Under de senaste två veckorna har jag deltagit i flera poddar på YouTube-kanaler som sänder på arabiska. Diskussionerna kretsade nästan uteslutande kring den arabisk/israeliska konflikten. Jag fortsatte där att belysa de mest känsliga och omstridda punkterna i denna konflikt – samma punkter som jag började utveckla efter de terrorhandlingar som begicks av Hamas den 7 oktober 2023 mot oskyldiga israeliska civila.

Dessa ställningstaganden utlöste omfattande kampanjer av smutskastning, hat och uppvigling mot mig i både egyptisk och qatarisk media. Men detta har aldrig, och kommer aldrig, att påverka min övertygelse: det viktiga är att redovisa fakta med största möjliga neutralitet. Kanske kan mina texter bidra till att upplysa läsaren om de djupa dimensionerna av en konflikt vars ekon numera når oss här i Sverige, där vissa städer och områden stundtals framstår som mer del av Mellanöstern än av Nordeuropa.

Bland de mest centrala punkterna som väcker starkast känslor finns frågan om den så kallade “palestinska staten”. En återgång till historiska källor och tillgängliga dokument avslöjar dock en mycket enklare sanning än den som ofta förmedlas: det har aldrig i någon historisk epok funnits en självständig och suverän stat med namnet Palestina.

Namnet och dess ursprung – där sammanblandningen börjar

Filistéerna (med ”t”) kom från den grekiska ön Kreta till regionens kust under 1100-talet f.Kr. Området kallades då för Judéen.

Senare ledde Bar Kokhba (d. ca 135 e.Kr.) det judiska upproret mot Romarriket mellan åren 132 och 136 e.Kr. Han lyckades initialt etablera en judisk självständig stat som existerade i tre år innan romarna krossade upproret och dödade honom i den befästa staden Betar.

Efter upproret genomförde kejsar Hadrianus en omfattande straffexpedition mot judarna och bytte namnet på provinsen Judeen till Syria Palaestina, samtidigt som Jerusalem fick namnet Aelia Capitolina.

Osmanska riket och därefter britterna… Och fortfarande ingen stat vid namn Palestina

Efter slaget vid Marj Dabiq (1516) besegrade osmanerna mamlukerna och regionen kom under osmanskt styre från 1517 till 1917 – fyra hela sekler utan något självständigt politiskt väsen med namnet Palestina.

Och för att bekräfta det uppenbara i det jag säger: de två viktigaste förslagen för att lösa konflikten i den brittiska Peel-kommissionens rapport från 1937 och FN:s delningsplan som antogs av generalförsamlingen 1947, talade båda uttryckligen om två stater, en judisk och en arabisk. Ingen av dem nämnde någon ”palestinsk stat”, av den enkla anledningen att en sådan helt enkelt inte existerade.

Det brittiska mandatet varade i 28 år. Det inleddes den 25 april 1920 efter beslut av de allierade i San Remo och trädde formellt i kraft den 29 september 1923. Mandatet upphörde den 14 maj 1948 i och med den brittiska reträtten. Under hela denna period administrerade britterna området enligt strikt koloniala överväganden – inte utifrån någon påstådd “palestinsk stat”.

När dyker då den påstådda staten upp? Svaret är enkelt: Den dök aldrig upp

I detta sammanhang bör man även konstatera följande: I Koranens femte sura, vers 21, talar profeten Mose, frid vare med honom – till Israels barn och uppmanar dem att träda in i det heliga land som Gud har skrivit för dem. Oavsett hur man tolkar texten teologiskt är det ett historiskt faktum att denna vers entydigt förknippar landet med det judiska folket.

Till alla som kräver en palestinsk stat… på vilken rättslig eller historisk grund?

Vilken referensram lutar ni er mot? Det finns ingen tidsperiod i historien där en självständig stat med namnet Palestina har existerat. Hur kan man då kräva en stat som om den vore en högtidspresent eller en goodwill-gest vid ett internationellt toppmöte?

Och om vi betraktar Hamas styre i Gaza som inleddes efter det väpnade övertagandet från Fatah den 14 juni 2007 – vilket slags “stat” har då uppstått? Under 18 år har området förvandlats till en miljö där dussintals militanta grupper frodas, vars uttalade mål enligt deras egna stadgar är att utplåna Israel.

Slutsats

Historien ger ingen legitimitet åt den som aldrig haft en egen stat, och ingen teokratisk milis kan skapa en sådan genom att helt enkelt besluta sig för det.

Det är fakta inte känslor som omdefinierar denna konflikt. Utan att konfrontera dessa fakta kommer debatten att förbli ett ändlöst kretslopp.

Den avgörande frågan är därför:

Ska framtiden byggas på politiska myter eller på historisk sanning?

Att förneka fakta eliminerar dem inte. Det avslöjar bara djupet i den intellektuella kris som den arabiska diskursen har levt i under årtionden.

Mohamed Saad Khiralla

Statsvetare och Mellanösternexpert