Debatt: Extraval bättre än handlingsförlamning

Valet är över. Resultatet ska respekteras. Men ett valresultat är samtidigt inte ett självändamål. Det ska också kunna omsättas i en regering som kan regera.

Om den slutliga rösträkningen följs av månader av förhandlingar och till sist en regering som redan från början saknar förutsättningar att genomföra en sammanhängande politik, måste frågan åtminstone kunna ställas: är det bättre att låta väljarna ta ställning igen än att acceptera fyra år av politisk handlingsförlamning?

Sverige står inte inför fyra år där det räcker att förvalta.

Integrationen fungerar fortfarande dåligt på många håll. Gängkriminaliteten kräver långsiktiga beslut. Sverige behöver fortsätta att stärka ekonomin, förenkla skattesystemet, förbättra infrastrukturen och skapa bättre förutsättningar för företagande.

Det kräver en regering som kan fatta beslut – inte bara överleva omröstningar.

Kompromisser är en självklar del av demokratin. Ingen regering får igenom allt den vill. Men det finns en skillnad mellan kompromiss och handlingsförlamning. Om varje större beslut måste urvattnas för att hålla ihop ett bräckligt parlamentariskt underlag riskerar Sverige att få ännu en mandatperiod där problemen diskuteras mer än de löses.

Jag har tidigare skrivit att demokratins styrka ligger i dess förmåga till självkorrigering. Samma princip gäller efter ett val. Demokratin blir inte svagare av att väljarna får ta ställning igen om regeringsbildningen misslyckas eller det parlamentariska läget inte medger en sammanhållen och handlingskraftig politik.

I Sverige heter det formellt extraval. Ett sådant val påverkar inte tidpunkten för nästa ordinarie val. Den riksdag som väljs sitter fram till dess.

Ett extraval ska naturligtvis inte utlysas bara för att valresultatet blev obekvämt. Ett svårt parlamentariskt läge är inte heller i sig ett skäl att skicka väljarna tillbaka till valurnorna.

Partiernas uppgift är nu att lösa den parlamentariska ekvationen och ge Sverige ett stabilt styre med en tydlig politisk inriktning.

Men om de inte klarar det bör rädslan för ett nytt val inte tvinga fram en regering vars främsta gemensamma projekt är den egna överlevnaden.

Sverige behöver en regering som kan fatta beslut, genomföra nödvändiga förändringar och ta ansvar för landets utveckling.

Nu är valrörelsen över och verkligheten tar vid. Om riksdagen inte kan åstadkomma ett stabilt och handlingskraftigt styre bör väljarna få frågan igen.

Michael Merdoyo, Medborgerlig Samling