En statlig utredning förespråkar att bygga vidare på riktade skatteincitament för forskning och utveckling. Ambitionen är begriplig, men lösningen angriper inte kärnproblemet för svensk ekonomi – att det är dyrt att anställa. Detta skriver Michael Merdoyo.
I januari 2026 presenterades det nya förslaget om skatteincitament för forskning och utveckling (SOU 2026:1). Förslagen innebär selektiva lättnader kopplade till lönekostnader för personal som definieras som FoU-verksam. Det förutsätter detaljerade avgränsningar, dokumentation och efterhandskontroller, inte minst eftersom definitionen och tillämpningen av vad som utgör FoU i praktiken är svårtolkad. Erfarenheten visar att dessa gränsdragningar är både rättsosäkra och administrativt kostsamma – för företag såväl som myndigheter.
En skatt utan motprestation
Den centrala kostnadsdrivaren för kvalificerat arbete är den allmänna löneavgiften. Den uppgår i dag till 12,62 procent av lönesumman, vilket motsvarar cirka 9,6 procent av den totala arbetskostnaden. Till skillnad från övriga socialavgifter är detta en ren skatt utan försäkringsmässig motprestation – i praktiken en skatt på att anställa.
Att först ta ut denna skatt och därefter försöka kompensera vissa företag genom riktade FoU-avdrag är ineffektivt. Resultatet blir ett rundgångssystem där resurser binds upp i administration i stället för i produktiv verksamhet.
Effekten på företagens finansiering
En generell sänkning av arbetsgivaravgifterna får ett bredare genomslag än FoU-avdraget. Lägre personalkostnader ökar det skattemässiga EBITDA-underlaget enligt ränteavdragsbegränsningsreglerna. För många företag begränsas ränteavdraget av EBITDA-regeln, där negativt räntenetto som huvudregel endast får dras av med upp till 30 procent av avdragsunderlaget. En generell sänkning kan därmed förbättra kassaflöde, finansiell motståndskraft och investeringsförmåga – brett och utan selektiva villkor.
Varför generella sänkningar är mer effektiva
Det finns flera skäl att föredra generella avgiftssänkningar framför riktade FoU-incitament:
- Mindre byråkrati – företag kan fokusera på verksamheten i stället för skatteadministration.
- Likabehandling – alla företag gynnas, inte bara de som kan hantera komplexa regelverk.
- Förutsebarhet – minskad risk för efterhandsprövningar och rättsprocesser.
- Starkare investeringssignal – bättre kassaflöde och finansieringsmöjligheter stärker investeringsviljan i Sverige.
Ekonomisk utveckling kräver rörelsefrihet
Invändningen är ofta det initiala skattebortfallet. Det är ett statiskt synsätt. Förespråkare för generella avgiftssänkningar menar att lägre kostnader för arbete kan öka investeringar, sysselsättning och ekonomisk aktivitet, vilket över tid bidrar till en bredare skattebas genom bolagsskatt, moms och inkomstskatt – utan selektiva stöd eller komplicerade regelverk.
Slutsats
Riktade FoU-incitament behandlar ett symptom, inte orsaken. Det grundläggande problemet är att arbete beskattas högt och komplicerat. Om målet är stärkt konkurrenskraft och högre produktivitet bör politiken fokusera på breda, neutrala reformer.
Att fasa ut den allmänna löneavgiften ger företag större handlingsutrymme att själva avgöra hur de utvecklar produkter, tjänster och processer. Det är en enklare, mer rättssäker och långsiktigt hållbar väg än att bygga vidare på ett allt mer komplext FoU-regelverk.
Michael Merdoyo
Skattejurist och medlem i Medborgerlig samling
