Det finns en märklig skillnad mellan USA:s republikanska och demokratiska delstater – kravet på ID-handlingar för att få rösta. Med få undantag kräver republikanska delstater sådana, medan demokratiska inte gör det. Demokraterna påstår att det är rasistiskt att kräva ID-handlingar, eftersom många svarta saknar sådana. Republikanerna hävdar att det slappa kontroller öppnar för valfusk. Advokat Nima Rostami har precis kommit tillbaka från Kalifornien, och har undersökt frågan.
Valfusk har genom åren varit ett hett diskussionsämne i USA. I de så kallade blåa delstaterna, där demokraterna har makten, krävs ingen ID-handling för att rösta i presidentvalet.
I den gångna veckan besökte jag Santa Clara County i norra Kalifornien, ett område med cirka en miljon röstberättigade. Området är en del av Silicon Valley, känt för sina många teknikföretag. Befolkningen är överlag välbärgad och röstar främst på demokraterna, med en fördelning av 65 procent för demokrater och 35 procent för republikaner.
Som privat valobservatör i en förtidsröstningslokal i Santa Clara fick jag möjlighet att följa röstprocessen och ställa frågor till valarbetare.
Eftersom demokraterna har en stark majoritet i Kalifornien, och jag personligen har en negativ inställning till dem, kände jag att det var meningslöst att diskutera partipolitik eller kandidaters bakgrund eller idéprogram. Istället fokuserade jag på rutinfrågor kring valsystemet.
En valarbetare svarade tålmodigt på mina frågor och bekräftade att det inte finns något krav på ID för den som röstar fysiskt i vallokalen. Enligt honom saknar många amerikaner ID-handlingar. Trots detta kan personer utan en godtagbar ID-handling ändå vara registrerade i någonstans i systemet via sina signaturer eller annan information. Istället för att kräva en ID-handling undersöker valarbetarna identiteten för personer som saknar ID-handling på plats i vallokalen för att säkerställa att röstningen görs av en person som faktiskt har rösträtt. Detta system tillämpas enbart av de så kallade blåa delstaterna som styrs av demokrater.
Demokraterna menar att medborgare med rösträtt inte ska hindras från att rösta bara för att de saknar ID-handling. Argumenten för detta regelverk bygger på att många fattiga, svarta och färgade amerikaner ofta inte skaffar sig giltiga ID-handlingar. Om dessa grupper saknar ID-handling då de dessutom vill rösta bör de inte berövas sina medborgerliga rättigheter i allmänna val.
Denna argumentation väcker många frågor. Vad säger det egentligen om en medborgares förmåga att fatta beslut i viktiga frågor, delta i val och bilda en någorlunda välgrundad uppfattning om kandidaterna, om den personen inte ens är kapabel att skaffa en godtagbar ID-handling? Finns det en risk för att fusk kan förekomma, där någon annan röstar i stället för den som har rösträtt, eller att den som inte har rösträtt röstar i någon annans ställe genom att fuska till sig dennes personinformation? Eller att aktörer av olika skäl sätter det i system att köpa andras röster? Om en person inte ens bryr sig om att skaffa ID-handling, så kan man misstänka att tröskeln för att sälja sin röst är låg.
Hur förväntas en valarbetare genomföra en snabb utredning om personens identitet, och verifiera att det är rätt person som röstar? Detta system är sårbart och upplagt för fusk, trots de ”checks and balances” som demokraterna menar finns i systemet för att verifiera personers identitet.
I ett val där marginalerna är små och den kandidat som får flest röster i en delstat vinner hela mandatet i den delstaten, så kan även små fel få stora konsekvenser.
Nima Rostami
Advokat och debattör
