Mångfald är något bra, eller kan åtminstone vara det. En typ av mångfald vi behöver är att kommuner får möta sin politiks konsekvenser. Bara då kan vi se vad som fungerar, skriver Åke Thunström, Medborgarperspektivets ordförande.
“DEI” är ett begrepp från Amerika. Det står för ”Diversity, equity, and inclusion”; mångfald, jämställdhet och inkludering. Begreppet togs väl emot i Sverige och här menar vi i den ideella föreningen Medborgarperspektiv.se att specifikt mångfald med stor fördel kan appliceras på kommunväsendet.
Vi tycker helt enkelt att man – samhället/politikerna – som strategi borde satsa på mångfald bland kommunerna för att se vad som fungerar bra och mindre bra. Det senare får bli androm till varnagel. Vi är rädda för att det idag finns många kommuner av denna senare kategori.
Mångfald skulle betyda att de effektiva kommunerna drar till sig fler invånare, alternativt att de mindre effektiva kommunerna förbättrar sig. Detta kan uppnås om våra kommuner rapporterar in olika nyckeltal så att en riktmärkning kan göras för att dra uppmärksamhet till vad som är framgångsrik kommunal/regional politik. Ineffektiva kommuner som Malmö (som tagit emot fler migranter än vad staden kan hantera) skulle straffas för sina ”excesser”.
I detta med mångfald ligger också att det reducerar majoritetens förtryck av minoriteten. Varför ska en knapp majoritet på riksnivå lägga sordin på utvecklingen på kommunal nivå, som ganska ofta har majoriteter tvärs den på riksnivå? Bättre att alternativa lösningar får frodas på kommunnivå.
Poängen är att dagens utjämningssystem – där staten och några få lönsamma kommuner ger avsevärda belopp i stöd till andra kommuner – behöver reformeras i grunden. Landsbygdskommuner må få visst stöd, men övriga kommuner borde få klara sig på egna meriter. Det fick de göra en gång i tiden.
Utjämningssystemet fungerar som så att man tar pengar från effektiva kommuner med hög skattekraft och ger till mindre effektiva kommuner. Till mycket stor del handlar det dock om statligt stöd till mindre lottade kommuner. Det torde därvid vara något av en ekonomisk naturlag, menar vi, att utjämningssystemet minskar incitamentet för effektiva lösningar bland kommunerna.
Tack vare utjämningssystemet behöver kommuner med låg skattekraft inte jäkta med att försöka höja skattekraften genom att attrahera starka företag eller pressa ut arbetslösa i arbete. Malmö får närmare 7 miljarder per år i tillskott. Själva lyckas de få in cirka 20 miljarder i skatt från sina invånare. Detta är groteska proportioner. Och då får man komma ihåg att Malmös siffror stärks av pendlare från grannkommuner och Danmark.
Dagens utjämningssystem passiviserar. När en invånare får höjd inkomst – till exempel genom att gå från bidrag till arbete – försvinner 95 procent av förtjänsten från kommunen i minskat utjämningsbidrag. Omvänt gäller om en invånare går från arbete till bidrag – då behöver kommunen ta runt 5 procent av kostnaden själv. Resten kompenseras av utjämningssystemet.
En översyn av utjämningssystemet pågår, och en preliminär rapport finns publicerad. Därför vill vi i Medborgarperspektivet passa på och föreslå: avveckla merparten av utjämningssystemet på 10 år. Malmö skulle då exempelvis tvingas effektivisera sig med motsvarande 500 miljoner per år.
De effektiva kommunerna får stå som mönster för de mindre effektiva. Det är vad mångfald betyder (och blir synligt vid riktmärkning). Det betyder också att folk kommer att röra sig mer mellan kommunerna.
Angående kommunernas regelverk så misstänker vi att påverkan från EU är stor, och att detta kommer att försvåra skapelsen av mångfald bland kommuner. Dessa lagar måste ses över.
Utjämningssystemet är en form av socialism som utjämnar prestationer. Ekonomiskt lyckas socialism aldrig uppvisa välmående. Utjämningssystemet drar ned Sveriges prestanda. Ineffektivitet permanentas.
Vårt förslag uppfattas nog som populistiskt, fjärran alla de omfattande och komplexa tankegångar som format systemet. En sak verkar man dock inte ha tänkt på. Systemet motarbetar nämligen möjlighet att kunna skilja på landets politiskt i röda respektive borgerliga kommuner. Om vi kunde göra det så skulle vi snart se samma trend som i USA där det börjat gå flyttlass från demokratiska stater till republikanska.
Utjämningssystemet minskar folks incitament att byta kommun efter politiska övertygelse, då kommunpolitiken inte påverkar det ekonomiska utfallet. Polariseringen ökar, och därför behöver invånarna fristäder där ekonomin återspeglar politiken.
Åke Thunström
Medborgarperspektivet, ordförande
