De svenska rapparna har år efter år tillhört de mest spelade artisterna och musiken berör nästan uteslutande olika delar av kriminaliteten – som i sin tur är den största politiska frågan. Efter mordet på Einár finns det inte längre några ansatser att nyansera debatten kring den svenska hiphopen, varken från höger eller vänster, för att blunda för att denna typ av musik har en nära relation till gängen.

Högerskribenten Ivar Arpi skriver i nättidskriften Kvartal att ”Gangsterrapen är våldsporr för medelklassen” och menar att decennier av problem med invandring och integration i förorterna är orsak till kriminaliteten. Han föreslår att gangsterrapen kan vara en subkultur för människor som identifierar sig med en världsbild som bidrar till detta. Samtidigt konsumerar människor från medelklassen musiken och bekräftar gängens narrativ, trots att de säger sig ta avstånd från våldet.

Idag är det inte heller särskilt kontroversiellt att rättsväsendet börjar rikta in sig på fler artister, och information från deras musik används i utredningar. Det går därmed inte att utesluta kopplingen mellan gängen och rapen.

”Man kan inte förbjuda musik” ropar personer som värnar om yttrandefrihet och framhäver vikten av att rapparna ska få uttrycka sig. De menar att musiken speglar verkligheten och är en reflektion av hur våldet i samhället har ökat. Samtidigt har gangsterrapen i många fall visat sig vara en aktiv del av gängmiljön och högt inblandad i grova brott, vilket refereras till i deras texter.

Att vissa rappare livnär sig på intäkter både från musiken och kriminaliteten är troligt. Det går att ifrågasätta om ungdomar verkligen ska lyssna på musik som finansierar kriminalitet, exempelvis genom att förbjuda public service att spela sådan musik. Public service kan indirekt bidra till gängens intäkter.

Det går därmed inte att skilja på skjutningar och svensk gangsterrap. Det är lätt att från en privilegierad position tycka att musiken är bra för att den är ”äkta”. Men vad betyder det att musiken är ”äkta” om den samtidigt är en del av kriminaliteten?

Yasins texter handlar ofta om livet som kriminell och hans medlemskap i nätverket Shottaz, ett kriminellt nätverk som varit inblandat i Sveriges mest omskrivna gängkonflikt. Konflikten började med ett bråk kring ett värdetransportrån sommaren 2015. Sedan dess har närmare tjugo unga män skjutits ihjäl, och konflikten fortsätter. Yasin har tidigare dömts och avtjänat fängelsestraff för bland annat grovt vapenbrott.

Trots detta prisar public service honom, exempelvis genom att ge honom priser via P3. En fråga som uppstår är om det är rimligt att public service spelar en artists musik samma dag som han döms till fängelse. Andra exempel är Adel, en etablerad artist från Akalla i norra Stockholm, som är dömd för narkotikabrott, misshandel och grovt vapenbrott. Dumle (skjuten till döds december 2022, reds anm), en annan gängkriminell som ville bli rappare, har dömts för olika typer av våldsbrott, narkotikabrott och grova sexualbrott.

Som en kultur vars enda syfte ibland verkar vara att hylla mördare och romantisera gängkriminalitet blir gangsterrapen ett samhällsproblem. Musiken används som skådeplats för kriminella uppgörelser, vilket kan förleda ungdomar in i kriminalitet. Samtidigt är det svårt att komma åt gangsterrapen med lagstiftning. Istället måste samhället föra en aktiv opinionsbildning för att motverka dess negativa påverkan.