Den svenska journalisten Joakim Medin greps vid inresa till Turkiet och åtalas för förolämpning av president Recep Tayyip Erdoğan samt för terrorbrott. Grunden för åtalet är en upphängning av en Erdoğan-docka i Stockholm samt Medins påstådda kopplingar till YPG, som betraktas som en gren av den terrorstämplade organisationen PKK.

Åtalet påminner starkt om hur Sverige i decennier har behandlat muslimska skolor, föreningar och profiler – ofta baserat på hemliga underlag och debatten om Medin präglas av ett påtagligt hyckleri och dubbelmoral. Det råder en total brist på ärlighet.

Kritiken som riktas mot Turkiet är berättigad. Att hänga upp en docka bör inte vara grund för åtal i en välfungerande demokrati där yttrandefrihet råder.

Men debatten präglas, som sagt, av ett tydligt ”Its ok when we do it”-hyckleri. Kritikerna verkar ha glömt att Samnytts tidigare ansvarige utgivare Mats Dagerlind är fängslad för ”olaglig journalistik”, och att Fria Tiders chefredaktör greps på Arlanda flygplats för att ha filmat poliser. Varför saknas debatt om svenska journalister som fängslas i Sverige samtidigt som vi pekar finger mot andra länder?

Fler exempel kan nämnas som regeringens förslag om en så kallad ”vandelutredning”. Om lagen röstas igenom kommer beteenden och handlingssätt som inte är straffbelagda att kunna ligga till grund för återkallelse av uppehållstillstånd.

Regeringen vill även införa krav på ”hederligt levnadssätt”, vilket är ett diffust begrepp som sannolikt strider mot legalitetsprincipens obestämdhetsförbud som utgör grundpelaren inom svensk straffrätt. Enligt obestämdhetsförbudet får lagstiftaren inte använda vaga eller oprecisa begrepp som kan omfatta vad som helst. Det är ännu oklart hur Lagrådet kommer att ställa sig till detta förslag som samtidigt hyllas av många av dem som är kritiska mot Turkiet.

Ytterligare ett exempel är att Joakim Medin åtalas i Turkiet med stöd av lagar som redan finns eller är på väg att införas även i Sverige. Förslagen om ”förolämpning av tjänsteman” har nyligen röstats igenom i riksdagen. Den som förolämpar en tjänsteman under myndighetsutövning skall kunna dömas till böter eller fängelse i upp till sex månader. På vilket sätt skiljer sig denna lag från den turkiska som Sverige kritiserar? Dessutom kriminaliserade Sverige deltagande i terrororganisationer 2023. Föreställ er en svensk journalist med kopplingar till Hamas. Vilka konsekvenser skulle det få?

Hyckleriet slutar inte där. Journalister, politiker och opinionsbildare har uppmanat allmänheten att bojkotta Turkiet genom att riva sina biljetter till landet. Man kan inte låta bli att undra: Har samma personer uppmanat till bojkott av Israel som sedan den 7 oktober har dödat över 140 journalister? Eller är det mer rimligt att boka en resa till den militärdiktaturen Thailand?

Slutligen är det turkiska åtalet mot journalisten Medin minst lika logiskt som de anklagelser som i decennier har riktats mot svensk-muslimska profiler, föreningar och skolor. Vi minns hur muslimska friskolor stängdes en efter en baserat på hemliga underlag som ingen fått ta del av.

Två fel gör aldrig ett rätt. Men följande frågor förblir obesvarade:

Varför betraktas Turkiet som en diktatur medan Sverige ses som en ”superdemokrati”, trots att båda länder tillämpar liknande lagar? Varför är det acceptabelt att journalister grips eller fängslas i Sverige, men inte i Turkiet? Varför är det acceptabelt att stänga skolor och utvisa personer från Sverige baserat på hemliga underlag, men oacceptabelt att åtala en journalist i Turkiet med offentliga underlag?

Mikail Yüksel
Partiledare, Partiet Nyans