Idag är internationella kvinnodagen. Nog kommer dagen firas i Sverige, men tyvärr lär det vara tyst om ett av de största ingreppen på kvinnors och flickors frihet: slöjtvånget. Detta skriver Karl Mattias Bergsten.
Den 8 mars påminner oss om en grundläggande sanning: Kvinnans frihet är universell – inte kulturell, inte förhandlingsbar. Trots detta har slöjan i många västerländska samhällen, inklusive Sverige, förvandlats till en symbol för ”mångfald” utan att man ställer den avgörande frågan: Hur hamnade den på kvinnors och flickors kroppar från första början?
I svensk politik och media framställs slöjan ofta som ett ”individuellt val”. Men ett val är bara ett val när fri vilja faktiskt existerar. Inom internationell rätt innebär fri vilja att beslut fattas utan familjepress, religiösa krav, hedersnormer, skuld, rädsla eller sociala sanktioner.
Det är dags att säga det tydligt: Nästan inga slöjbärande kvinnor har valt slöjan genom fri vilja. En flicka som från tidig ålder får höra att hon är ”syndig” utan slöja, att hon ”drar skam” över familjen eller att ”Gud blir arg”, gör inget fritt val – hon betingas.
När det gäller flickor under 18 år är situationen ännu tydligare. Enligt FN:s barnkonvention är varje person under 18 år ett barn och saknar juridisk kapacitet att fatta komplexa religiösa och identitetsrelaterade beslut. Det innebär att slöjan på minderåriga – även om den kallas ”frivillig” – i praktiken är påtvingad. Ingen sju- eller tolvåring kan självständigt besluta att hennes kropp måste döljas för att skydda familjens ”heder”. Det beslutet tillhör omgivningen, inte barnet.
I väst hör man ofta påståendet att ”slöjan inte finns i islam”. Detta är en halvsanning – och just därför vilseledande.
Det stämmer att ordet ”hijab” inte förekommer i Koranen i betydelsen kvinnlig klädsel. Men det beror på att ordet är modernt och har en historia på knappt ett sekel. Det korrekta koraniska begreppet är ”jilbab” – ett långt, heltäckande plagg som täcker kroppen från topp till tå.
Att hävda att ”slöjan inte finns i islam” är därför en retorisk förenkling som döljer kärnfrågan: Islam föreskriver täckande klädsel – namnet har bara förändrats över tid. Den språkliga förskjutningen från jilbab till hijab har gjort det lättare att marknadsföra ett patriarkalt kontrollsystem som ”identitet” eller ”kultur”.
I många länder används slöjan som ett verktyg för social kontroll. I vissa fall har staten själv använt den för att begränsa kvinnors närvaro i det offentliga rummet. Iran är bara ett av flera historiska exempel där religiöst betingad klädsel har hindrat kvinnor från utbildning, arbete och politiskt deltagande.
Men den verkliga frågan för Sverige är denna: Försvarar vi kvinnors frihet – eller försvarar vi de strukturer som berövar dem den? Står vi på individens sida – eller på gruppens? Är vi trogna mänskliga rättigheter – eller relativiserar vi dem när det gäller hederskultur?
Att försvara kvinnors frihet står inte i konflikt med mångfald. Det är att försvara mänsklig värdighet. Äkta tolerans innebär att skydda individen från grupptryck – inte att legitimera grupptrycket.
Den 8 mars bör därför vara en dag då vi säger det som borde vara självklart: Frihet är inte relativ. Antingen är den universell – eller så finns den inte alls.
Karl Mattias Bergsten
Jurist
