud in Irans kronprins till riksdagen
Och därför är det svårt att ta Kakabavehs indignation på allvar. Det är inte demokrati att tysta dem man inte gillar. Det är inte yttrandefrihet att bara acceptera röster som bekräftar ens egen världsbild. Värden som mänskliga rättigheter och demokrati är inte valfria. De gäller även när de leder till slutsatser som vänstern inte tycker om.
När hon avslutar sitt inlägg med orden ”Vilket monumentalt hyckleri”, är det svårt att inte konstatera att orden träffar närmare henne själv än hon avsåg.
Karl Mattias Bergsten
Jurist och människorättsaktivist
