
”Hot mot demokratin” är ett av vänstern uttjatat begrepp. Men domen mot den franska politikern Marine Le Pen är – om något – just det, skriver debattören Leif Kullberg.
Svensk Politiskt Korrekt (PK) vänstermedia har för vana att klassa alla Europas högerpartier som ”extremhöger”. Länder som Sverige, Nederländerna, Frankrike, Italien, Spanien, Polen, Tyskland och Ungern är samtliga demokratier där, med väljarnas röster, högerpartier och nationalism de senaste åren gått starkt framåt.
Vänstern, konsekvent understödd av en i Sverige dominerande vänstermedia, ser uppenbarligen hotet från högerväljare som så allvarligt att man tar till misskrediterande, oetisk och vilseledande ”brunstämpling” av högerns väljare med förhoppningen att denna ”brunstämpling” ska föra tankarna till Hitlers Nazityskland.
Vi som röstar höger må vara mer nationalistiska än vänstern. Men vi när minst samma avsky för nazismen som för kommunismen och fascismen som flertalet vänsterväljare.
I Frankrike har domstolar i fallet med Marine Le Pens rättegång gått så långt att man via ett fyraårigt fängelsestraff (fotboja) och ett femårigt förbud mot politisk kandidatur slagit undan benen på det högernationalistiska partiet Rassemblement National (Nationell Samling) som i förra valets första omgång blev Frankrikes största parti för att sedan efter ett valtekniskt fulspel/överenskommelse mellan vänstern och President Macrons mittenpartier i andra och avgörande valomgången landa på dryga 31%.
Totalt har den franska domstolen dömt nio företrädare för Nationell Samling för att felaktigt använt 2,9 miljoner euro av EU-bidrag. Noterbart är att franska domstolen dessutom gör ett avsteg från sin normala praxis, nämligen att påföljden, alltså förbudet att medverka i val, ska börja gälla direkt och inte när domen vunnit laga kraft efter att sista instans sagt sitt. Ett beslut som omöjliggör Le Pens möjligheter att kandidera inför nästa val även om hon efter överklagande till högre instans skulle frias eller domen skulle bli annorlunda utformad.
Som jämförelse kan nämnas Partiet Democratic Movement (MoDem) i Frankrike, ett liberalt och starkt EU-positivt parti och tillika Macrons allierade som 2022 fälldes för att ha missbrukat 300 000 euro på nationella kampanjer. Ingen där fick fängelse eller förbud att politiskt kandidera.
Nicolas Sarkozy fick ett års husarrest 2021 för korruption på miljontals euro, utan politiska förbud. Ändå är det Le Pen som får smaka på fängelse och ett förbud som omintetgör hennes chans i valet 2027 – där hon leder i opinionsmätningarna. Varför denna skillnad?
Svaret tycks uppenbarligen vara att lagar kan tolkas olika beroende på partiers hemvist och den franska vänster- och mittenpolitikens tydliga rädsla för att i nästa val förlora makten.
Många politiska kommentatorer i Europa ser domen som en ren avrättning av partiet Nationell Samling och anför att detta är inte rättvisa, utan en politisk kupp för att tysta en röst som skrämmer makten. Om detta är en ”rättsstat” i Europa så är vi alla och i förlängningen demokratin verkligen i fara.
Den svenska vänstern har de senaste åren så fullständigt tjatat sönder sitt argument gällande Tidöpartiernas olika förslag och lagändringar som ”ett hot mot demokratin” att begreppet idag är totalt urvattnat. Om något så är den franska domstolens dom mot Marine Le Pen och partiet Nationell Samling det verkliga hotet mot den franska demokratin.
Leif Kullberg, samhällsdebattör
Stöd oss genom att bli prenumerant.