Hur bra beslut våra politiker än fattar spelar det ingen roll när myndigheter och regioner sitter fast i sin egen byråkratiska gyttja. Folkhälsomyndigheten är bara ett exempel på en växande trend: stora, tröga organisationer som inte längre förmår leverera det medborgarna behöver.

Det är som att styra ett skepp där kaptenen ger order men maskineriet står stilla. Resultatet blir otydliga besked, långsamma beslut och en total brist på handlingskraft. Samtidigt tappar människor förtroendet – och det är farligt för demokratin.

Vi såg det tydligt under pandemin. Ena veckan varnades vi för munskydd, nästa rekommenderades de. Testningen kom igång sent och olika regioner tolkade instruktioner på helt olika sätt. Skolor, vårdcentraler och arbetsgivare gav motsägelsefulla besked. Den som ville göra rätt möttes av förvirring snarare än trygghet.

När ansvaret bollas runt och besluten dröjer, då försvinner tilliten till systemet.

Problemet stannar inte vid en myndighet. I vården ser vi samma mönster. Köerna växer trots rekordanslag. Digitala journalsystem som skulle förenkla har istället blivit tidstjuvar. Läkare och sjuksköterskor vittnar om att de ägnar mer tid åt administration än åt patienter. Samtidigt skjuts ansvaret mellan regioner, staten och myndigheter – och ingen ställs till svars.

Frågan måste ställas: vad är egentligen myndigheternas och regionernas uppdrag? Är det att producera rapporter, strategidokument och powerpoints – eller är det att leverera service, beslut och förbättringar för medborgarna? I dag lutar svaret alltför ofta åt det förra. Och då är det inte konstigt att människor känner sig svikna.

Vi behöver en ny kultur: mindre papper, mer handling. Mindre administration, mer ansvar. Det handlar inte om att rasera det vi byggt upp – vi behöver starka myndigheter. Men de måste vara smidiga, snabba och fokuserade på sitt uppdrag. Resurserna måste gå dit de gör mest nytta. Besluten måste fattas i tid. Och chefer måste hållas ansvariga när de misslyckas.

Så länge vi fortsätter acceptera kolosser på irrvägar urholkas förtroendet för staten. Till slut blir det inte små sprickor, utan en klyfta mellan medborgare och institutioner.

I den klyftan frodas cynism, misstro och populism.

Det är hög tid att ta tillbaka riktningen. Från tungroddhet till handlingskraft. Från otydlighet till ansvar. Från irrvägar till raka spår. Ett samhälle som kan fatta beslut – och verkställa dem – är ett samhälle som inger respekt.

Ett samhälle som drunknar i sin egen byråkrati riskerar däremot att förlora både sin styrka och sin framtid.

Lars Ört

Knivsta