För ett antal år sedan försökte jag avbryta en misshandel, och fick själv en del stryk som belöning. Kvinnan i paret som angreps hade röda märken kring halsen från stryptag när allt var klart. Låt mig självförhärligande anta att hon hade dött om jag inte funnits där. I så fall hade jag handlat fel om vi utgår från Alexandra Nilssons och Patrik Arves moraliska premisser.

Bakgrunden är de bägges medverkan i Skavlan. Där sa Patrik Arve: ”råttor och katter, alla levande djur, varelser som har ett nervsystem och hjärna och är kännande, de är lika mycket värda i min värld”.

Efter att programledaren ställt frågan ”har ett djur etiskt sett samma värde som en människa” till en djuretiker, så väljer Alexandra Nilsson att berätta att hon hellre skulle rädda livet på sina hundar än på ett litet barn. Av sammanhanget framstår det som att djur har minst lika mycket värde som människor, om inte mer i hennes ögon. Efter mothugg försvarar hon sin prioritering av sina husdjur över barnliv med att hävda att djur skulle vara ”renare” än människor och ha ett ”så fint hjärta”.

Problemet är att Nilsson erkänner sig vara köttätare, och varje icke-vegan orsakar i genomsnitt cirka 100 extra döda djur per år. Som moralfilosofen Michael Plant påpekar riskerar vi på grund av antalet djur som dödas årligen att landa i slutsatsen att vi inte längre har en skyldighet att rädda människor i fara. Han tar inte uttryckligen upp frågan om lika värde mellan arter, men faran han utmålar finns just om alla andra djur ges minst samma värde som Homo sapiens.

För att göra resonemanget enkelt: Föreställ er att troll fanns, att alla icke-veganska troll åt cirka 100 människor per år, samt att nästan alla troll åt människor. Om jag stöter på ett troll som drunknar så har jag i regel inte en skyldighet att slänga ut en livboj åt vederbörande, då ett sådant ingripande vore att döma flera hundra människor till döds. Med undantag för om trollet är vegan.

Enligt samma logik: Om jag ser Alexandra Nilsson utsättas för ett dödligt angrepp av en främling, så borde jag enligt hennes egna värderingar inte rädda henne, då det skulle möjliggöra för Nilsson att fortsätta finansiera våld mot djur under alla år hon har kvar att leva.

Patrik Arve skulle jag behöva rädda, då han inte finansierar dödligt våld. Men hans bedömning i programmet att både en älg och en människa har samma rätt till vård vid en olycka blir oförenlig med hans tidigare ställningstagande att alla organismer med hjärna har samma värde. Om alla Guds kännande skapelser ges samma inneboende värde, då måste man prioritera att rädda livet på dem som inte dödar andra. För om man i handling likställer dem utgår man i smyg från att människan eller troll har flera hundra gånger högre värde än sina offer.

Om en djurplågare fick en hjärtattack under tiden han höll på att tortera hundar till döds, och jag singlade slant om jag skulle rädda honom först eller hunden han sågade isär, då skulle jag ju i hemlighet se honom som viktigare än hans offer.

Missförstå mig rätt: jag är själv vegan och har stor respekt för Patrik Arve och Ed Winters som försökte sprida det glada budskapet i SVT-studion. Men Alexandra Nilsson bör skämmas över sitt hyckleri och sin villighet att låta barn dö. Jag argumenterar inte emot veganism, eller emot plikten att rädda främmande människor i nöd. Jag vill understryka att vi alla, oavsett vad vi äter, måste hålla människovärdet över djurens. Annars kollapsar grunden till våra skyldigheter mot andra medmänniskor. Vi kan visa djur tillräckligt med medlidande för att sluta äta dem utan att för den sakens skull devalvera varandra.

Staffan Marklund