Okontrollerade myndighetsförfaranden i kommuners byggnadsnämnder ger kommunpolitiker oproportionerligt stora maktbefogenheter, eftersom lagstadgad beslutsmotivering har pausats av Mark- och miljööverdomstolen.

En kommun ansvarar för sin egen tillsynsverksamhet när det gäller bygglov, som alltså numera ingår i respektive kommuns eget ansvar. Av byggnadsnämnders protokoll, vilka ofta kan läsas på kommuners hemsidor, kan det också framgå hur passiva, medvetet eller omedvetet, beslutsfattare, till exempel fritidspolitiker, i en byggnadsnämnd kan vara.

Ett tydligt exempel på detta är Vellinge kommun i Skåne, där kommunen togs till dom genom ideell hjälp och fastighetsägaren fick rätt. Kommunen fälldes i det fallet för utövande av rättsstridigt tvång i samband med bygglovsansökningar. Ett trettiotal familjer hade pressats av kommunen att avstå mark till kommunen i utbyte mot bygglov, och där fastighetsägare dessutom hade pressats att betala samtliga förrättningskostnader.

Enligt 39 § i lag (1996:242) om domstolsärenden (ÄrendeL) krävs prövningstillstånd för att ett mål ska tas upp till prövning i Mark- och miljööverdomstolen. Oberoende av frågan om prövningstillstånd finns det rättsskyddsbestämmelser som Mark- och miljööverdomstolen måste förhålla sig till, trots att domstolen inte meddelar prövningstillstånd. Lagstiftaren kräver därför att samtliga beslut måste motiveras i högsta instans. Däremot har detta krav dock pausats av högsta instans.

Rättsinstanser bryter mot lagen genom att inte motivera sina beslut

Trots att ärenden gällande bygglov och tillhörande tillsyn kan genomgå en diger vandring genom ett flertal prövningsinstanser, anser lagstiftaren att motiveringskravet är en väsentlig del av rättssäkerheten. Således ska ett beslut som prövningsinstansen anser ska kvarstå eller ändras, motiveras. Om högsta instans, Mark- och miljööverdomstolen, går emot klagande part anser lagstiftaren att domstolens beslut ska motiveras.

Det saknas också undantag i lag, för att Mark- och miljööverdomstolen ska kunna utelämna skälen för avgörandet i sitt beslut. Trots detta väljer högsta instans medvetet att utelämna skälen för avgöranden i mål, något som skulle kunna leda till oproportionerliga beslut, vars effekter inte kan anses ringa.

Vid granskningar av överklagade kommunala beslut till länsstyrelsen, mark- och miljödomstol och Mark- och miljööverdomstolen, finns det felaktigheter som kan stå sig hela vägen genom samtliga rättsprövande instanser. Särskilt beaktat om en kommun har lämnat felaktiga uppgifter i sitt beslut, eller utelämnat kravenliga dokument och underlag.

Vad gick fel? Det får du aldrig veta

Mark- och miljööverdomstolen låter mål innehållande sådana processfel kvarstå och skälen till det motiveras inte, vilket föranleder att det inte går att kontrollera hur domstolen har resonerat. Detta kan föranleda att egendomsskyddet som lagstiftaren fastställt enligt 2 kap. 15 § regeringsformen (1974:152) överspelas av Mark- och miljööverdomstolen.

Praxis som utvecklats i Mark- och miljööverdomstolen, har undanröjt alla kontrollmöjligheter helt. Förutom att beslut inte motiveras, sparas heller inga föredragningspromemorior. Det är därför inte möjligt att ta del av hur domstolen har resonerat i ett mål där domstolen inte meddelat prövningstillstånd.

Som nämnts krävs enligt 39 § ÄrendeL prövningstillstånd för prövning av mål i Mark- och miljööverdomstolen. Frågan om prövningstillstånd kanske i sig inte är särskilt anmärkningsvärd. Vad som däremot i sak är anmärkningsvärt är att Mark- och miljööverdomstolen inte följer bestämmelserna i ÄrendeL. Motiveringskravet bör anses vara än mer väsentligt när Mark- och miljööverdomstolen väljer att stänga ventilen till Högsta domstolen.

Domstolarnas (o)vanor går före lagen

Enligt bestämmelserna i 28–29 §§ ÄrendeL, ska, om domstolens beslut som går emot part, motiveras. Skälen som har bestämt utgången i det specifika målet ska framgå av domstolens beslut. Så fungerar det inte idag, praxis går alltså före lag vid rättstillämpning.

Vid målgenomgång i högsta instans framgår att Kulturhistoriska byggnader rivs trots felaktiga prövningar i tidigare instanser, och att fastighetsägare behöver avstå sina egendomar, utan att få reda på anledningen till beslutet.

Ansvariga hos Mark- och miljööverdomstolen är medvetna om det pågående, och har tillfrågats, men ingen av dem har velat ställa upp på någon intervju, eller svara på närmare ingående frågor kring praxis. Vissa svarar heller inte på korrespondens. Med en förre detta Justitiekansler som högsta ansvarig för den högsta prövningsinstansen som enskilda har tillträde till, borde väl åtminstone denna domstol egentligen ha kännedom om vad som gäller, kan man ju anse…

En beslutsfattare skriver dock i ett meddelande att ”den praxis som utbildats hos både allmänna domstolar och förvaltningsrätter medför att ytterligare och utförligare motivering än vad som framgår av det meddelade beslutet inte lämnas.” Förutom att beslutsfattarens skrivelse styrker ett utomrättsligt förfarande, har det i en artikel i Dagens Juridik, konstaterats att kammarrätternas praxis inte heller följer stadgad rätt.

Deniz Eryilmaz

Juridik- och rättsskribent