I en krönika i Expressen den 19 juli på ämnet rasism skriver Carolin Dahlman: ”Självklart finns det individer som har fördomar och man kan tyvärr se en viss ökning av hatbrotten.” Denna utsaga refererar till information på Brottsförebyggande rådets (Brå:s) hemsida om hatbrott. På denna informationssida finns bland annat en figur som visar att antalet polisanmälda hatbrott med främlingsfientliga/rasistiska motiv ökat mellan 2008 och 2018. Den begränsning som Brå gjort avseende tidsperiod har med metodförändringar att göra.

Syftet med denna artikel är att belysa utvecklingen av anmälningar om hatbrott med främlingsfientliga/rasistiska motiv under perioden 2008 till 2018 lite mer i detalj än vad som presenteras på den ovan nämnda informationssidan hos Brå. Redogörelsen bygger på analys av data publicerade i Brå:s årsrapporter om hatbrott.

Hatbrott kan ha olika motiv. I denna artikel behandlas uteslutande sådana med främlingsfientliga/rasistiska motiv. De kommer nedan att benämnas hatbrott med rasistiskt motiv eller ibland kort och gott bara hatbrott.

Brott som bedöms ha hatmotiv kan vara av mycket olika art. En fundamental indelning kan göras i sådana som utgör brott riktade mot en enskild fysisk person samt sådana brott som inte riktas mot en enskild person. Bland hatbrott riktade mot enskild person ingår våldsbrott, olaga hot och ofredande, ärekränkning samt olaga diskriminering. I hatbrott som inte riktas mot en enskild person ingår hets mot folkgrupp samt skadegörelse och klotter.

Antalet anmälningar om rasistiskt motiverade hatbrott som riktas mot en enskild person har under perioden 2008-2018 minskat från 3340 till 3050, en minskning med 9 procent. Antalet anmälda hatbrott som inte riktas mot en enskild person har ökat från 784 till 1599 (+103%). Uppgången i antalet anmälda hatbrott med rasistiskt motiv är alltså en följd av anmälningar om sådana brott som saknar ett direkt enskilt brottsoffer.

Bland hatbrott riktade mot enskild person föreligger en minskning av antalet anmälningar om våld (-38 procent) och olaga diskriminering (-68 procent). Motsvarande för olaga hot och ofredande är relativt oförändrat (+4 procent), medan polisanmälda hatbrott av karaktären ärekränkningar har ökat (+22 procent).

Om man vill bedöma hur stor utsattheten eller risken är för någon i en viss grupp att drabbas av ett brott så är det inte endast det totala antalet brott vilka drabbar gruppen som är relevant. Risken eller utsattheten för en enskild individ bestäms också av antalet personer i den grupp som drabbats av brotten. Som mått på risk använder Brå i vissa tabeller antal anmälningar per 100 000 individer. Denna analys kommer också att använda detta mått på risk.

Antalet anmälda hatbrott riktat mot enskild person per 100 000 minskade under perioden 2008 till 2010 med 17 procent. Detta är då räknat på antalet individer i hela befolkningen, vilken ökat med 11 procent under perioden. Samtidigt är anmälda hatbrott med rasistiskt motiv något som nästan uteslutande riktar sig mot minoritetsgrupper. Enligt Brå var 2008 hela 96 procent av de anmälda rasistiska hatbrotten riktade mot minoritetsgrupper. Motsvarande siffra för 2018 var 97 procent. Det följer att risken baserat på hela befolkningen blir ett väldigt oprecist mått på hur utsatt man är om man tillhör en minoritetsgrupp. Ett korrekt mått på risk för en minoritetsgrupp fås om man dividerar antalet anmälningar avseende hatbrott som drabbat personer i denna grupp med antalet personer tillhörande gruppen.

I beräkningarna som redovisas nedan antas att den samlade minoritetsgrupp som varit utsatt för den absoluta majoriteten av de anmälda hatbrotten är personer som antingen är födda utomlands eller är födda i Sverige med två utrikes födda föräldrar. Antalet personer i denna grupp har ökat med 53 procent under perioden och är i slutet av denna 2,5 miljoner. Om man beräknar antalet anmälningar om rasistiskt motiverade hatbrott riktat mot enskild person per 100 000 individer i den så definierade minoritetsgruppen så har detta antal minskat med 39 procent under perioden. Speciellt gäller för anmälningar om sådana våldsbrott att minskningen är 58 procent.

