I det svenska systemet belönas passivitet medan initiativ straffas. Jag har gjort rätt för mig – men det verkar inte spela någon roll. Ändå tvingas jag betala för en tjänst jag aldrig erhållit, skriver Nico Pontomachis.
Jag bor i skogen – utan grannar, utan bidrag, utan belastning på samhället. I över sex år har jag betalat för sophämtning – men inte en enda gång har några sopor hämtats hos mig.
Under de första två och ett halvt åren visste jag inte ens att jag behövde anmäla mig. När kommunen till slut upptäckte det, skickade de en retroaktiv faktura för en tjänst som aldrig utförts.
När jag installerade en eltoalett ville jag göra rätt. På kommunens hemsida stod att man måste göra en anmälan, även om tillstånd inte krävdes. Det nämndes inget om avgift. Jag skickade in anmälan i god tro – och fick tillbaka ett godkännande samt en räkning på 1 000 kr. Ett godkännande jag aldrig behövde, för en anmälan jag gjorde för att följa regler som i praktiken kunde ha hoppats över helt.
Jag har aldrig haft några sopor att hämta. Tvärtom har jag samlat in nedgrävda sopor från angränsande skogstomter – plast, glas och metall som tidigare boende lämnat efter sig. Jag har kört flera lass till återvinningscentralen, på egen bekostnad, utan att någon bett mig. Det är frivillig miljösanering – och jag har gjort det för att det är rätt.
Jag har inte fått någon ersättning eller bidrag de senaste tre åren. Samhället anser mig frisk, men jag vet att jag har kanske 30 % kapacitet jämfört med mitt forna jag innan min sjukdomsbild. Men det spelar ingen roll, jag har varit förutseende för min framtid och ålderdom. Planerat för värsta scenarion vilket förvånat mig själv hur profetiskt det i slutändan blev.
Jag betalar fastighetsskatt, skatt på ränteinkomster, och när jag gjorde en aktievinst på 140 000 kr i februari, betalade jag 30 procent i skatt – utan grundavdrag, eftersom kapitalinkomst inte räknas som förvärvsinkomst. Jag har ingen lön, ingen pension, inget stöd. Jag lever självständigt, skattepliktigt, och ändå får jag fakturor för tjänster jag aldrig nyttjat.
Systemet belönar passivitet och straffar initiativ. Jag har gjort rätt för mig – men det verkar inte spela någon roll. Det är inte rättssäkert, inte rättvist – och inte hållbart.
Nico Pontomachis,
Samhällsdebattör
