Förklaringen var bekväm. Den gjorde händelsen till ett enskilt artistagerande och lät SVT framstå som en överraskad part utan eget ansvar för det som visades i den egna sändningen. Men när liknande situationer fortsätter att uppstå blir bilden av ett public servicebolag som gång på gång råkar bli taget på sängen allt svårare att upprätthålla.

Allsång på Skansen har varit en svensk tv tradition i decennier och Eurovision är ett av världens största direktsända underhållningsprogram. När public service ansvarar för så folkkära sändningar med stor publik blir också ansvaret för innehållet större än i de flesta andra tv-produktioner.

Under förra årets Allsång på Skansen uppträdde Medina med keffiyehs. Efteråt publicerade gruppen dessutom en bild där Allsångs-skylten hade klätts i en keffiyeh tillsammans med ett politiskt budskap. Först när agerandet uppmärksammades såg sig SVT tvunget att kommentera det. Projektledaren Haida Jamshidi slog då fast att Allsångsscenen ska vara fri från politiska budskap, samtidigt som SVT förklarade att man inte hade hunnit uppmärksamma det som skedde under direktsändningen.

Nu har ännu ett framträdande i Allsång på Skansen väckt samma frågor. Artisterna Stor och Anna Carolina bjöds in för att framföra låten Svartskalle, där textraden ”Kan åka varsomhelst utom Tel Aviv” har funnits sedan låten gavs ut. Att peka ut just Tel Aviv som den enda plats i världen man inte vill åka till är i sig ett politiskt ställningstagande. Under framträdandet hördes dessutom ”Free Falastin” från scenen, vilket ytterligare förstärkte det politiska budskapet. Det är svårt att beskriva ett sådant framträdande som opolitiskt.

När det gäller textraden om Tel Aviv går det dessutom inte att hänvisa till direktsändningens oförutsägbarhet. SVT valde artisterna och visste vilken låt som skulle framföras. Frågan om ”Free Falastin” återstår däremot att besvara. Om formuleringen var känd av produktionen behöver SVT förklara varför den accepterades. Om den inte var känd behöver SVT förklara hur ännu en politisk manifestation kunde genomföras i ett program som SVT redan har sagt ska hållas fritt från politiska budskap.

Eric Saade, Medina och Stor har naturligtvis rätt att uttrycka sina politiska åsikter. Frågan är inte vad de får säga på egna plattformar, utan vilket ansvar public service tar för både vilka som bjuds in och vilka budskap som ges utrymme i public service.

När SVT återkommande bjuder in artister som använder SVT:s scener för politiska markeringar kan varje ny händelse inte fortsätta beskrivas som ett oväntat initiativ från en enskild artist. Förr eller senare måste ansvaret också riktas mot den redaktion som bokar artisterna, planerar sändningarna och sätter ramarna för vad som ska få ske på scen.

Hur många gånger kan SVT bli ”tagna på sängen” innan det blir uppenbart att det inte är överraskningarna som återkommer, utan samma förklaring? Anette Erlich Debattör i frågor om antisemitism.

Anette Erlich