Facebook noscript imageDEBATT: Europa vid ett vägskäl
Debatt
DEBATT: Europa vid ett vägskäl
Europeiska ledare poserar för en gruppbild i Bryssel. Foto: Omar Havana/AP/TT
Europeiska ledare poserar för en gruppbild i Bryssel. Foto: Omar Havana/AP/TT

Friktionen i Europa är för hög för att kunna upprätthålla en hög tillväxt. Efter att ha gått från världsledande till en systemtrög bakvagn står vår världsdel nu inför ett vägval, skriver Paul Holmgren.

Europa var en gång världens intellektuella och ekonomiska motor. Men mellan 2008 och 2023 förlorade kontinenten mark. Trots 450 miljoner invånare producerar EU nu bara hälften så mycket BNP per capita som USA. Amerikaner skapar dubbelt så mycket ekonomiskt värde per person – varje år.

Det handlar inte om tillfälligheter, utan om system. USA:s decentraliserade modell möjliggör experiment, snabbhet och lokala lösningar. Kina går motsatt väg: centraliserat och auktoritärt, men effektivt. Europa fastnar mitt emellan – utan tydlig riktning. Dubbla byråkratier, oklara mandat och brist på kraft präglar EU:s struktur.

Det här kan förklaras med ett begrepp från fysiken: entropi – ett mått på oordning. Ju mer splittrat ett system är, desto mer energi krävs bara för att hålla det igång. Europa lider av just detta: administrativ entropi. Energi som borde gå till innovation och tillväxt går åt till koordinering, översättning och kompromissande.

Tillväxt kan beskrivas såhär:
Tillväxt = Kapital × Idéer ÷ Friktion.
Och Europas friktion är för hög.

Kapital beskattas hårt. Idéer fastnar i kommittéer. Riskkapital flyr. Europa står för bara 5 % av världens riskkapital, jämfört med USA:s 52 % och Kinas 40 %. Det märks: vi har inte producerat ett enda globalt teknikföretag i världstoppen under 2000-talet.

Klimatpolitiken är ett annat exempel på tröghet. Målet om netto noll till 2050 kräver enorma investeringar. Samtidigt är Europas elpriser två till tre gånger högre än i USA. Den kemiska industrin rapporterar 20 miljarder USD i årliga merkostnader, trots att EU står för mindre än 7 % av utsläppen globalt.

Inte heller försvarsfrågan undgår denna splittring. När Ryssland invaderade Ukraina agerade USA först. EU:s 27 försvarssystem saknar samordning. Det finns ingen gemensam styrka – bara rörelse.

Det är inte enbart en fråga om resurser, utan om arkitektur. USA:s modell är inte perfekt. Kinas är inte önskvärd. Men båda fungerar – på sitt sätt. Och effektivitet är framtidens råvara.

Europa måste våga välja. Våga skala ner, förenkla och ta ansvar. För när alla bestämmer tillsammans, bestämmer ingen.

Vi har resurserna. Vi har människorna. Men utan struktur, mod och beslutskraft spelar det ingen roll. Välstånd kräver riktning – och förmågan att svänga.

Vi har byggt en koloss. Ett maskineri vars stora tyngd gör kursändring svår. Som ett fraktfartyg: ju långsammare det rör sig, desto svårare att styra om. Men ett fartyg som inte kan svänga kör förr eller senare på grund.

Paul Holmgren, samhällsdebattör

Bulletin Debatt

Detta är ett debattinlägg i Bulletin. Debattören svarar för sina åsikter i debattartikeln. Vill du publicera dig på Bulletin Debatt eller inkomma med replik? Skicka artikelförslag till debatt@bulletin.nu