Jan Scherman – wokemedias självutnämnde ”min pappa är polis” och general för svensk gammalmedias damage control. Hans kritik mot alla som vågar kritisera wokemedia börjar – och slutar – med referenser till ”30-talet” och ”stöveltramp”. För honom, SR och Klas Wolf-Watz är Magda Gad tydligen den levande prototypen för saklighet och objektivitet.

En narcissist kännetecknas av att alltid ha rätt, aldrig ha fel – och att alla medel är tillåtna för att krossa motståndaren. Till och med olagliga. Eller som Rote Armee Fraktion brukade säga: ändamålen helgar medlen.

Samma filosofi genomsyrar vår rikstäckande wokemedia som, utan minsta självrannsakan, dagligen publicerar propaganda från myndigheter kontrollerade av den Iranstödda, islamistiska, terrorklassade sekten Hamas.

För wokemedia finns bara en part att skylla på för allt som händer i Gaza: Israel. Vad Israel än gör – eller inte gör – så är medias huvudsakliga mission att hitta fem fel.

Hamas har av media reducerats till statist. Möjligen en pro bono välgörenhetsorganisation om man ska tro narrativet. De veckovisa pro-Palestina/Hamas-demonstrationerna – ofta med inslag av hets mot folkgrupp – går också helt oemotsagda. Inget kritiskt öga, ingen kritisk granskning.

Så jag gjorde det jobb journalister borde göra. Om det nu fanns några riktiga kvar. Jag gick till demonstranterna – även de som varje dag står utanför riksdagen – och ställde en enkel fråga: När ni ropar ”Free Palestine”, menar ni då också att Palestina ska befrias från Hamas?

Ingen sa ja. Mest fick jag tystnad, eller svar som: ”Håll käften”, ”Far åt helvete”, och ”Ditt äckel”. Det är alltså dessa personer och detta budskap som wokemedia springer ärenden åt. Ett Gaza under Hamas. För annars hade väl någon journalist ställt samma fråga? Case closed.

Vad hände med gammelmedia? Är det Peter Wolodarskis fel? Han som tog första spadtaget för ”agendasättande journalistik” – ett projekt som bygger på att alltid ha rätt. Och att resultatet ska gynna medborgarna. Lycka till med det. Complete bizarre.

Att bara vara saklig, objektiv och konsekvensneutral kräver inte att gå all in på rött. Det handlar bara om att ge läsarna ett vederhäftigt underlag så att de själva kan bilda sig en informerad uppfattning – utan att få dem påklistrade.

Agendasättande journalistik däremot... Den är byggd på känslostyrd kampanjlogik. Det handlar om att uppfinna en ”kontext”, få i gång ett drev, opposition – och ja, sätta sig på läsaren. Och det har gått rakt åt fanders. Totalkrasch.

De senaste tio årens stora medieteman: den okontrollerade massinvandringen, pandemin, den ”gröna” omställningen, och nu kriget mellan Israel och Hamas – har alla, förutom pandemin, körts i diket med episka proportioner. Jag sätter mitt vad på att Israel-Hamas kommer sluta i ännu en medial härdsmälta. Det kommer att åldras som att ha hållit på nazisterna – både före, under och efter andra världskriget.

Så, för att vara övertydlig: Wokemedia har redan passerat sitt bäst före-datum. Vad ska vi ha dem till – annat än för att skapa förvirring, ångest, panik och försämrad mental hälsa?

Och ja, min fråga riktar sig särskilt till Public Service. Varför ska dessa agendasättande aktivister i statlig regi tvångsfinansieras av oss skattebetalare?

Hallå Tidöregeringen – det är dags att vakna och göra något åt det. Det räcker nu.

Life goes on.

Lars Källholm