Efter att ha studerat hur olika socialtjänster fungerar runt om i Sverige går det att konstatera att i flera av landets kommuner finns det en fungerande socialtjänst. I andra är det kris.

De enskilda fallen uppmärksammas regelbundet i media, och det framgår att det inte bara är besluten som kan verka ologiska och ibland vettlösa, utan hela vägen fram till besluten. Handläggningen präglas ofta av rättsosäkerhet: man väljer tidigt sida och driver sedan ärendet i linje med sitt ursprungliga ställningstagande, oavsett vad som framkommer längs vägen.

Om alla bristerna skulle hanteras i lagrum skulle det bilda ett ”LEX‐ikon” med olika lex-fall. Hela systemet behöver reformeras i grunden. Om man skulle starta om från början hade man aldrig byggt det på detta sätt. Medkänsla, omsorg och förståelse är viktiga saker som försvunnit längs vägen.

Nidbilden av socialsekreterare i vissa fall är som om tiden stått stilla – som figurer ur en Astrid Lindgren‐bok. Besluten tas bakom skrivbord under högar av papper, och det som borde skydda barn blir istället hinder. Barnets röst hörs knappt, och regler och blanketter väger tyngre än barnets verkliga behov.

I praktiken ser det ut så här idag: socialtjänsten agerar ofta som om de redan bestämt sig innan de lyssnar. De väljer tidigt sida – ibland föräldern som är bäst på att framställa sig själv som ansvarstagande, ibland den vuxne som behöver stöd – och sedan följer hela handläggningen samma linje, oavsett vad som framkommer längs vägen. Barnet kommer sist, och det system som ska skydda riskerar att bli ett hinder.

Att en tjänsteman kallas sekreterare, att en deltagare i nämnden som ansvarar för besluten inte kan ställas till ansvar och att inte ens nämnden kan ställas till svars är tecken på att en förvaltning har blivit vildvuxen. Något som en gång upprättats för att skydda barn begår idag övergrepp mot barn. Att föräldrar ibland är missnöjda med beslut är ofrånkomligt. Att fel beslut fattas ibland går inte heller helt att undvika. Men att barn har rätt till att svensk grundlag, förvaltningsrätt, socialrätt och Barnkonventionen följs borde vara en självklarhet. Så är det inte idag.

Beroende på vart ett barn är skrivet har det mycket olika chans att få sina rättigheter bevarade. Därför har regeringen nu startat försök med oberoende barnombud. Något som inte hade varit nödvändigt om socialtjänsten följde sitt uppdrag och lagstiftningen.

Att Socialstyrelsen nu fått i uppdrag av regeringen att finansiera verksamheter som erbjuder oberoende barnombud är ett steg i rätt riktning, men tyvärr ett barnsteg. Det behövs flera kliv för att alla barn i Sverige ska få samma skyddade rättigheter som de barn som bor i de kommuner där man ”dragit vinstlotten”.

Svenska Institutet har fått i uppdrag att sprida en positiv bild av Sveriges socialtjänst internationellt. Det bästa sättet att sprida den bilden är genom en fungerande socialtjänst. Då arbetar alla som bor och lever i Sverige på Sveriges rykte, istället för enskilda kommunikatörer.

Anders Karlsson,
Myndighetskris.se
Medlem i Barnens rätt, VBU