Varför sätta tryck på Israel – men inte på Hamas? Och varför jublar så många europeiska ledare över en tvåstatslösning, trots att verkligheten talar emot den?

Internationell press ifrågasätter flera europeiska länders erkännande av Palestina – ett område utan klart territorium eller legitimt ledarskap.

Några reaktioner:

• FT: ”Kan FN rädda sig från att bli fullständigt irrelevanta?”
• FAZ: ”Erkännandet gör en tvåstatslösning osannolik över överskådlig tid. Än värre – det gynnar Hamas.”
• Wall Street Journal: ”En seger för Hamas. Varför kräver man inte frigivning av gisslan och upplösning av Hamas?”
• Washington Post: ”En palestinsk stat är mycket långt borta.”
• Daily Mail: ”Erkännandet befriar ingen gisslan och avslutar inte kriget.”
• Al-Jazeera: ”Ett symboliskt steg mitt i massmord.”
• Khaleej Times: ”Förändrar ingenting direkt.”

Så vilket Palestina är det vi erkänner?

Palestina präglas av klanstrukturer. Demokrati och rättsstat är sällsynta. Inga val har hållits sedan 2005. Ska väst verkligen försöka tvinga på regionen sin egen modell?

Europa har redan misslyckats med att forma Mellanöstern – efter Osmanska rikets fall och andra världskrigets slut. Vi bör lära av Sykes–Picot och koloniala klavertramp. Det västerländska ”vi vet bäst”-tänket är kanske passé.

Vad händer om folket i Palestina får bestämma? En färsk opinionsundersökning (Palestinian Center for Policy & Survey Research, maj 2025):

• 50 % stödjer Hamas attack 7 oktober.
• 77 % är emot att Hamas lägger ner sina vapen.
• 57 % föredrar Hamas framför Palestinska myndigheten (som bara får 23 %).
• 80 % vill att Abbas avgår.
• 41 % föredrar väpnad kamp – endast 33 % vill förhandla.

Så vad ser svenska och europeiska politiker framför sig? Ett demokratiskt Palestina där folkets vilja råder? Då pekar det snarare mot Hamas-styre – direkt eller via proxy. Med islam som statsreligion, kanske Sharialagar. Iran lär inte stå vid sidan av.

Vad innebär det för Israels säkerhet? Ett Palestina där raketer kan avfyras från höjder på Västbanken mot israeliskt territorium? Nya tunnlar, nya terrorvågor, nya krig.

Men FN då? Kort svar. Majoriteten av medlemsländerna i dagens FN är inte demokratiska. Och många föredrar islam.

Jag delar bedömningen från Wall Street Journal, Washington Post och Financial Times: Tvåstatslösningen må vara ett vackert ideal. Men just nu? Orealistisk – och potentiellt farlig.

Life goes on, och så gör det för Hamas et al.

Lars Källholm,
Samhällsdebattör