Donald Trump leder för närvarande i samtliga nyckeldelstater, och med stor sannolikhet återvänder han snart till Vita huset. För många av oss som följer amerikansk politik från Europa väcker detta en mängd farhågor. De problem som Trump förknippas med är välkända, både på hemmaplan och globalt. Hans flörtande med auktoritära ledare, attacker på rättsstatens principer och försök att undergräva demokratiska institutioner, och så vidare. Lägg till detta hans kontroversiella retorik och ständiga närvaro på sociala medier – där tweets med ibland direkta och ofiltrerade budskap kan orsaka kaos på ett ögonblick.

Ett centralt problemområde rör den amerikanska inrikespolitiken, där Trumps konservativa linje (särskilt när det gäller sociala frågor) oroar många. Efter Högsta domstolens beslut att upphäva den konstitutionella rätten till abort, vilket banade väg för flera delstater att kraftigt begränsa eller förbjuda aborter, kan en ny Trumpadministration innebära ännu striktare lagar. Genom att fortsätta tillsätta konservativa domare kan Trump driva USA i en riktning som drastiskt förändrar kvinnors rättigheter i landet.

När det gäller utrikespolitiken har Trump haft en minst sagt speciell relation till många av världens ledare. Han har vid flera tillfällen uttryckt beundran för autokratiska ledare som Vladimir Putin och Kim Jong-un. Denna flört med auktoritära regimer skapar oro, inte bara för USA:s roll som global försvarare av demokrati utan också för stabiliteten i de internationella allianser som bygger på liberala värderingar. Risken finns att Trump återigen isolerar USA från internationella samarbeten och går sin egen väg. Detta kan få förödande konsekvenser för exempelvis Nato och den europeiska säkerheten.

Trump är dock inte på väg tillbaka till makten för att han är en briljant strateg. Snarare reflekterar hans politiska återkomst ett missnöje med Demokraterna och deras politik. Många amerikaner känner sig förbisedda, och för dem erbjuder Trump en röst som talar direkt till deras frustrationer – även om hans lösningar ofta är förenklade och polariserande.

Om Trump vinner valet igen, är det därför inte bara ett bevis på hans politiska skicklighet utan också en signal om att det finns en stor del av den amerikanska befolkningen som upplever att Demokraterna inte lyckats leverera på viktiga områden. En seger för Trump skulle alltså lika mycket handla om ett misslyckande från Demokraternas sida som om Trumps egna förmågor.

Detta är inte den framtid vi önskar oss, men samtidigt måste vi vara pragmatiska. Om Trump återigen blir president, bör vi hoppas på ett mer optimistiskt scenario där vissa av de mer destruktiva tendenserna i hans politik hålls i schack.

I bästa fall får vi en Trumpadministration som fokuserar mer på ekonomisk tillväxt, vilket historiskt sett varit ett område där han haft framgång. Den amerikanska ekonomin växte under större delen av hans första mandatperiod, och om detta kan upprepas finns det en chans att även Europa kan dra nytta av en blomstrande amerikansk ekonomi. Det transatlantiska handelsutbytet är avgörande för Europas ekonomiska stabilitet, och ett starkt USA gynnar oss alla. Detta kräver dock att Trump inte gör allvar av sitt löfte att höja handelstullarna.

Dessutom är det avgörande att USA förblir aktivt på den globala scenen, särskilt inom Nato. Under sin tid som president ifrågasatte Trump alliansens relevans och hotade med att dra tillbaka amerikanskt stöd. Europa kan inte tillåta sig att hamna i en situation där USA lämnar Nato, och en stark amerikansk närvaro inom alliansen är avgörande för vår säkerhet, inte minst med tanke på Rysslands alltmer aggressiva utrikespolitik.

Sammanfattningsvis kan vi förvänta oss en turbulent period om Donald Trump återigen får makten. Hans förhållande till auktoritära ledare, riskerna för att demokratiska värden undermineras och hans aggressiva retorik är tydliga varningstecken. Men samtidigt måste vi, som västerländska länder, också vara beredda på att samarbeta och hoppas på att vi ser ett mer konstruktivt USA – ett som tar sitt globala ansvar, fortsätter prioritera Nato och stärker sin egen och därmed även vår ekonomi.

Om det är något vi lärde oss av Trumps första mandatperiod, är det att vara beredda på det oväntade. Det är kanske inte helt rationellt att tro att en ny Trump-era kan föra med sig positiva saker, men vi kommer sannolikt behöva förhålla oss till en sådan.

Henrik Pehrsson

Frilansskribent inriktad på amerikansk politik