På grund av begränsad information i Brå:s data bygger beräkningarna av antalet fall per 100 000 i minoritetsgruppen som redovisats i stycket ovan på en skattning. En rapport med diskussion om osäkerhet till följd av den använda skattningen samt mer detaljerade resultat inklusive kort redovisning om anmälningar om hatbrott som inte riktas mot en enskild individ finns här. Den kommer också att skickas till Brå i samband med denna publicering. Vid beräkningen av den procentuella förändringen i antalet anmälningar per 100 000 ovan kan skattningsfelet antas vara måttligt. Det kan åtminstone antas vara mindre än det motsvarande fel som görs om man bedömer utvecklingen i minoritetsgruppens risk endast utifrån antal fall och alltså ignorerar den kraftiga tillväxten av den samlade minoritetsgruppen.

I Brå:s rapporter om hatbrott särredovisas sådana som riktats mot romer och judar. I den redovisade beräkningen om risken för hatbrott bland minoriteter ovan är anmälda brott riktade mot judar och romer exkluderade.

Anmälda hatbrott med rasistiskt motiv riktade mot en enskild person tillhörig gruppen romer har under perioden minskat med närmare 50 procent. Motsvarande för judar visar en ökning på drygt 25 procent. Det finns inga officiella befolkningsdata som visar befolkningsutvecklingen avseende dessa grupper, men om vi antar att inga stora förändringar skett under den aktuella perioden så överensstämmer utvecklingen i antalet anmälda hatbrott per 100 000 riktade mot romer med den generella bilden för minoriteter, medan motsvarande för anmälningar om hatbrott riktade mot judar avviker kraftigt från denna.

Antal anmälningar om brott är inte detsamma som antal inträffade brott. Brott där det finns ett brottsoffer i form av en enskild person anmäls i allmänhet av vederbörande. Det är förstås tänkbart att anmälningsbenägenheten minskat, även om inget direkt talar för det. Uppmärksamheten på rasism har knappast minskat under perioden, snarare tvärtom. Exempelvis är antalet katalogiserade verk i Kungliga bibliotekets databas Libris där något av orden ”rasism” eller ”racism” förekommer i titeln dubbelt så många för år 2018 som för år 2008.

När det gäller brott där det inte finns något direkt enskilt brottsoffer är situationen annorlunda. För sådana brott beror antalet anmälningar i stor utsträckning på hur stora resurser olika myndigheter lägger på att uppdaga dessa. Så här skriver Sarnecki och Carlsson i sin lärobok i kriminologi angående brott som inte har något direkt brottsoffer: ”Man kan alltså tänka sig att denna typ av brottslighet minskar i verkligheten samtidigt som den ökar i den officiella statistiken.”

Möjligen beror ökningen av antalet anmälningar om hatbrott utan enskilt brottsoffer, exempelvis hets mot folkgrupp, på ökade aktiviteter från myndigheter och andra. Vad gäller det senare kan speciellt civilsamhällesorganisationen Näthatsgranskaren nämnas. Denna organisation har enligt egen uppgift gjort 1300 polisanmälningar om brott bland annat avseende hets mot folkgrupp.

Sammanfattningsvis, så indikerar analys av data om anmälda hatbrott med främlingsfientliga/rasistiska motiv avseende åren 2008 till 2018 generellt en avsevärd minskning i risken att en person ur en minoritetsgrupp skall råka ut för ett sådant brott. Undantag från den goda utvecklingen för minoriteter generellt tycks gälla för judar, även om analysen försvåras av att det inte finns officiella uppgifter om en eventuell förändring av denna grupps storlek. Tyvärr har metodförändringar gjort att utvecklingen från 2008 inte går att följa längre än till 2018.

Jan Weiner

Civilingenjör i teknisk fysik. Idag pensionär. Tidigare statistiker vid Arbetsmiljöverket. Har där varit ansvarig för en del av Sveriges Officiella Statistik om arbetsmiljön. Har även omfattande forskningserfarenhet inom området arbetsmiljöepidemiologi.

Denna artikel bygger på en rapport av mig skriven med vetenskaplig uppställning. Den läsare som eventuellt vill nagelfara siffrorna i detalj har möjlighet att göra det i denna rapport. Rapporten är upplagd på min Google-drive som tillgänglig via denna länk. Den kommer också att skickas till Brå och kommer därmed i egenskap av allmän handling att vara tillgänglig även där.