Socialdemokraterna kritiserar återvandringsbidrag som de själva skapade 1984. Men varför ska inte människor som inte trivs i Sverige få en ärlig chans att starta om i hemlandet? Det frågar sig Daniel Gaal.
Den debatt som just nu pågår om återvandringen är nästintill absurd. Låt mig förklara.
Det handlar alltså om information som regeringen vill gå ut med till kommunerna, och samtidigt få feedback på förordningen (förordning = regeringens regler som kompletterar lagar), alltså en lag som redan existerar.
Regeringen vill höja de bidrag som redan finns att söka för den som vill lämna landet permanent. Det tycker jag personligen är bra. Det har ingenting med att jag skulle vara emot invandrare att göra. Det handlar om förståelse – något som verkar svårt för vänstern.
Det finns faktiskt invandrare som inte trivs i Sverige, som inte gillar det sekulära, kalla och själlösa samhället vi har. Det finns också många svenskar som gärna hade sett ett annat Sverige. Och nu är det många på högerkanten som kan skrika: ”De har kommit hit själva och då kan de lämna själva.” Men tänk efter: det är inte många länder som är som Sverige, med våra skyddsnät. Det kan vara svårt för dem som inte trivs här att ta sig hem, särskilt om de inte lyckats komma in på arbetsmarknaden och lever på bidrag.
Jag hör också ofta: ”Men varför kom de ens hit då?” Många har kommit för att Sverige hela tiden säger att alla är välkomna och att vi är öppna. Men i verkligheten är det inte riktigt så. Många får en något falsk bild av Sverige.
Återigen handlar detta inte om rasism. De flesta, oavsett vilken sida man befinner sig på – med vissa undantag – håller sig mest för sig själva och sina närmaste, söker inte direkt kontakt och vill helst inte ha kontakt med andra. Det är bara så det fungerar här. Det är inget fel med det, om man trivs med det.
Men om man är van vid något helt annat blir Sverige kallt och själlöst – nästan som en känsla av främlingsfientlighet. Det ligger mest hos en själv, eftersom man vet att man inte tillhör urbefolkningen. Sociala medier förstärker ofta den känslan. Jag förstår det – det är inget konstigt.
Nu till lite detaljer om de nya bidragen. De gamla bidragen var 10 000 kr per vuxen och 5 000 kr per barn, med ett tak på 40 000 kr per familj. De nya bidragen är 350 000 kr per vuxen och 25 000 kr per barn, med ett tak på 500 000 kr för par och 600 000 kr per hushåll/familj.
Det är alltså en kraftig ökning, vilket jag också tycker är bra. Det ger faktiskt någon en ärlig chans att starta ett nytt liv i ett land som saknar de skyddsnät vi har. De gamla bidragen för en vuxen – 10 000 kr – motsvarade egentligen bara biljetten hem.
Jag hör ofta på högerkanten att ”det räcker, mer ska de inte ha, enkelbiljett härifrån.” Men om man tänker på att vissa kommit hit med ”falska” förhoppningar, tycker jag att Sverige som land ska kunna erbjuda en verklig chans att starta om – med en ärlig chans.
Till sist en liten rolig detalj: det var Socialdemokraterna själva som införde detta 1984 under Olof Palme, och regeringen vill nu förnya och förbättra bidraget. Man kan därför säga att Socialdemokraterna är emot sin egen politik. Som jag ser det – med två invandrade föräldrar – verkar de inte vilja att människor som inte trivs i Sverige ska få möjlighet att starta om sitt liv i hemlandet. Man får givetvis tycka det, men jag anser att det är fel.
