Dominansbeteende är ytterligare ett begrepp som definierar de negativa konsekvenserna av politikers vurm för massinvandringen.

Dominansbeteende från invandrargrupper har existerat i decennier och ökat allt eftersom invandringen från dysfunktionella länder i Mellanöstern och Afrika ökat och tagit med sig sina olika politiska agendor och kulturellt dominerande agerande vid flytten till Sverige. Redan på 90-talet såg vi detta dominansbeteende bl.a. bland flyktingar från forna Jugoslavien men den gången riktades beteendet mot de egna forna landsmännen.

Den senaste tiden har i princip alla riksdagsledamöter och merparten av media (Göran Greiders Dala-Demokraten och Flamman undantaget) uttryckt sin avsky över de Hamas-/Palestina supportrar som antastade en svensk officiell person/ Civilförsvarsminister Carl-Oskar Bohlin (M) på hemväg från riksdagen.

Angriparnas försvar för antastandet var att Bohlin tidigare på dagen stannat upp och ”tittat argt” på dem när han passerade. Så lite är tydligen lågaffektivt bemötande värt i dessa invandrarled.

Visst är det positivt att våra politiker med en röst fördömer händelsen men samtidigt är det höjden av hyckleri när dessa politiker torde vara väl medvetna om det stora antal etniska svenskar som dagligen råkar ut för samma behandling och reagerar först nu när en av ”deras egna” drabbas.

Vad som dock är än mer avskyvärt än attacken mot Bohlin är att detta dominansbeteende från invandrargrupper har varit vanligt i Sverige de senaste 10 – 15 åren och över tid blivit alltmer vanligt förekommande.

Det har handlat om invandrargäng som allt från urinerat på svenska tonåringar på gravplatser till enskilda invandrare som tvingat en åttaåring att klä av sig och göra armhävningar. den allomfattande, invandringspositiva Vänstern torde ursäkta detta vidriga beteende med förklaringar om socialt utsatta och för få fritidsgårdar.

I verkligheten handlar det om att många av de kulturer vi importerat dels på grund av avundsjuka gentemot etniska svenskar som har det lättare och bättre i samhället dels på grund av att våld och dominansbeteende är inbyggt i deras natur väljer att ta ut sin frustration med dominansbeteende mot just etniska svenskar.

Givetvis finns det undantag från den analysen men det förändrar inte det faktum att vårt svenska rättsväsende är alltför underbemannat, ointresserat eller ens kapabla att med full kraft reagera på detta dominansbeteende.

Inte ens när Hamas-/Palestinasympatisörer fritt och ofta utan demonstrationstillstånd i hela 2 år fått öppet orerat och dominerat svenska gator och torg klarar polismyndigheten av att sätta stopp. Där har vi den ultimata effekten av det svenska allom dominerande lågaffektiva bemötandet istället för de krafttag som skulle råda bot på dessa olagliga demonstrationer och de åsikter/uttryck som framförs.

Redan idag ser vi tydliga tecken på nya lagförslag som är avsedda att råda bot på decennier av lågaffektivt och ineffektivt bemötande av kulturella beteenden som går tvärs emot den svenska inkluderande uppfattning.

Man kan bara hoppas att både dagens och framtida regeringar inser allvaret och nödvändigheten av kraftfulla åtgärder och än kraftfullare repressalier för de som inte kan/vill inkludera sig i ett tolerant och hänsynsfullt svenskt samhälle.

Om regeringen eller regeringar inte inser allvaret eller misslyckas på de fronterna så lär våra styrande inom en snar framtid framtvingat en fullskalig polisstat som vi idag knappast kan föreställa oss effekterna av.

Leif Kullberg,

Samhällsdebattör.