Vad betyder egentligen begreppet ”mångfald”? Vad är innebörden, och hur tillämpas det ute i de breda penseldragens värld, i samhället, inom idrotten, yrkeslivet, ja överhuvudtaget?

När vi i dagligt tal använder uttrycket ”mångfald” så avser vi olikheter – eller snarare den blandning av olikheter – som finns mellan människor med olika klass, kön eller etnisk bakgrund. Sexuell läggning och religion kan också nämnas i mångfaldssammanhang.

Det är näst intill ett modeuttryck som man ständigt hör när personer intervjuas: ”Vi måste öka mångfalden!” Uttrycket används flitigt oavsett vem eller vilka som får frågan. Men vad vederbörande menar, det får vi sällan eller aldrig reda på.

Kan kravet på mångfald skapa problem i en grupp, i ett samhälle, om såväl förespråkare som skeptiker inte förstår innebörden? Kan det till och med rubba en samhällsordning, utgöra ett hot mot demokratiska styrelse- och umgängesformer, skapa anarkistiska beslutsvägar? Kan det sociala kapitalet, tilliten och samarbetsviljan hotas?

Idag ser vi hur myndighetschefer, kommunpolitiker, föreningsmänniskor och företagsledare unisont uttrycker sin önskan om mångfald. Frågan är hur de avser att åstadkomma detta. Varför ställer ingen vass journalist den frågan?

Om frågan ställdes till dessa politiskt korrekta individer, inkluderandes myndighetschefer eller dess presstalesmän, skulle ni få se på förvånade och skrämda ansikten. Få av de utfrågade skulle klara av att på ett vetenskapligt och utvecklande sätt kunna svara på den frågan.

En viktig fråga, således. Är mångfald alltid bra, även om denna mångfald kommer från destruktiva miljöer? Är mångfald alltid bra om det för samhället – i bred bemärkelse – också medför ett oönskat och otillåtet inslag i vårt sätt att utvecklas och umgås?

Jag tror att flera av våra samhällsdebattörer blandar ihop begreppen MÅNGFALD och MÅNGKULTUR. Om ett företag i sina policydokument/värdegrundsdirektiv uttrycker: ”Vår strävan är att öka mångfalden inom vårt företag!” Vad menar företaget då? Mångfald är allt som gör en människa unik. Detta inbegriper såklart etnicitet, religion och ursprung, men många gånger är det andra saker som betyder mer för en individs personlighet än just dessa egenskaper.

Det kan vara saker som hur en person växt upp, familjeförhållanden, vad en person har för utbildning och arbetslivserfarenhet, fritidsintressen eller om personen växt upp i en storstad eller på landsbygden, allt detta kan ha större inverkan på personligheten.

Forskarna Rolf Lidskog och Fuat Deniz vid Örebro Universitet framhäver positiva sidor av mångfalden, men har också genom nedan angivna citat uttryckt följande:

”Den kulturella mångfalden kan ta sig många former och alla former är inte odelat positiva”

Vidare skriver samma forskare:

”Individer är viktigare än kulturer. Kulturer har rätt till stöd, men de har ingen rätt att kränka mänskliga rättigheter”!

Vidare:

”Varje kultur består i verkligheten av en mångfald uttolkningar, normer, sedvänjor och praktiker, men risken finns att en liten grupp bejakare och ”gränsvakter” gör sig till talesmän för kulturen i sin helhet och påtvingar både omvärlden och de egna medlemmarna sin egen tolkning av vad som är korrekt!”

Det jag vill komma till är att en del människor alltid vill ”slänga sig” med politiskt korrekta uttryck. De bör först sätta sig in i vad de uttrycker, hur de uttrycker sig och vad de menar!

Det är inget fel att sträva efter mångfald om det finns en tanke med vad mångfald och kanske även vad mångkultur innebär, men då måste vederbörande ha en djupare kunskap om begreppen. Om man inte förstår att tolka begreppet och vad det innebär i form av ansvarskrav, kunskap, problem och förutsättningar, blir det inte bara ett slentrianuttryck utan innebörd – det blir ett präktigt självmål!

Mångkultur i ett samhälle kan beskrivas som ett samhälle med medborgare från olika kulturer, etnicitet eller religiösa bakgrunder. Även om mångkultur vid en spontan och hastigt uppkommen fråga tycks kunna berika umgänget genom nya idéer influenser, nya spännande tankar, med mera, så kan det också ge upphov till kulturkrockar, missförstånd och motsägelser. Kulturerna är kanske inte förenliga med varandra, vilket skapar oreda.

Är vi alltid redo att ta den debatten? Somliga kanske, men långt ifrån alla. Det är just denna diskussion som jag idag saknar. Att inte se eller vägra att se, att inte våga ifrågasätta mångfald och mångkultur. Detta kan splittra samhället.

Bo Fridén

Före detta poliskommissarie