
Från grundlagsändringar till vindkraftsplaner – fyra omstridda förslag hotar att fundamentalt förändra svensk demokrati. Det skriver Leif Kullberg.
Det har länge framförts som politiskt argument att vissa åtgärder, företeelser och beslut sätter demokratin i fara. Den sortens argumentering har blivit så vanlig att begreppet känns uttjatat och urvattnat. Dock har några nya utredningar och tilltänkta förändringar den senaste tiden seglat upp där begreppet ”ett hot mot demokratin” i högsta grad är befogat.
1. Vi har den pågående debatten att ändra förutsättningarna för grundlagsändringar. Dagens system förutsätter att en majoritet av riksdagen (enkel majoritet) röstar för ändringen medan det liggande förslaget är att två tredjedels majoritet ska gälla för framtida ändringar av grundlagen. Förslaget innebär med andra ord att en tredjedels majoritet räcker för att stoppa ändringen och därmed har Socialdemokraterna med sina dryga 30% av riksdagens ledamöter ensam majoritet att stoppa alla grundlagsändringar man inte gillar.
2. Regeringens Public serviceutredningen gällande fram t.o.m. 2033 gör inga som helst åtgärder mot SVTs och SRs tydliga politiska slagsida åt vänster. Snarare kräver Vänstern ytterligare skattemedel för än tydligare vänsterprofilering. Att Tidö Partierna inte tar tillfället i akt att styra upp den uppenbart politiska obalansen inom SVT och SR är anmärkningsvärt och riskerar att straffa sig i kommande val och chansen kanske aldrig kommer tillbaka.
3. Regeringen planerar också att efter EU-direktiv göra inskränkningar i offentlighetsprincipen och sekretessbelägga uppgifter när det gäller ”Gröna satsningar”. De planerade omfattande inskränkningarna och sekretessen gäller inom områden som finansiering, målsättning och företagsutveckling och syftar till att omöjliggöra för journalister och svenska folket att få insyn i hur dessa företag agerar. Sekretessen omöjliggör för allmänheten bl.a. insyn i hur våra svenska skattemedel investeras i dessa företag och sekretessen ska gälla i 20 år eller möjligtvis längre.
4. Ett annat EU-direktiv som sett dagens ljus är krav på att alla medlemsländerna ska genomföra en landsomfattande plan där lämpliga platser/områden för framtida vindkraftsutbyggnad pekas ut med avsikten att säkerställa kraftig utbyggnad av elproduktion inför ett av EU påstått framtida behov av stora mängder ny el i elektrifieringens spår. Detta trots att STC (svenska Statistiska centralbyrån) redovisar att Sverige de senaste 20 åren årligen förbrukar allt mindre el.
I Sverige har en myndighet vid namn ”Energimyndigheten” fått uppdraget att presentera en sådan plan. Man skulle av namnet kunna inbilla sig att ”Energimyndigheten”är en myndighet som brett ska arbeta med energifrågor men i verkligheten är myndigheten ett gäng pappersvändande gemräknare vars enda syfte är att implementera EUs Gröna omställning via mer vindkraftverk över hela Europa och detta utan några som helst faktiska forskningsbelägg eller konsekvensanalys varför just deras utpekade områden skulle vara lämpligare än andra icke utpekade.
Energimyndigheten har pekat ut en mängd områden lämpliga för vindkraftsutbyggnad från norr till söder. I en del kommuner kan upp till 40% av ytan anses som lämplig för vindkraftsutbyggnad och Gotland med närliggande vatten ses som till 100% lämpligt medans å andra sidan Öland, Stockholms kommun och skärgård är helt undantagna från vindkraftsutbyggnad. Utan att låta alltför konspirationsteoretisk måste man ifrågasätt undantagen av Stockholms kommun och skärgård där Stockholmspolitiker och tunga ekonomiska aktörer sannolikt haft mer än ett finger med i besluten dä onekligen elbehovet är stort och ledningsdragningar enkla och billigare att genomföra än t.ex. i Norrlands inland. Vi känner igen Vänsterns och Märta Stenevis (MP) argument gällande vindkraft - ”gärna vindkraftverk men inte på min bakgård”.
Det mest anmärkningsvärda med hela denna EU-plan är att den genomförs under parollen av ”Överordnat allmänintresse/Riksintresse”. Den beskrivningen låter kanske inte så allvarlig men den innebär att svenska medborgares möjlighet att påverka vindkraftsutbyggnad – både tidigare och kommande - i sitt närområde omintetgörs. Dessutom tas det kommunala vetot bort och t.o.m. försvarets åsikter och avrådan körs över – allt med argumentet om ”överordnat allmänintresse/riksintresse” eller om man så vill ”överordnat särintresse”.
Riksintresseområden klassas som områden för vindkraft och är reserverade enkom för utbyggnad av vindkraft oavsett om vindkraft byggs eller inte och ingen annan verksamhet som bostäder, industriområden eller köpcentrum får byggas inom dessa för vindkraft reserverade områden.
En buffertzon för att undvika ljudproblem för närboende – det minsta tillåtna avståndet till bebyggelse - om 800 gäller idag för vindkraftverk men den togs fram när vindkraftverken var 25 – 45 meter höga. Buffertzonen d.v.s. svepytan för vindkraftverk om upp till 400 meters höjd ökar exponentialt och borde snarare ligga på 10 kilometer och ändå har inga beslut eller ens förslag om utökning av buffertzonen tagits, vilket kommer att skapa enorma problem för närboendes både levnadsmiljö och värde på fastigheten. Om inte detta är en direkt nedmontering av demokratin så vete sjutton om inte en direkt övergång till en ren kommuniststat skulle krävas för den definitionen.
Leif Kullberg, samhällsdebattör.