I en global undersökning uppnår USA:s president lägre popularitetssiffror än både Kinas och Rysslands. Resultatet bör väcka eftertanke. För än så länge är det för tidigt att döma Trump, men inte att tänka över vilka parametrar vi dömer utifrån, skriver Paul Holmgren.
Nyligen publicerade ”Democracy Perception Index 2025” en global undersökning där fler än 110 000 människor i 100 länder svarade på hur de ser på olika ledare, makter och nationer. Resultatet är talande: USA:s rykte faller brant i världen efter Donald Trumps återkomst till Vita huset. Faktum är att Trump är mindre populär än både Vladimir Putin och Xi Jinping. Kina ses numera i ett mer positivt ljus än USA i de flesta regioner, med undantag för Europa. Det är chockerande – men inte oväntat.
Det är inte första gången världen dömer en bok efter omslaget.
Trump har alltid utmanat konventioner. Hans språk, stil och retorik väcker känslor – ofta starka. Men vad säger det egentligen om honom som ledare? Är det rimligt att låta Twitter-citat väga tyngre än utrikespolitiska initiativ? Varför avfärdar vi hellre den som talar ovant än granskar den som handlar dolt?
Det kanske mest slående i årets index är denna tabell – en global popularitetstävling:
Att Trump är mer avskydd än både Xi och Putin borde väcka frågor snarare än självgoda nickningar. Hur kan en västlig, demokratiskt vald ledare – i ett samhälle med yttrandefrihet och maktdelning – vara mindre populär än två auktoritära makthavare som systematiskt inskränker just dessa rättigheter?
USA:s president har tagit flera avgörande steg på den globala arenan som förtjänar mer än tystnad. Det är Trump-administrationen som för samtalen om fred mellan Ryssland och Ukraina – inte EU, inte FN. Samtidigt återupprustas USA:s industriella hjärta, där arbetare i rostbältet svikits av globaliseringens följder.
Det finns även tecken på att Trump kan bli den första västledaren på länge med kapacitet att skapa en hållbar väg mot fred mellan Israel och Palestina. Bakom kulisserna arbetar hans team för att återuppväcka Abrahamavtalen – ett arbete som saboterades av Iran genom Hamas attack den 7 oktober. Ironiskt nog var det Trump som kom närmast att få flera arabnationer att erkänna Israel – och samtidigt påbörja en återuppbyggnad av Gaza. Så varför döms just han hårdast?
Det handlar inte om att försvara alla Trumps ord. Hans retorik kan säkert tolkas som ovärdig en president. Men det handlar om att se bortom tonen – och fokusera på innehållet. Ledarskap handlar ytterst om ansvar, handlingskraft och vision. Och kanske mest av allt: att våga göra det svåra framför det bekväma.
Kina ses – med rätta – som en totalitär makt som övervakar, undertrycker och tystar. Det kinesiska kommunistpartiet bedriver ett icke-militärt krig mot västvärlden genom teknik, beroenden och narrativ. Det är i det ljuset vi bör förstå värdet av västliga ledare som vågar ta konflikt, som försvarar yttrandefriheten och som – oavsett stil – ser vad som står på spel.
Ändå får dess ledare högre betyg än USA:s. Det är inte bara historielöst – det är farligt. Det visar att vi, i vår iver att hitta syndabockar, ofta faller för yta och narrativ snarare än att analysera handling och resultat.
Trump har varit tillbaka vid makten i drygt hundra dagar. Det är för tidigt att döma honom – men inte för tidigt att fundera över vad vi dömer utifrån. Kanske visar tiden att handling väger tyngre än ord – och att världens snabba domar ibland säger mer om oss själva än om dem vi dömer.
Paul Holmgren,
Samhällsdebattör
