Facebook noscript imageDEBATT: ”Död åt diktatorn” – Ett slagord som ekat i 47 år
Debatt
DEBATT: ”Död åt diktatorn” – Ett slagord som ekat i 47 år
Iran brinner. Kommer det att räcka för att få bort mullorna? Foto: MICHAEL BUHOLZER / AP / TT
Iran brinner. Kommer det att räcka för att få bort mullorna? Foto: MICHAEL BUHOLZER / AP / TT

Iran skakas av oroligheter, och det ser ut som om regimen är på fallrepet. Men samtidigt har den fortfarande ett stort våldskapital, och omvärldens stöd kan göra stor skillnad. Detta skriver juristen Arvand Askari.

Året är 1979. Ayatolla Khomeini landar i Iran i en massiv Airbus 747 från Air France, exklusivt chartrad för honom.

Han går ned för flygplanets trappor, stödd av den franska piloten som håller honom i handen. Med varje kliv nedåt mörknar Irans framtid allt mer.

Historien är invecklad. Händelserna sedan år 1979 till idag har varit präglade av komplexa politiska spel, framför allt av en styrande regim vars välde framtida historieböcker sannolikt kommer att benämna som en av mänsklighetens mest obarmhärtiga diktaturer.

Många iranier flydde Iran efter den islamiska revolutionen 1979, däribland mina föräldrar som sökte sig till Sverige.

År 2009 var det den gröna rörelsen som tog fart, en gnista som resulterade i miljontal demonstranter på gatorna i Teheran. Ni kanske minns bilden av den unga kvinnan vid namn Neda Aghasoltan som sköts av en skarpskytt från ett tak i Teheran.

Sedan dess har protester uppstått med jämna mellanrum. Den största ägde rum år 2022, då rörelsen ”Kvinna, liv, frihet” tog form efter att den unga kvinnan Mahsa Jina Amini mördades av moralpolisen.

Nutid: Rapporter från Iran visar att demonstranter uttrycker en tydlig och samlad opposition mot regimen. Slagorden som skanderas runt om i landet är inget annat än inspirerande, bland annat ”död åt diktatorn”, ”javid shah” (länge leve shahen) och ”detta är den sista kampen – Pahlavi kommer att återvända”.

Orsakerna till protesterna är flera och innefattar bland annat långvarigt förtryck av civilbefolkningen, systematiska kränkningar av grundläggande rättigheter samt allvarliga ekonomiska missförhållanden. Det rör sig om en illegitim regim som ansvarar för utomrättsliga avrättningar av civila. Dödstalet bland fredliga demonstranter ökar varje dag. Den senaste informationen är att tusentals fredliga demonstranter har mördats av regimen.

SE ÄVEN: Uppgift: Minst 12 000 dödade i Iran

Iran har en av de svagaste valutorna i världen och vanliga människor kämpar med att kunna införskaffa de mest basala matvarorna. Folket har fått nog av den islamiska regimen som plågat nationen under nästan 47 år.

Regelbundna videofilmer delas från Iran, vilka visar att regimens lakejer använder sig av skarp ammunition med avsikt att döda, trots att demonstrationerna är fredliga. Tusentals fredliga demonstranter har mist sina liv, av dessa har majoriteten skjutits med skarp ammunition. Regimens soldater har dessutom attackerat sjukhus i iranska städer som vårdar demonstranter. Sedan internetblackouten har dödstalen ökat oroväckande.

Samtidigt som miljontals iranska medborgare i Iran demonstrerar mot regimen, finns det miljontals iranier i diasporan som är på helspänn, oroliga och hoppfulla.

Ett fritt Iran gynnar inte bara den iranska befolkningen utan världen. Detta är ett faktum om vi beaktar bland annat Irans geopolitiska position och regimens spridning av terror som pågått under åratal. Regimen har skänkt flera miljarder dollar till grupperingar som Hamas och Hizbollah, och övriga proxygrupper i Irak och övriga länder.

Således är regimens blotta existens ett hot mot den fria världen, och ett fritt Iran skulle i sin tur innebära en tryggare och säkrare värld. Du som läsare kanske tänker att detta inte berör dig särskilt mycket, så är inte fallet vill jag påstå.

SE ÄVEN: DEBATT: Iran – Varför det angår oss

Det är av väsentlig vikt att världens demokratiska länder varnar regimen i Iran för att bruka dödligt våld mot fredliga demonstranter, användning av skarp ammunition måste förbjudas, omhändertaganden och avrättningar måste upphöra.

Slutligen, journalistkåren måste tillvarata sitt ansvar och rapportera om det som faktiskt sker i landet, vad folket faktiskt vill i Iran. Allt för många nyhetskanaler har frångått att rapportera om folkets slagord till stöd för Reza Pahlavi (kronprinsen vars far var den sista Shahen).

Det finns aktörer i väst som tycks vilja undvika att uppmärksamma det iranska folkets kamp mot regimen.

Länge leve sekulära länder i världen, en familj som den iranska nationen snart kommer att tillhöra!

Arvand Askari

Jurist med inriktning mänskliga rättigheter och civilrätt

Aktiv i Amnesty International

Bulletin Debatt

Detta är ett debattinlägg i Bulletin. Debattören svarar för sina åsikter i debattartikeln. Vill du publicera dig på Bulletin Debatt eller inkomma med replik? Skicka artikelförslag till debatt@bulletin.nu