
I Sverige är alla lika inför lagen. Men vissa verkar vara lite mer lika än andra. Detta gäller särskilt Hets mot folkgrupp-lagen, där det verkar helt okej att hetsa mot judar. Detta skriver Leif Kullberg.
Lagen ”Hets mot folkgrupp” (HMF) tillkom redan 1948, med huvudsakligt syfte att motverka antisemitisk propaganda. Lagen har successivt omarbetats och getts en vidare omfattning, såväl vad gäller vilka grupper som skyddas som vilken sorts uttalanden som kan föranleda straffansvar. Lagen har – av olika anledningar – ifrågasatts från såväl juridiskt som politiskt håll. Huvudsakligen har kritiken handlat om att lagen är svårtolkad och otydligt utformad, och därmed ger alltför stort utrymme till åklagare och domares egen personliga uppfattning.
Sedan 2017 har ”Näthatsgranskaren” med beviljade skattemedel om 600 000 kronor satt i system att för egen vinning anmäla främst äldre och kvinnor för hets mot folkgrupp för rasistiska inlägg på Facebook. Den ansvarige projektledaren bakom Näthatsgranskaren kan tyvärr inte nämnas vid namn då det kan – och har lett – till åtal för grovt förtal, särskilt om det nämns att han även misstänkts för djurplågeri. Svensk rättspraxis och lagstiftning är bisarr på det viset att du kan dömas för grovt förtal även när du refererar till fakta och sanning.
Hets mot folkgrupp har blivit en gummiparagraf där åklagarens egen agenda och politiska hållning fått stor genomslagskraft. När man läser de domar som förekommer under HMF så slås man av att det är uttalanden mot
specifika etniciteter, muslimer, invandrare eller människor med
afrikansk bakgrund som dominerar, samtidigt som lagens ursprungliga
syfte att motverka antisemitism satts på undantag.
Efter palestiniernas/Hamas’ ohyggliga våldsdåd mot Israel den 7 oktober 2023
har Hamassupportrar i Sverige och runt om i Europa tydligt visat sitt hat mot Israel och judar – ett hat de fick med modersmjölken. Ändå ser vi ingenting om att dessa Hamassupportrar ställs inför rätta för HMF – antisemitism är uppenbarligen helt ok när den framförs av invandrade palestinier.
I spåren av Israels omfattande bombningar i Gaza har snarare utveckling blivit att allt fler etniska svenskar ställer sig på palestiniernas/Hamas’ sida i en uppsjö av demonstrationer och anklagelser gällande folkmord. Den godhjärtade svensken har uppenbarligen svårt att se skillnad på Hamas’ våldsdåd den 7 oktober och Israels nödvändiga försvar av sin egen existens.
Nyligen lade en som jag ser det aktivistisk åklagare ner en undersökning om hets mot folkgrupp då hon inte ansåg att det är hets mot folkgrupp att på allmän plats i halssnaror hänga dockor klädda som fångar från nazismens koncentrationsläger, komplett med Davidstjärna. Framför verket satt en ”konstnär” (demonstrant) med en palestinasjal och en docka i famnen.
Åklagaren Irene Falk säger ”När man tittar på helhetsbilden av vad som förmedlas så uttrycker det inte hot eller föraktning mot folkgruppen judar”. Den ”helhetsbilden” innehåller alla attribut som hängda i snaror runt halsen, koncentrationsliknande klädedräkt och Davidstjärnor för att föra tankarna till juderutrotningen under nazismen i Tyskland.
Man kan ju undra vad denna åklagare mer skulle behöva för att se kopplingen till judeutrotningen och antisemitism. Uppenbarligen har vi här ytterligare en aktivistisk åklagare som personligen tagit ställning mot Israels påstådda folkmord och använder sitt ämbete till att protestera å Palestinas/Hamas’ vägnar – som sagt – en gummiparagraf med utrymme för personliga tolkningar.
Leif Kullberg