
Det är något fel på Sveriges män. De gillar inte vänstern eller gammelmedia. Varför? Kanske har det att göra med att vänstern och gammelmedia inte gillar dem heller. Detta skriver Birger Salt.
På kultursidorna i DN från 2026-01-11, kan man läsa en artikel av Johannes Klenell, under rubriken ”Därför vill jag inte bli vänsterns Jordan Peterson.” Artikeln är på över 2000 ord men kan sammanfattas med artikelns inledning:
”I dag sprids ett utseendeideal bland unga män som signalerar kontroll och styrka. Samtidigt sugs allt fler in i extremistiska miljöer med kvinnohat, främlingsfientlighet – och stenhård träning. Johannes Klenell – själv gymråtta – skriver om ideologin bakom kroppen, vikten och vikterna.”
Han beskriver också att unga män har en dålig självbild och låga självförtroenden eftersom sociala medier ger dem den bilden. Sammanfattningsvis menar han att, svenska unga män med dåligt självförtroende dras till högerextremism på grund av social media och influensers som exempelvis Jordan Peterson, vilket stöds via en referens till Expo.
Men hela vänstern vet mycket väl att det är inte bara är svenska män som radikaliseras på nätet, fast det vill de inte kännas vid. Det är bara att läsa intervjun med Advokatsamfundets nye ordförande, Johan Eriksson i DN från 2025-12-27. Han menar att barn i förorterna vill bli lika coola och rika som de som de följer på sociala medier, och därför dras de till gängen där de kan skaffa pengar.
Lägger man även till coola rappare med gängkopplingar som får priser av P3, så får man influenserperspektivet där med. Radikal islamism sprids inte bara i moskéerna, utan på samma sätt som det som gängen och Aktivklubbarna – sociala medier och inbjudna influensers i form av radikala imamer som föreläser till unga och lättpåverkade muslimer.
Men egentligen så är artikelns handling ointressant. Artikelns ämne – manlighet – och hur den är skriven är mycket mer intressant. Hela artikeln är ett symptom på att traditionella medier har svårt att locka svenska män. Men det är ju inte så konstigt när man som svensk man ständigt blir förlöjligad eller är roten till all ondska enligt många journalister och debattörer.
Ett ord som är fullständigt oanvänt i traditionell media är ”misandri”, ett ord som betyder manshat. Vi kan däremot finna gott om innehåll som gränsar till misandri. Man kan läsa rubriker som ”Ibland drömmer jag om ett samhälle utan män” eller ”Det pinsammaste som finns är att ha pojkvän” i Aftonbladet.
Det finns en hel uppsjö med artiklar som behandlar ”Toxisk maskulinitet” och det är tydligt att vad än en man gör så är det ok att kategorisera det som något toxiskt. Att vara stark, resolut och handlingskraftig är exempel på egenskaper som är toxiska enligt många av de traditionella journalisterna. Jag slår vad om att detta bidrar till unga mäns dåliga självbild och lågt självförtroende.
Sen så har vi det här med dubbelmoral. Försök hitta motsvarande rubrik om kvinnor som du kan hitta om män i Aftonbladet: ”Ny studie: Så lång penis föredrar kvinnor”. Man kan i stort sett skriva vad som helst om män, utan konsekvenser. Även om det är mer sällan som det används så återfinner man fortfarande epitetet ”vita kränkta män” i svensk media (eller varianter som ”vit kränkt man”, ”kränkta vita män”, ”arga vita män”).
Idag så har de epiteten mer tagits över av ord som manosfär, incel och toxisk maskulinitet. Det är ord som beskriver verkliga problem, men orden används också som vapen mot män. Är det någon man som man vill svärta ned så kallar man honom incel. Om man vill racka ned på män som grupp så är vi toxiska. Försök hitta något motsvarande i media om kvinnor i större omfattning. Det gör du inte. Om man tror att unga män är dumma i huvet, så har man fel. De ser igenom den här dubbelmoralen.
Jag kanske vill nämna att det finns undantag i traditionell media där man försökt tala om ”toxisk maskulinitet” i syfte till att hjälpa män (exempelvis genom att adressera psykisk ohälsa eller suicid, som drabbar män hårdare). Det finns också ett fåtal exempel på kritik mot ”toxisk femininitet”, men detta är ännu mer sällsynt.
Man kan kallt konstatera att det anses att män bara ska köpa tidningarna, hålla käft och helst bara hålla med. Det finns de män som accepterar detta så klart, Klenell är nog en av dem. Han beskriver sig själv så här i tidigare nämnda artikel: ”Snäll men lite bakom. Det var den jag vid en okulärbesiktning förväntades vara som man.”
Traditionell media kan fortsätta göra det dom gör och tro det de tror. Alla får ha en åsikt och uttrycka den. Jag och många andra ”toxiska män” som inte accepterar status quo, klagar inte utan har istället handlat. Vi har breddat våra vyer med alternativmedia, och slutat stoppa pengar i fickorna på de som ser ned på oss.
Traditionell media reflekterar i stort den svenska politiska vänsterns syn på mannen. Man får en känsla av att män i bästa fall är till besvär. Till exempel så har män haft en hårdare syn på straff och invandring (både till vänster och höger). Det märks att de åsikterna inte är välkomna hos något av partierna på vänsterkanten. Jag uppfattar det som att vänstern vill ha mäns röster, men de vill inte representera dem.
Att säga att etablissemanget är rädd för alternativmedia är en underdrift. De är livrädda. Klenell är bara en i mängden. De vet att många pinsamma skandaler aldrig skulle sett dagens ljus om bara traditionell media fått dominera. De vet också att alternativmedia ger utrymme till män som inte delar ett vänsterperspektiv på hur en man ska vara.
Om en hederlig man läser Bulletin så får han inte känslan av att han ses som en parasit. Jag tror att Magdalena Andersson underströk hela vänsterns skräck när hon här om dagen sa att ”man inte alltid ska ta allt som står i Kvartal för en direkt sanning”.
Vidare vill Magdalena att alla politiker och journalister ska lämna X. Sen kan man ju lägga till att hon vill ha en nät-polis som skall leta upp alla som är elaka på nätet och åtala dem för hatbrott. Allt det är ren panik. Vänstern och de traditionella medierna har förlorat kontrollen över en stor del av männen, och de vet inte hur de ska få tillbaka den. Att hota och hata funkar inte längre.
Om ni undrar varför män, särskilt unga män, dras åt höger och till alternativmedia så vill jag väcka denna tanke. Jag skulle vilja påstå att alternativet är ett självskadebeteende. Varför skall män läsa nyheter från källor som kallar män värdelösa? Varför skall män rösta på partier som bara vill ha deras röst men inte representera dem?
Birger Salt