Rasism – tanken att vissa personer är värda mer än andra på grund av deras hudfärg, etnicitet eller religion – är en social farsot. Andra världskrigets nazism var den värsta formen av denna rasism i modern historia, en global tragedi.

Det slutade med att ett unisont världssamfund nedmonterade den rasistiska nazirörelsens geografiska, militära, politiska, finansiella och industriella bas. Bara efter denna totala förstörelsen – inte av deras ideologi utan deras möjligheter att regera – gick det internationella samfundet vidare till nästa steg: uppbyggnaden av ett Tyskland utan minsta möjlighet för dess tidigare rasistiska och brutala regim att återta makt. Resultat: Tyskland är idag ett mönsterland, ett positivt bidrag till världssamfundet på alla sätt.

Idag heter nazisternas arvtagare Hamas. Hamas råa brutalitet chockerade hela världen den 7 oktober. Hamas band ihop hela familjer levande och satte eld på dem; kvinnor, män och spädbarn halshöggs; unga flickor utsattes för gängvåldtäkt; människor utsattes levande för stympning; 1200 människor slaktades av Hamas och 252, de allra flesta civila så unga som 6 månader gamla, kidnappades och bjuds nu ut till salu av Hamas. Och all denna brutalitet dokumenterades stolt av Hamas själva.

Men trots den beprövade metoden från Andra världskrigets slut då den rasistiska naziregimen först nedmonterades innan världssamfundet byggde upp det nya Tyskland som en demokrati, säger världssamfundet om nazisternas arvtagare Hamas att man ska möta deras krav, och sedan hoppas att det blir ett demokratiskt fredsälskande land efteråt.

Trots att 30 år av denna förlegade teori inte har lett till annat än korruption, våld, dödande och politiskt dödläge hos en palestinsk motpart som vägrar avstå från våld mot judar just för att de är judar. Hamas – och för den delen även den Palestinska myndigheten – har som officiell logo en karta där hela Israel är utplånat och ersatt av Palestina. Det är sålunda tydligt vad Hamas önskar, vad världssamfundet blundar för, och vad Israel inte under några omständigheter kan acceptera – folkmord på israeler och etnisk rensning av judarna från deras eget hemland.

Under andra världskriget attackerade nazisterna brittiska städer, skolor, bostadshus, sjukhus. Precis som Hamas gör än idag i södra Israel. Efter att städer som London, Coventry och Birmingham bombades upprepade gånger bestämde sig Storbritannien för att tvinga nazisterna att upphöra med sina inhumana attacker mot civila. Storbritannien attackerade Ruhr-fördämningen. 1600 tyska civila fick sätta livet till. När detta inte fick den rasistiska naziregimen att sluta attackera civila mål i England, satte det brittiska flygvapnet den tyska staden Dresden i brand och 25 000 människor dog i anfallet. Nazisternas attacker minskade till en bråkdel.

Ingen rycker nonchalant på axeln åt dessa civila dödsfall vare sig då eller idag. Men det gör man åt nazisternas arvtagare Hamas och deras ständiga attacker mot israeliska civila. Ingen påstod då att Storbritannien har större skyldighet att skydda tyska civilas liv än brittiska civilas liv när brittiska civila utsattes för dagliga missilattacker av nazisterna.

Ändå är det många som idag menar att Israel har en större skyldighet att skydda palestinska civilas liv än sina egna civilas liv när Hamas utför dagliga missilattacker just mot civila israeler. Det är en märkvärdig diskrepans i hur man bedömer två liknande fall av brott mot mänskliga rättigheter. Varje civilt liv som förloras är en avsevärd förlust, oavsett det sker i Gaza City eller Tel Aviv. Israel anstränger sig för att undvika civila förluster, medan Hamas medvetet använder sina egna civila som mänskliga sköldar – därav det höga dödstalet i Gaza – och attackerar samtidigt civila mål i Israel.

Vi har lärt oss av historia att krig slutar när ena sidan vinner en klar seger och den andra sidan lider en klar förlust. Först därefter påbörjas processen med att bygga upp förlorarna till en produktiv del av världssamfundet. Beviset finns – både det rasistiska Nazityskland och det rasistiska Imperiet Japan förstördes och byggdes sedan åter upp av världssamfundet.

Vi behöver inte uppfinna hjulet på nytt. En välfungerande formel finns redan: total förlust för Hamas, frisläppandet av gisslan, ett slut på attacker mot civila, och framför allt permanent avlägsnande av Hamas från makt. Fred och samförstånd följer automatiskt. Här i Israel vill man ha fred. Förhoppningsvis vill civila i Gaza det också.

Bara den som inte stödjer fred, stödjer Hamas. Så enkelt är det.

Ilya Meyer

Författare