Vad är det som händer med vårt land? Skenande brottslighet, bidragsberoende och massinvandring. I Erik J. Olssons och Catharina Grönqvist Olssons nya bok ”Den mjuka staten” finns ett svar som nog kan få många män att nicka nöjt: Allt är tjejernas fel! Den svenska staten har blivit för mjuk, för kvinnlig, för snäll, och förmår inte längre att sätta hårt mot hårt. Advokat Mats Bergh har läst boken, och rekommenderar den varmt.
Sveriges medborgare har under många år med oro beskådat hur samhällsområde efter samhällsområde synes utarmas på effektivitet, prioriteringsförmåga, måluppfyllelse och allmän klokhet.
Erik J. Olsson och Catharina Grönqvist Olssons bok ”Den mjuka staten” är en ögonöppnare och allt faller på plats. Med hänvisning till och bestyrkanden utifrån vetenskapliga artiklar samt hänvisning till inte mindre än 627 fotnötter ger de medborgarna i det hårt prövade Konungariket Sverige en förklaring av det annars obegripliga, det vi ser men inte riktigt förstår.
Den mjuka staten beskriver utförligt manliga och kvinnliga drag. Jo då, det finns både sådana, och manliga och kvinnliga kön. I många samhällen och även i Sverige under lång tid så styrdes samhället i viss kritisk verksamhet mer av manliga drag och mindre av kvinnliga. Nu är Sverige sannolikt världens mest feminiserade land och det har fått konsekvenser. Kvinnor och mäns personlighetsdrag, värderingar och intressen, riskbenägenhet och olika kommunikation beskrivs och specificeras.
Människans personlighetsdrag kan grovt indelas i femfaktormodellen. Öppenhet, samvetsgrannhet, extroversion, tillmötesgående och neuroticism.
Det finns tydliga skillnader mellan män och kvinnors personlighet, även om de som alltid överlappar varandra på individnivå. Kvinnor tenderar till att vara mer ömsinta och tillmötesgående, mindre bestämda, mindre avvisande, mindre fysiskt aggressiva men enbart lite mindre verbalt aggressiva. Kvinnor uppvisar vidare högre grad av neuroticism, samvetsgrannhet och extroversion.
När det gäller skillnaden mellan mäns och kvinnors intressen finns också tydliga skillnader. Män gillar mer att arbeta med saker och tekniska prylar, har större intresse för allmän vetenskap inklusive matematik, företagande och arbeta i ledande roller. Kvinnor präglas mer av intresse att hjälpa och interagera med folk, och att inte skapa dålig stämning. Slutligen har män en tydligare kommunikation när det gäller diskussion och behandling av oliktänkande medan kvinnor i högre grad tiger ihjäl och utesluter meningsmotståndare ur gruppen.
Där kvinnor i högre grad känner solidaritet med de svaga tenderar män att vilja belöna styrka. Där kvinnor vill ge bistånd till fattiga vill män satsa på försvaret. Där kvinnor vill skydda miljön vill män lösa det med ekonomisk tillväxt.
Ovanstående egenskaper behöver inte i sig vara vare sig bra eller dåliga, men författarna visar övertygande hur feminiseringen av Sveriges politik och myndigheter, utifrån ovannämnda karaktärsdrag med mera, fått allvarliga konsekvenser för samhället. Olika egenskaper och idéer passar helt enkelt bättre och sämre i olika verksamheter.
Kvinnorna dominerar Regeringskansliet. I sju av tio departement är andelen kvinnor högre än 60 procent, och den är över 70 procent på Kultur- respektive Arbetsmarknadsdepartementet. Skolvärlden, såväl myndigheter som Skolverket och skolpersonal, har en kraftig kvinnlig slagsida. Män tenderar dessutom att lämna dessa miljöer eftersom de inte trivs med funktionssätt och värderingar samt problemlösning. Även i rättsväsendet finns idag en markant kvinnlig överrepresentation.
Det finns numera en vetenskaplig förklaring för det lågaffektiva bemötandet som polisen uppvisade vid de så kallade Korankravallerna och just nu inför det judehat som hörs på våra gator, eller när störande och våldsamma elever inte kraftfullt tillrättavisas, eller den flathet mot yttre och inre hot och från fientliga regimer. Det syns även när Pisaresultaten stadigt försämras, när cancelkulturen växer, och public service uppenbarligen inte längre har en folkbildande ambition, utan mer är en ytlig trivselinrättning med syfte att inte skapa dålig stämning för alla förutom just de grupper som skall frysas ut.
Statens mjukare och mindre ansvarsutkrävande kvinnliga förhållningssätt kan också förklara varför intagningskraven för poliser sänks och tron på att unga socialsekreterare genom förståelse och vänlighet ska kunna motverka gängbrottslighet och bidragsfusk.
Den mjuka staten är en ögonöppnare, då den sida upp och sida ner går igenom forskningen och översätter samhällsutvecklingen till vad som kan förväntas vid det feminina paradigmskifte som Sverige genomgått.
Boken borde läsas av samtliga 349 riksdagsledamöter och av regeringen, samtliga myndighetschefer och samtliga journalister med ambition att förstå samtiden. Det lär inte ske. Det vore dock en fördel om så många medborgare som möjligt tar del av denna ögonöppnare, med en förhoppning om ett uppvaknande. Jag rekommenderar den starkt.
Mats Bergh
Advokat och rättspolitisk debattör
