FN:s konvention mot gisslantagande och sexuella övergrepp tillämpas inte av FN själva. Sverige har undertecknat konventionen och gör sig därför skyldiga till brott mot den då detta inte beivras, skrev Ilya Meyer.
FN förbjuder gisslantagande enligt Konvention 34/146 som föreslogs 17 december 1979. Men samma FN vägrar att tillämpa konventionen när förövarna är islamistiska terrororganisationer som Hamas och Hezbollah, eller islamistiska terrorstater som Iran och Syrien, som rutinmässigt tar gisslan och idkar människohandel för politisk och/eller finansiell vinning.
Sverige undertecknade konventionen redan år 1980. Det gjorde även Israel samma år. Konventionen antogs formellt av FNs Generalförsamling december 2006 och trädde i kraft 23 december 2010.
Konventionens text är tydlig vad gäller det moraliska och juridiska ansvaret i fall då människor tas som gisslan av terrororganisationer eller terrorstater. Så här skriver FN-förbundet:
”Internationell konvention för skydd av alla människor från påtvingat försvinnande:
Konventionen innebär ett förbud mot påtvingade försvinnanden och som i organiserad form räknas som brott mot mänskligheten. Syftet är att förebygga, undersöka, förhindra och återgälda offer som blivit bortförda mot sin vilja.”
Det innefattar även en ”konvention mot tortyr eller grym, omänsklig eller förnedrande behandling”.
Artikel 8 säger tydligt att alla former av slaveri, slavhandel och tvångsarbete är förbjudna.
FN-resolutionen 1325 från 2000 slår också fast att sexuella övergrepp överhuvudtaget, och i all synnerhet som vapen i militära konflikter, ska beivras.
Flera av de israeliska gisslan som räddades från Gaza har behandlats på synnerligen groteska sätt som bryter mot FNs Mänskliga rättighets- (MR)-konvention, speciellt de paragraferna som handlar om slaveri och sexuella övergrepp.
Sverige har utan förbehåll ratificerat FNs MR-konvention. Sålunda är Sverige både juridiskt ansvarigt att förhindra och, i fall där dessa brott sker, juridiskt ansvarigt att bestraffa, förövarna både finansiellt och om nödvändigt militärt.
Den 7 oktober 2023 invaderade Iran södra Israel via en av sina lego-arméer, nämligen islamistiska Hamas. Mellan 1200 och 1400 människor slaktades på ett synnerligen bestialiskt sätt av Hamas, och ytterligare 252 människor togs som gisslan.
Vare sig FN som organisation eller Sverige som undertecknare av ovanstående MR-konvention har tvingat Iran eller Hamas att släppa dessa olagligt hållna gisslan. Detta är ett tydligt brott mot de juridiskt bindande åtaganden som konventionen innebär.
Israeliska individer och organisationer som drabbats av gisslantagande och terror i samband med Iran/Hamas-invasionen 7 oktober 2023 har redan påbörjat ett flertal juridiska processer som yrkar på mångmiljardbelopp i skadestånd, i syfte att bestraffa alla som finansierar, deltar i eller på annat sätt hjälper gisslantagarna. Ett klargörande: det handlar om skadestånd på mångmiljardbelopp i dollar, inte kronor. Bland de stämda återfinns Iran, Syrien, Palestinska myndigheten, Hamas, Hezbollah.
Varje ansats att påtvinga en ”förhandling” för att släppa gisslan, istället för att som konventionen föreskriver tvinga förövarna att släppa gisslan via finansiella och/eller militära medel, utgör i sig ett brott. FN bryter alltså mot sina egna resolutioner och konventioner om mänskliga rättigheter. Genom att Sverige har ratificerat dessa resolutioner och konventioner gör sig även Sverige skyldigt till brott mot sina juridiska åtaganden.
Att bryta mot våra juridiska åtaganden är i sig en allvarlig företeelse. Att därtill öppna Sverige för juridiskt prövningar och finansiellt anspråk i mångmiljardklassen är något våra politiker bör ta i allvarligt beaktande. Framför allt i vår redan sköra finansiella ställning.
Allt fler offer som drabbats av Irans och Hamas gisslantagande och människohandel tar till kraftiga juridiska och finansiella medel för att sätta stopp för detta MR-brott. Mot detta bakgrund bör Sverige inta en mycket aktivare roll i den internationella arenan.
Inte minst för att skydda vårt lands moraliska anseende och vår finansiella framtid.
Ilya Meyer
Författare